Kompromissen - Önskan är möjlig om viljan är böjlig

Nytt ar, ny blogg!

2010-01-01T11:58:00.003+01:00

Alla eror har ett slut. Pa sistone har jag kant att jag behovt nagot nytt, en nystart, nagot annat. Och fann givetvis att byta blogg vore den perfekta vagen till sinnesfrid. Not.

Men jag kande att jag ville ge tumblr en chans. Jag kande jag behovde nagot nytt. Sa jag beslot att satta punkt har, borja om, gora om, gora ratt. Nu ar det nytt ar, en ny, spannande tid stundar, och jag ser med spanning fram emot vad 2010 har att erbjuda. Sa vi fortsatter fran och med nu pa tumblr. Tack for allt, kompromissen.

Har ar lanken till det nya som skulle vara sa bra - hopp!

Gor om, gor ratt.

2009-12-28T11:20:00.003+01:00

Jag ar ingen mordare. Fransett nagon enstaka mygga sysslar liksom inte jag med sant, det ar inte min grej. Insag under min 10-dagars meditationssession att det har med Gud inte ar nagot jag tror pa, vilket jag nog kan komma att diskutera en annan gang. Ar inte belyst av buddhismen heller for den delen. Men i detta fallet ar jag nog mer for reinkarnation, vare sig jag tror pa det eller ej.

Nu far jag ner och far lite beach. Kram fran Bangkok.

Melodiskt och fagert

2009-12-26T17:59:00.004+01:00

Horde ryktet om detta under resans gang fran en trevlig medresenar i sodra Laos.

The Black Cab Sessions ar kort sagt ungefar som svenska The Tram Sessions, med skillnaden att den svenska varianten foresprakar kollektivt resande framfor taxi. Oavsett, jag alskar det. Och ryktet om en viss Jens Lekman framforandes Black Cab var helt enkelt oemotstandligt. Gillar enkelheten i framforandet, och givetvis ironin i det hela. Nu nar jag funnit sidan har jag dessutom nagra timmars jobb framover att beta mig igenom samlingen av intressanta framforanden. Gillar. Om en manad far jag dessutom se honom igen. HIIII.

Hade forovrigt postat en san dar kack video i bloggen om vimeo bara gett mig tillatelse, men de tyckte inte jag skulle ha videon har, sa darfor far jag posta en lank istallet. Enjoy.

Forovrigt ar nog detta en av de sista posterna i denna bloggen. Allting har ett slut. Kram.

Julefrid.

2009-12-24T11:15:00.004+01:00

Okej, vill inledningsvis be om ursakt for ratt bristfallig uppdatering sen jag gav mig in i mig sjalv. Om det undgatt nagon overlevde jag (mot alla odds, eller, ja, oddsen jag pa forhand forarade mig sjalv med) 10 dagars eftertanke och ett tappert forsok till liv i nuet. Det var sannerligen nagot utover det vanliga, kanske till och med utover det ovanliga. Haftigt, iaf. Aven om det resulterade i att julaftonsplanerna fick omformuleras fran paraplydrinkar och sand mellan tarna till ett par dagar i Bangkok runt juletid. Liksom, vart. Prioriteringar.

Kvallen lar nog bli ratt ojulig, arligt talat. Varmde upp med lite Frank Sinatra-julskiva pa mitt rum (i det sunkiga vandrarhemmet jag kommer att flytta ifran imorgon - det var ju i alla fall billigt). Ett par ol pa det i annu okant sallskap, julstamning har jag fatt ackligt mycket av idag anda genom att vandra i ett stort kopcentra som liksom... var besudlad av alltfor mycket jul. Julskivor pa repeat. Glitter. Tomteluvor. I ett land dar 95% ar buddhister. Eller en ratt schysst minoritet pa 0,5% kristianer. Att leka med tanken pa hur Sverige gar i taket over Ramadan ar liksom latt roande.

Naval, jag fick iaf lite julstamning fran hemmaplan. Ett skypesamtal pa en timma med mor, far och syster (och ev. forhoppningsvis ytterligare ett for att fa hora syster #2's ljuva stamma) var valkommet och underhallande. Schysst nar man kan kommunicera trots nagra tusen kilometer och 6 timmars tidsskillnad.

God jul, kara vanner!

Inresa och franvaro.

2009-12-09T11:33:00.003+01:00

Okej, tanken pa att jag under de narmaste dagarna kommer att spendera tid sjalv, inte kommer att kunna lyssna pa musik, inte kommer ha nagra diskussioner, inte kommer lasa, inte kommer skriva, inte kommer att kunna anvanda en dator och inte kommer att kunna ha nagon som helst kontakt med folk som betyder nagot och inte finns vid min sida gor mig livradd. Jag menar, har jag "upptackt mig sjalv" under de tidigare 3 manaderna lar dessa dagar bli... varre.

Men det var ju det har jag skulle gora. 10 dagars meditation ar nog lite vatten over huvudet, men jag ger mig i allafall in i det. Far se hur lange jag klarar. Men fan alltsa. Detta ar seriost laskigt.

Men ja. Det ar i allafall inte lika laskigt som Kopenhamnsmotet. Jag lever med det.
Vi ses pa andra sidan!

2009.

2009-12-07T06:16:00.008+01:00

Acceptans. Adressandring. Agressioner. Aha-upplevelse. Alinde. Allvar. Ambitioner. Andas. Antiklimax. Argument. Avsaknad. Avslut. Avsmak. Avund. Backpacking. Badkarsfest. Balkongfrukost. Balkongnatter. Bandspelare. Bararoligt. Beatles. Bekraftelsebehov. Bestamma. Billie. Bjornstammen. Blandband. Blogg. bob. Bortaplan. Brinna. Budget. Battre. Borjan. Cigarr. Citat. City. David. Dekadens. Delilah. Demonstrera. Diffus. Diskussion. Distans. Djupdykning. Datid. Elixir. Emmaboda. Ensam. Ensamhet. Facebook. Famn. Fantastiskt. Farval. Feber. Festival. Finlandsfarja. Finns. Flytt. Flyttloppis. Folkmusik. Fotografera. Framtid. Framat. Fridlund. Frustration. Fragetecken. Frankomst. Franvaro. Funderingar. Fornuft. Fornojelse. Forsoning. Forsvunnen. Forundrad. Forvanansvard. Forandring. Gillar. Givande. Glassplitter. Glomma. Glomska. Gronljus. Goteborg. Goteborgsavslut. Goteborgskalaset. Guesthouse. Goteborgsvarv. Hajen. Halvar. Hammock. Handihand. Hannabola. Har. Harembyxor. Helena. Hemlis. Hets. Hjartslag. Homomanifestation. Hopp. Hyperventilera. Harligt. ICA-kort. Identitet? Idyll. Ignorrans. Imponerad. Ingeforfarad. Insiktsfull. Inspiration. Instinkt. Intensiv. Inventering. Irrelevant. Isak. Iver. Jarvinen. Jensen. Jobb. Javlaranamma. Kaffe. Kaffeplantage. Kamp. Kaptensgatan. Karlstad. Katalysator. Kina. Klarsprak. Klimatkompensering. Klimatkris. Kollektivtrafiksflytt. Kompis. Konstigt. Konstruktiv. Konsumtionsfritt. Kontakt. Kosthallning. Kram. Kriget. Krunegard. Kyla. Kansla. Kopenhamn. Kopenhamnsoro. Landvag. Laos. Le. Livet. Logik. London. Lovisa. Lund. Langresa. Langsiktligt. Magi. Maj. Majvarme. Malmo. Maria. Marcus. Martina. Meningsutbyte. Mensa. Mentalt. Mersmak. Midsommar. Miljoombyte. Minnas. Minnesvard. Minns. Mirja. Miss. Mongoliet. Mono. Motigt. Motivation. Motivering. Musik. Myrorna. Mojligheter. Moten. Motesplats. Naiv. Nanoblogg. Nattlig. Nattsvart. Nedrakning. Nedvarderande. Nerriven. Norrsveden. Nu. Nutid. Nyheter. Nystart. NZ. Naval. Narvaro. Nastan. Objektiv. Oforglomlig. Ofta. Okonkret. Ologiskt. Omformulering. Omplastring. Omprovning. Omstart. Omstallning. Omvalvande. Omvarld. Olkhon. Oplanerat. Ord. Oro. Osalig. Osakerhet. Otalig. Oviss. Panik. Paus. Perfektionism. Periferi. Perspektiv. Picknickfestivalen. Planer. Planandring. Planering. PNL. Pokerkapital. Popdakar. Post. Prioriteringar. Projekt. Provningar. Punkt. Paminns. P3GULD. Regn. Rensning. Reparation. Resdagboken. Retreat. Ringon. Robin. Rotloshet. Rutin. Ryssland. Radsla. Rakmacka. Rodvin. Saknad. Samforstand. Samtid. Samvaro. Sander. Sanna. Satelliter. Selektivitet. Sen. September. Shantaram. Shoestring. Simon. Singularis. Sjalsfrande. Sjalvbild. Sjalvfrande. Sjalvfortroende. Sjalvinsikt. Sjalvklarhet. Sjalvkannedom. Sjalvstandighet. Skenshyttenas. Skivsamling. Skivslappsmiss. Skoldisco. Skovde. Slentrian. Slottskogen. Slanga. Snarig. Soundtrack. Spanning. Sporre. Sparvagn. Stadsdekoration. Starkare. Stjarnklart. Stockholm. Stracklasning. Stravan. Studiefunderingar. Stold. Substans. Svacka. Svartsjuka. Svinflunsa. Synvinkel. Sallskap. Sallsynt. Tankestallare. Tankeverksam. Telefonproblem. Temporarharmoni. Ternheim. Thailand. Tillkomst. Tillkortakommande. Tillvaro. Topp. Tove. Tradera. Transportstracka. Transsibiriska. Trappaner. Trots. Tubing. Tumblr. Tunnelseende. Turnefinal. Twitter. Twitteravslut. Tarta. Taltgrannar. Undvikande. Upplyftande. Uppkop. Trygghet. Ultrarapid. Uppdelning. Upplyftande. Uppsagning. Upptackt. Uppvaknande. Utflyttningsfest. Vaccination. Vandrarhem. Vanesak. Vanor. Vardagstristess. Vattenpipa. Vegetarian. Vegetarisk. Vidare. Vietnam. Vinklad. Vintersol. Visum. Volontararbete. WOW. Varkansla. Varturne. Valgorenhet. Van. Vanskap. Vardefull. Vaxjo. Ytskrap. Angest. Appeloga. Oberg. Ostersund. Overskattad. Overtalning. Overtygad. 21. 365saker. 1900. 2008. 2010.

2010, jag valkomnar dig med oppna armar.

Nyheten jag typ indirekt och outtalat vantat pa

2009-12-04T11:58:00.002+01:00

Ankommer till Auckland den 22:a. Nastan lite for bra planerat for att vara sant.

Vian Vieng

2009-12-03T16:38:00.002+01:00

Ena sekunden knyter det sig i magen. Nasta tar jag ett djupt andetag, och liksom frammanar tunnelseendet. Det positiva ditot. Javligt udda att mota en f.d. klasskamrat i en bar nagra km norrut i Luang Prabang i norra Laos, en person man visserligen aldrig varit nara van med men anda haft nagorlunda koll pa. Ett javligt trevligt om an ovantat sallskap.

Det gar liksom, framat. Fortsatter i samma ostadiga ett steg bakat, tva steg framat-process. Ser framat. Gor upp planer, satter punkter pa en karta. Bade logistiskt och mentalt, fett.

Tiden har stannat. Det ar jag som gar framat.

"Mja, det ar nanting som inte riktigt stammer"

2009-12-01T14:05:00.002+01:00

Det ar nar jag ser sant har som till och med jag, med min knappa nyhetsuppdatering om landet i Sverige, blir riktigt, riktigt orolig. Jag hoppas verkligen att klimatmotet i Kopenhamn mot alla forhandsprognoser kommer fram med nagot langsiktligt och hallbart som faktiskt kan funka.

Det har ar ditt nu, Reinfeldt

Jag har inte sarskilt stor koll. Jag ar mycket mindre palast an jag onskar att jag vore. Men inte ens jag kan se nagon logik i detta.

Nu kor vi.

2009-11-30T10:57:00.001+01:00

Nu slapper jag handerna fran relingen och tar over rodret. Den har ganger ar det jag som styr skutan.

Kriget.

2009-11-29T12:15:00.002+01:00

Det tar att standigt slass. Hur konstigt det an ma lata blir jag fysiskt trott av att fundera, sa ar det just det jag upplever. En utmattning. Fysisk anstrangning, anledning till att jag tillater att vissa dagar mer eller mindre forblir tankelosa. Liksom, helg, ledig dag. (en impuls far mig att bara vilja skriva LOL har, men jag star emot. Inte.)

Vissa dagar ter sig allt sa sjalvklart, en annan dag kan allt vara raka motsatsen. Insag igar att jag onskade att jag last filosofi pa gymnasiet. Funderar pa det nar jag bladdrar i Lunds pdf-katalog over framtiden. Lund eller Uppsala. Eller Goteborg. Framtiden ar oviss, men jag har hort att det ovissa ar pa min sida, sa det gor liksom inget. Eller jo, det vore javligt skont att ha den dar spikade vagen och veta allt, men om jag hade vetat vilken vag det vore skulle jag sakerligen redan befinna mig pa den. Istallet finner jag mig mitt i ett aventyr, pa jakt efter nasta. Standigt vidare, standigt nanting nytt.

Finner mina egna ord genom andras. Edith Soderstrom. Ani Difranco. Lewis Carrol's "Alice i underlandet", Gregory David Roberts' "Shantaram". Den senare stracklaste jag, 940 sidor pa 7 dagar. Fruktansvart bra bok, ska lasa igen.

Men jag fann Scandinavian Bakery har i Vientianne, och aven om jag inte visste att jag saknat det kande jag mig verkligen varm inombords nar jag avslutade dagens lyxfrunch med en lussebulle. Pa battringsvagen, typ frisk. Aker norrut om tva dagar nar jag fatt mitt Thailandska visum. Nagot nytt.

Sjalvrannsakan - temat for helgen v.48

2009-11-28T10:43:00.005+01:00

SJALVBILD.
Bara ordet i sig ar angestframkallande, och framkallar nagon obehagligt psykologiskt sjalvrannsakande kansla, en kansla av nagot obekvamt. Lite som min sjalvbild, alltsa. Den har med allra storsta sakerhet inte stamt med verkligheten, eftersom jag mer eller mindre medvetet tycks vinkla det hela till min nackdel. Liksom, lagga fokus pa fel saker.

For det ar sa, jag har skrivit en hel uppsats om mig sjalv, om det som ar jag och det satt jag ser pa mig sjalv, och insett att jag faktiskt vrider saker till min nackdel, ser saker och ser saker pa ett annat satt an manniskor i min omgivning skulle gora. Har manga ganger tankt att anledningen till att folk upplever mig pa ett visst fordelaktigt satt ar for att de inte kanner mig, att de helt enkelt kanner for manga bra sidor av mig jamfort med de daliga. Insag nar jag satte orden pa papper att det var pure bullshit. Att faktumet snarare ar att de sidor jag kanner hos mig sjalv som jag ser som daliga sidor, baksidor, det finstilta, det marks inte. Anledningen till att min omgivning inte tycks "ha lart kanna" sidorna ar antingen att de forekommer sa sallsynt och anonymt, alternativt att dess betydelse ar sa ringa att det inte ar nagot att reflektera over. Har insett att jag endast har tre alternativ for hur jag kan hantera daliga sidor:

Gora mig av med densamma
Gor om densamma
Acceptera densamma

Ingen ar felfri. Kanns sa komiskt att den svaraste personen i varlden att leva tillsammans med ar ens eget jag.

Jag har insett att min osakerhet (ja, jag upplever fortfarande mig sjalv som osaker, vare sig det marks eller ej) grundar sig i en stravan att vara nagot mer, nagot battre. En kansla som framkallar en nedvarderande kansla gentemot jaget titt som tatt. Men det ar liksom, ju mer jag blir medveten om att graset kan vara gronare, desto blekare tycks mitt eget. Darav den standiga jakten efter nagot, som jag sa ofta upplevt och konstaterat. Men det behover inte nodvandigtvis vara ett problem, eftersom jag uppskattar den dar stravan, som i grund och botten ar positiv. Vad jag kan forandra ar mitt satt att se pa det hela, och sattet jag hanterar det. Efter flera ars "ettstegbakochtvastegfram" borjar jag antligen narma mig nagon sorts inre balans. Jag har lyckats omvandla en kansla som en gang uttryckte sig i avund och att uppleva mig som samre, till att istallet kunna inspireras och jamfora med mig sjalv, pa ett konstruktivt satt. Men jag upplever fortfarande att jag har svart att stundtals omvandla det hela fran konstaterande till inspirerande.

Det ar en konstant stravan mot nagot battre, men efter snart 21,5 ar levda borde jag sannerligen kanna mig sjalv battre an att behova bryta ner mig sjalv totalt och omformulera det som jag valjer att befatta mig med som jag, jag borde inte behova gora det annu en gang. Anda finner jag mig i samma sits annu en gang, men denna gangen ar det nagot som kanns annorlunda. Kanske ar det faktum att jag for forsta gangen verkligen brot med allt, forsta gangen jag verkligen har mojligheten att rannsaka mig sjalv utan nagra forbehall. Jag vet inte vad det ar som ar annorlunda, jag kan bara ana. Men kanslan skvallrar om en sjalvinsikt jag inte upplevt pa samma satt tidigare, aven om jag upplever att det fortfande ar saker som kanns jobbigt ovissa ar jag liksom mer medveten den har gangen.

Det kanns som att mitt satt ar okej nar allt kommer ikring. Graset blir inte gronare pa andra sidan om du inte vet om det, precis som det faktiskt blir gronare nar du hor om detsamma. Ju mer jag konstaterar, ju mer inser jag att det finns att konstatera. Det kanns som en omojlig utopi, det dar perfekta jaget som bara finns i mitt huvud. Men det ar nagot att strava efter, det ar en stravan jag inser jag mar bra av, eftersom jag inser att den alltid leder till nagot battre. En vagran att noja mig med nuet, att standigt blicka framat.

Och nar allt kommer ikring, om inte jag kanner mig sjalv, vem fan ska da gora det?

I'll lift your arm and you'll lifte mine
and in a communist state of mind
We're not worth more than anyone else
bu surely not worth less

Lat oss saga som sa

2009-11-21T09:46:00.003+01:00

Okej, jag skulle kunna snoa in mig i ytterligare en kryptisk formulering. Jag skriver valdigt mycket, och plitar ofta ner citat som jag slas av. Jag reser och ser sa javla mycket som ar sa javla langt borta fran det som i Sverige och av mig skulle benamnas som vardag. Lat oss saga som sa, att jag verkligen befinner mig i den dromvarld som jag dromskt gick och fantiserade om for ungefar ett ar sen vid den har tiden, da tankar pa att gora nanting annat sakta men sakert planterade sig i mitt huvud. Lat oss saga som sa.

Vi kan saga som sa, att det liksom inte ar lont att snurra in mig i ytterligare en formulering, i allafall inte i det har inlagget. Inte nar jag liksom vet i mitt inre vilka tankar jag tanker, hur mina tankegangar gar och hur mitt sinne kanns. Hur jag liksom inte behover luddighet for att forklara nagot konkret. Som att sprida askan i luften nar roken slutligen skringrats, bara for att det hela ska forbli vagt och diffust. Den har gangen behovs ingen smart formulering for att sammanfatta mitt sinne. Alla dagar ar inte bra dagar, och jag finner det inte alltid njutningsfullt att aka fran plats till plats och mota nya manniskor. Pa ett satt ar det valdigt uppfriskande, till allra storsta del och oftast bor tillaggas. Men ibland kanns det som att jag liksom inte orkar, pa ett satt sa tar det att fran stalle till stalle skapa nya band och kontakter, beratta hela historien igen. Det har sin charm, men det har aven sin baksida.

Det gar over sager de, och jag tror dem. Jag har hort det forut, och jag tror dem. Men i mitt innersta sinne langtar jag just nu efter mansklig kontakt fran nagon som kanner mig, ett mote med en kar van. Liksom, pa ett satt gar det liksom inte att forneka att aven denna sjalvvalda ensamhet far en att kanna sig - ensam. Och det kan tyckas otacksamt, och pa ett satt skams jag nastan for att jag kanner som jag gor. Vem ar jag att komma har och vara ensam, nar jag sjalv tagit beslutet att vandra ivag alena. Det motsager liksom all logik, att det som jag investerat stora pengar i skulle bli till nagot jobbigt. Jag ser fram emot att mota en del bekanta i Thailand, och att tillbringa en manad i en bil pa NZ i gott sallskap.

Men innerst inne vet jag att det inte bara ror sig om vanlig ensamhet, utan att det ar en form av process. Det ar sa manga tankar och intryck som blandas att det liksom ar en latt panikartad kansla som nar mig, som sticker i magen och som retar mina ogon. En blandad kansla av rotloshet, frustration, stress (hur javla dubbelt det nu kan lata), angest, vemarjag. Med flera. Och det kanns frustrerande pa ett satt att kanna mig sa avskarmad, att vara oformogen att delta. Sverige finns kvar nar jag kommer hem, det ar jag saker pa. Men vad finns kvar? Var finns kvar? Vem finns kvar? Och mitt i alltihop, var finns jag? With plenty of time to think (som mitt huvud formulerade, engelskan gor intrang i mina tankar) finns det massvis med tankar som tycks ha vaknat till liv, processer som maste bearbetas. Fick en ljus ide igar och borjade skriva ner ledord pa saker jag tanker pa ofta. Amnen, som jag liksom ett efter ett ska skriva en kort uppsats kring, med ordflodet som resultat, och om 4 manader som diskussion. Liksom, svaret finns dar, nagonstans. Jag behover bara fa ner det pa prant, lasa igenom vad jag faktiskt skrivit, och ta stallning till det hela. Analysera, ga igenom. Fan, hela jag kanns som en process just nu, och skulle ma valdigt bra av en kram just nu.

Jag njuter av att resa, och jag ar javligt stolt over att jag till sist tog mig ivag, gjorde verkstad av snacket. Jag kunde bara for mitt liv inte forsta att denna flod av tankar lag fordamd langre upp i mitt sinnes strida strom. Lat floden komma, sa att saga, forhoppningsvis ruvar nagra ljuva hemligheter pa botten. En dag blir allt som forut, och nar jag glommer framtiden kanns nuet inte sa javla illa anda.

For att trotsa det givna temat.

2009-11-17T12:12:00.003+01:00

Ibland, eller for att saga javligt ofta, slas jag av hur trangsynta en del ar. Jag vill inte lata som en besserwisser, jag ar sjalv en del av denna turistskaran. Men nar nagon precis anlant med bat till en 16*8 km stor o, precis ska checka in pa guesthouset invig farjelaget, och yppar en kommentar i stil med "I've heard this island should be amazing, but it doesn't seem to be quite much" blir till och med jag bitter. For att generalisera ar det oftast amerikanare. Europeer ar ocksa ratt vanligt. Jag har hort folk som prutar for vatten i ett stand pa gatan (8000? (=ca 2,5 SEK) I give you 4000.) Jag har hort en fransman ilsket skalla ut en servitris for att hon inte kunde fixa en espresso. Kom i kontakt med ett schweiziskt par som over en middag beskrev varfor "Green Discovery", ett foretag inriktat pa s.k. eco-tourism och som ar lite dyrare an medelpriset for upplevelseutflykter har i Laos, var en dalig ide. De ar dyrare an "medelagenturen", men istallet ser de till att lokala kaffeodlare, chaufforer och byar som erbjuder "home staying" i deras hus far en del av den ekonomiska kakan. Tydligen var det daligt, eftersom det skapade ett valstand och ekonomisk frihet hos de berorda parterna som var alltfor olik ovriga invanare i trakten. Kort sagt, battre att agenturen var billigare och inte lamnade nagot over till "de exotiska byborna".

Detta ar givetvis ett undantag och endast nagra promille av de man moter, men de ger dessvarre en ett bestaende intryck. Givetvis forstar jag att man aven i ett land dar man ar gast och betalar vill kunna stalla vissa krav, och sjalvklart kan det ibland vara irriterande nar saker inte alltid blir som man planerar. Men nar det marks att en person verkligen forvantar sig att saker ska vara precis som de ar hemma i ..., att personen bara for att den rakar ha pengar kan stalla orimliga krav, att det nastan ar synd om person for att dessa manniskor inte vet hur service stavas, lart sig ata med kniv och gaffel, an mindre talar flackfri engelska - da blir till och med jag arg. Aven om jag sjalv ar en turist precis som honom eller henne sa hyser jag anda en respekt som detta typexempel tycks sakna. For det ar inget unikt, jag har traffat flera efter vagen. Vissa anser att pengar ger en mer rattigheter, oavsett vart man ar. Man har ratten att bete sig hur man vill. Ratten att krava. Krav, mojligtvis. Men jag ser inget pris pa vanlighet, och jag ser heller ingen prislapp pa ratten att bete sig illa. For det ar ingen rattighet.

Tack for kaffet.

Fraga mig inte varfor, men det har var det jag dromde for ungefar en vecka sen.

2009-11-14T13:57:00.002+01:00

Jag dromde jag att jag plotsligt kommit hem igen.
Att jag vaknade upp och insag att jag var i Sverige igen.
Att jag gatt tillbaks till mitt gamla jobb, och insag att en klasskamrat fatt en befordran jag egentligen inte ville ha.
Att min systers pojkvan hjalpte pappa som hade problem med datorn.
Att min syster blev glad att se mig.
Jag hade Obama som granne.
Vi hyrde ut ett rum till honom pa var gamla gard.
Han hade inget varmvatten, men han klagade inte.
Jag visade honom en bastu han kunde satta igang nar han fros.
Han blev glad.
Han var trevlig.
Du fanns i periferin.

Javla orden.

2009-11-13T16:20:00.002+01:00

Har precis skrivit det kanske jobbigaste mail jag nagonsin skrivit. Mar lite illa. Ska sova pa saken.

Godnatt Sverige.

Lat orden komma.

2009-11-11T17:27:00.002+01:00

Det kanns lite motstravigt nar man efter veckors funderande till sist bokar flygbiljetter, kanner sig javligt nojd, och anda i slutandan nagon vecka senare borjar fundera pa om det var sa javla smart det dar egentligen, de dar datumen. Men biljetterna ar liksom bokade, det finns ingen atervando. Och det ar fortfarande sticktotheoriginalplan som ar planen, och jag kommer verkligen att kanna mig javligt nojd nar jag kommer hem. Och jag ar verkligen, verkligen inte den som ska vara den som kommer har och ar den. Det kanns liksom javligt i-land over det, och jag gillar inte sant. Jag har sjalv gjort valet. Forfan. Sa jag dissar den iden. Laget ar spikat, och sa lange laget ar spikat tanker jag verkligen gora det absolut basta av mina dagar den har sidan jordklotet. LIVET var faktiskt inte meningen att skrivas med versaler, men det blev liksom sa. Jag later det vara, eftersom det verkligen ar med versaler det ska vara, valdigt mycket, och valdigt... livligt. Jag vill inte angra nagot. Man angrar bara det man aldrig gjorde. Sa jag reser vidare, imorgon mot ett nytt land, och jag overtygar mig sjalv om att detta verkligen ar livet. For det ar det. Och jag rycker upp mig. Laxar upp min daliga sjalvkansla. Talar om att jag faktiskt ar javligt bra, vad jag an forsoker inbilla mig. For det ar jag, vad jag an sager. Jag jobbar pa den. Och nu later jag bara javligt forvirrad och ostrukturerad, men jag antar att det far vara sa ibland, nar man later orden floda fritt. Det finns faktiskt substans i strommen ocksa, aven om den bara rakar vara lite mer utspadd.

Det har ar bara spontana ord som jag var tvungen att fa ur mina fingrar, och imorgon tanker jag fara till Laos. Godnatt.
(och grattis som fan, Sanna!)

Sammanfattning av nagra dagars anteckningar.

2009-11-09T06:50:00.003+01:00

Reser vidare, ryggen mot staden och nasan i riktning mot nasta aventyr. Har vagen klar och utstakad, men snitslarna gar igenom okand terrang. Trodde aldrig jag skulle kanna den isande kylan pa dessa sydliga breddgrader, men den ar pataglig. Ingen Gore-Tex som skyddar.

Jag kande kanslan, jag svar. Ostadiga hander. Har sett filmen alltfor manga ganger, en kamera som snurrar runt, runt, riktad mot centrum. Byter perspektiv, forsoker se saker fran en annan vinkel. Samma film.

Skadar satelliter som fortsatter sin bana, planeterna langs sin konstanta vag runt solen. Samma himmel ovanfor. Foljer strommen, go with the flow, i det stora hela liknar det anda mest en smekning.

Låter gåtorna förklara,
som att viska hemlisar under anförandet.
Pusselbitarna bildar ett mönster.

Reflektion: tillvaro.

2009-11-06T05:48:00.004+01:00

Kanns som att man har det ratt bra nar man kan aka till andra sidan jorden bara for att fundera lite over sig sjalv. Inte for att det kommer som nagon blixt fran klar himmel, men man ser och upplever saker dagligen som far en att ifragasatta hur det egentligen ar stallt med det har med rattvisa. Hor sa fruktansvart sjuka siffror pa hur skevt fordelat allt ar.

Stalls infor dilemman dagligen, da nagon kommer fram till en och ber om pengar eller vill salja saker man inte alls vill ha, samtidigt som man vet att personens levebrod mer eller mindre star och faller pa det dar man sa nonchalant nekar. Men till slut gar det bara inte. Jag ar aldrig otrevlig, bara - kall. Efter ett tag ids man inte ens lagga pa det dar ursaktande Nothankyou-leendet, utan man skakar bara latt pa huvudet och gar forbi. Men det blir en form av spontan, selektiv valgorenhet, vissa kanner man for att dela med sig till, andra tittar man bort fran. Och den kanns inte bra den heller. Det ar liksom... Jag har det javligt bra. Ofortjant bra. Att leva i en kravlos tillvaro kan stundom kannas valdigt jobbigt, men nar man tanker efter vilka mojligheter man har, att man kan valja vad ens tillvaro ska besta av - det ar ett privilegium.

Det kanns verkligen som ett valfardsproblem att inte veta svart pa vitt vad man vill gora med sitt liv, an mindre vart jag ska ta vagen. Och det kanske underligaste av allt, jag kan aka till andra sidan jorden bara for att forsoka komma underfund med det. Lite perspektiv pa tillvaron, sadar.

Flerdimensionell resplan.

2009-11-04T07:26:00.004+01:00

Ena dagen finner jag mig harmonisk med livet och tillvaron.
Andra dagen tanker jag att jag var lite val optimistisk nar jag planerar restid.
Tredje dagen gillar jag sallskap och ar ratt tillfreds med livet.
Fjarde dagen undrar jag vad det var som fick mig att tanka sa stort.
Femte dagen gor jag upp en lista pa allt jag ska gora och astadkomma nar jag kommit hem.
Sjatte dagen skriver jag ett brev om saknad.
Sjunde dagen tanker jag pa den forflutna veckan, och funderar pa vad som komma skall under de narmaste dagarna.
Attonde dagen diskuterar jag livets komplexitet med en framling over en kopp kaffe.
Nionde dagen dricker jag billig ol och diskuterar hur enkel tillvaron pa resande fot ar.
Tionde dagen gor jag upp planer.
Elfte dagen ar jag forsjunken i min ipod och med min skrivbok.
Tolfte dagen traffar jag nytt ressallskap och omformulerar mina planer for de narmaste dagarna.
Trettonde dagen aker jag pa utflykt, och funderar pa ekonomin.
Fjortonde dagen befinner jag mig forsjunken i funderingar pa hur mycket pengar som gatt at under den senaste veckan.
Femtonde dagen sover jag lite for lange, och gar vilse i gamla kvarter i en frammande stad.
Sextonde dagen ater jag lite dyrare an planerat i underhallande sallskap, och byter hostel.
Sjuttonde dagen tanker jag.
Artonde dagen lurar jag mig sjalv, och kanner mig valdigt nojd.
Nittonde dagen funderar jag pa hur jag bast, billigast och mest upplever landet.
Tjugonde dagen skriver jag mail.
Tjugoforsta dagen ar en resdag.
Tjugoandra dagen utforskar jag en ny stad, och finner den jag just lamnat monstruost stor i jamforelse.
Tjugotredje dagen slutar jag tanka pa vad jag egentligen gor, forsoker ta saker lite som de kommer, och inser att det har faktiskt ar nuet, och att nuet faktiskt ar javligt fett nar jag tanker pa det. Jag kommer pa mig sjalv med djupa tankar, skriver ner tankarna pa papper, stanger boken och tar mig i kragen. Det blir sannerligen en flerdimensionell resa nar man reser mer an till destinationer. Det ar valdigt pafrestande pa samma gang, men det ar anda nagot som jag vill. Jag kanner ett behov, och det ar liksom inget jag sjalv kan paverka, saledes ar det bara att go with the flow. Jag spelar svar, men det kanske inte bara ar spelat, nar man upplever sig sjalv for svar for en sjalv att forsta. Go with the flow. Gilla laget, njut av nuet. Imorgon ar en ny dag. The best is yet to come. Jag tror jag lever i en klyscha. Men jag tror jag gillar det.

Lat det krossade glaset yra.

2009-11-01T18:06:00.011+01:00

Kvallens kombinationserbjudande:
Paradisforsvunnen omvarldskontakt i samklang med en klump i magen, omslutet av en patrangande kansla av att vilja krakas. Alltsammans serveras tillsammans med billig ol som bast avnjuts pa plaststolar i valtrafikerad vagkorsning.
Alltsammans till priset av endast nagra timmars patrangande tankeverk.
Passa pa, endast idag!

Kanslan av att vilja krakas, som jag vet inte alls ar sa illa, egentligen. Det ar inte olen. Det ar inte en san kvall.

Kanske ar det just det faktum att det ar forpassat till periferin som gor marks sa val. Imma pa rutan. Ur fokus. Vener och artarer som pumpar mer an bara blod, kanslan ungefar som efter for manga koppar kaffe. Koppla bort, koppla av, oformogen att disconnecta. Gar inte att varja sig.

Att balansera pa en knivsegg, men att finna sig. Att bestamma sig for att dansa tills fotterna bloder, for att finna att allt som finns under fotterna ar krossat glas. Fortsatt dansa sa pumpar adrenalinet, fortsatt annu mer sa domnar fotterna. Langsamt. Kanske inte sa javla smart. Men jag vill ju dansa.
Och kisar jag ser jag stjarnor bland kristallerna.

Dissar fornuftet, det som skvallrar om samtiden. Det ar inte langre sunt. Fran och med nu kor vi pa kansla.

Det har med bookswapping ar fantastiskt.

2009-10-30T06:01:00.002+01:00

'Would you tell me, please, which way I ought to go from here?'
'That depends a good deal on where you want to get to,' said the Cat.
'I don't much care where -' said Alice.
'Then it doesn't matter which way you go,' said the Cat.
'- so long as I get somewhere,' Alice added as explanation.
'Oh, you're sure to do that,' said the Cat, 'if you only walk long enough.'

..maste bara tillagga...

2009-10-29T18:30:00.002+01:00

..att jag imponeras, forundras och framforallt inspireras avfolk pa hemmaplan. Fortranger kanslan av att jag maste prestera, suger at mig istallet. Saker ar sa javla mojliga, och jag for upp ogonen for saker jag tidigare inte ens lagt marke till. Eldsjal, det ar nagot av det finaste jag vet. For mig fungerar en eldsjal som en katalysator, startar och vacker, vrider upp och satter igang. Fortsatt, snalla. Jag lovar, jag ska inspirera tillbaks. Lovar.

Valkommen till varlden.

2009-10-29T17:50:00.002+01:00

Fruktansvart vad beroende man kan kanna sig av att fa skriva av sig i det offentliga. Randiga sidor racker liksom inte till, nar det kanns som att man inte skriver annat an minnesanteckningar, och lite nar jag behover satta ord pa kanslor. Men annars, jag har faktiskt saknat blogspot mer an facebook, och det ar sant.

Hamnade efter lite omstandigheter och omvagar i lilla Yangshuo, en fantastisk stad ringa 300000 invanare, med sockertoppar in pa husknuten och landsbygden runt hornet. Hamnade av en slump pa en eco-farm restaurant, som aven den lag ute i gronskan. Och saledes, under intagande av lokala grodor (grödor, inget annat!) med bitter eftersmak tillsammans med himmelskt god hemgjord tofu fick vi av en slump nys om en skola som ljusochlyktade efter volontarande engelsklarande, tackade ja nastan direkt. Plotsliga moten, plotsliga omstallningar.

Har idag rest mellan 06.45-22.30, sa jag ar trott. Man far valdigt mycket tid att tanka sana har dagar, och det ar daligt att man inte skriver ner allt, for det blir en rora i huvudet. Nackdelen med att resa pa oskrivvanliga vagar. Citat som kommer upp, men inte sa mycket mer. Brist pa utlopp, sa det blir for mycket istallet. Pannkaka, so to say. Men en ny etapp pa resan har borjat i allafall, och det kanns bra. Good start.

Otillfredsstallt krigslysten.

2009-10-15T09:48:00.003+01:00

Ibland far jag panik over att resa. Livet pa resande fot, som fran andra sidan staketet sag sa naivt problemfritt ut, tycks stundom sakna mening. Att resa och upptacka ar fantastiskt, se och uppleva saker man bara last och sett pa bild likasa, for att inte tala om alla manniskor man moter. Men motiverar det verkligen att ta semester fran det seriosa livet i Sverige, motiverar det att jag branner en smarre formogenhet som ju hade kunnat betyda mycket och sakerligen kunnat ha ett vettigare syfte pa plats hemma i Svedala? Till stor del motiveras det antagligen, men ibland tvivlar jag.

Syftet med denna resan, som fran borjan helt enkelt var att fa semester fran det seriosa livet, semester fran vardagen och tillfalle att gora nagot annat och finna inspiration har med tiden (det har bara gatt en manad, en sjattedel!) omarbetats i mitt huvud, kanske till och med mot min vilja. For det ar just det, nagot jag inte raknade med, att helt plotsligt har man all varldens tid att tanka. Fundera. Tanka igenom. Det raknade jag inte med nar jag i juli bokade biljetter till Transsibiriska, aven om jag saklart raknade med ratt mycket dotid. For aven om man gor saker storre delen av dagarna, haller sig sysselsatt pa ett eller annat satt, traffar folk och umgas och har roligt, sa kommer tankarna smygande nar minst jag anar. Jag borjar att komma till insikt, att malet jag borjade min resa mot kommer att bli ett helt annat an det jag forst tog sikte pa. Men det ar egentligen ganska logiskt nar jag tanker pa det, eftersom det ju ar resan som ar sjalva aventyret, och malet nagot helt annat. Jag vet inte vart det ligger, och har annu bara vaga aningar om vart det kommer ligga.

Har konstaterat att livet, vardagen, handlar mycket om strider. Konsten att brinna. Om det sa handlar om att fa toppbetyg, ratten till att studera, att overleva dagen, ratten for andra att overleva, demokratiska rattigheter, att fa sig ett ligg med hem fran krogen, ratten till karlek - allt tycks i grund och botten handla om strider. Nagonting man ger sig fan pa, en overtygelse, nagonting man sjalv brinner for och tror pa tillfullo. Och jag har insett under resan hittills, och hade mina aningar hemma i Sverige ocksa, att det ar nagot jag kanner att jag saknar och som jag inte ar helt tillfreds med. Jag har minsann haft, och har sakerligen mina strider jag ocksa. Strid for ett bra jobb, strid for att halla relationer vid liv, strid for karlek, strid mot och med mig sjalv. Men det ar inte det som tranger mig.

Det jag inser ar att jag inte funnit min strid annu. Det kanns inte tillrackligt motiverat och inspirerat, det kanns inte tillrackligt. Kanske ar jag helt enkelt inte valdsam av naturen, kanske ar jag helt enkelt for nojd. Men jag kanner mig inte nojd. Jag kanske helt enkelt inte har vackt den dar javeln inom mig, den valdsamma. Jag har helt enkelt inte funnit min strid annu. Och jag kanner att det ar en strid som saknas mig, for att jag ska kunna kanna mig tillfreds med tillvaron och livet hemma i Sverige. Darfor fortsatter jag tankarna rulla, darfor finner jag ett storre syfte med min resa an semester. Vad vet jag inte annu pa langa vagar, men jag har nagra manader pa mig. Kanske vet jag inte nar jag kommer hem heller. Kanske gor jag. Den som lever far se.

Ater pa utomkinesiskt och blogspotvanligt territorium.

2009-10-14T14:11:00.004+01:00

Farval till skottar i Shanghai. Tagresa. Musik. Myggbett. Svider. Somnlos, somnless, less. Vaggad till somns.

Hong Kong idag. Smog, kvalmigt. Saharabreddgrader. Mer stadskrubb an rum. Inget fonster. Billigt. Promenad.

Sparvagn i 27 graders lutning. Kvall. Utsikt. Kamerastativ. Vackert. Iskaffe. Dator. Omvarld. Omvalvd.

Tillfallighet, tillfalle. Fall till. Tillfallen. Fallenhet. Falla. Till?

Avsaknad, saknad, saknad av.

Varmt ar det i allafall.

Vietnam ca 25 oktober.

Skrivet i Kina, dar blogspot inte ar bra nog.

2009-10-14T14:03:00.002+01:00

Forvanansvart hur mycket man kan sakna hosten. Jag har som bekant aldrig varit mycket for host med allt vad den innebar. Bara vetskapen om att man gar mot morkare tider, att the best is yet to come, javisst, men att det minsann ar en hel bergskedja som ska passeras dessforinnan. Bah. Hosten har och kommer nog alltid pa ett eller annat satt att forknippas av mig som en nedgang. Mot nagot samre, morkare, mindre varmt, obekvamt. Som en troja som skaver, fast den sag sa fin ut dar den satt i skyltfonstret. Jag har kort sagt for denna arstiden, och det ar nog troligtvis den arstid jag haft svarast for. Nar jag sen, for forsta gangen i mitt liv, liksom hoppar over en, nastan tva arstider, da ar det som att laget ar helt annorlunda. Slogs nyss av en ny typ av hostangest., en angest over att missa hosten, hur konstigt det an ma lata. Trots regn pa vag hem fran bussen, trots karlek som aldrig tycks vilja falla pa plats, trots motiga dagar pa jobbet, trots trots. Plotsligt saknar jag de fina delarna av hosten. Jag saknar kanslan av att krypa ner under en filt, dricka te. Jag saknar att ta en promenad under farggranna trad och diskutera livet i sallskap av en kar van. Jag saknar kanslan av att komma in efter att ha varit ute i hostrusk. Man saknar inte kon forran baset ar tomt, som det ju hueter, och ack, ack. Det stammer ju forfasen. Det kvittar hur gront man far sitt eget gras, man blir aldrig nojd. Alltid ar det nagons gras som ar gronare, aven om man sjalv haft det.

Valkommen till Mongoliet.

2009-09-28T15:34:00.004+01:00

..och jag svar for mig sjalv, nar du inte ar inne. Inser dock i samma sekund, att klockan ar sex timmar mindre i Sverige an den ar har. Att det snarare ar sunt att du inte sitter som naglad, du vet, gor saker. Du vet. Men det finns stunder da jag onskar jag hade dina ord.

Mongoliet har mott mig med oppna armar, och sa gjorde aven Golden Gobi, vart billiga hostel. Ganska kontrastrikt land Mongoliet, dar tullen ar en del av smugglingen, dar ett par bra horlurar (de forra strok med for nagon vecka sen, och jag har levt med endast en och en glappande oronsnackor sen dess. HU!) kostar mindre an en spritpenna. Har gjort ett uttag pa 300 000 Tukruk. Landet dar tiggare sitter med hogar av sedlar framfor sig. Annu ett land av kontraster, men ett land med destobattre engelskakunskaper, och det kanns verkligen fantastiskt. Livet pa vag borjar bli vad det var tankt att bli.

Tva veckor har forflutit, och det har kants som fruktansvart lang tid. Hur kommer da den narmaste tiden att kannas? Jag vet inte. Det enda jag ar saker pa ar imorgon.

Fran en svajig lina pa en plats langt langt borta, och 7 timmar framat i tiden.

2009-09-23T08:59:00.002+01:00

Tanker mzcket pa det som hande
kanske var det nog allra bäst
Vi var nog som fallande stjarnor
Vi foll nar vi brann som mest.

Never mind.

2009-09-18T21:14:00.002+01:00

Okej, jag lat ratt deprimerad i det forra inlagget. Tanken var att objektivt reflektera over de senaste dagarnas intryck, och aven ifall jag finner Moskva ratt host-kyligt och inte alltfor gastvanligt har jag inte gatt och blivit gra. Bara lite gra, tagen av stunden, typ. Jag ar vid god vigor och gott mod. Jag ser fram emot att bege mig med taget osterut imorgon, faktum ar att jag fatt min dos av Moskva, trots min korta tid har. Lite for mycket host i luften misstanker jag, lite for nara hemma kanske. Har liksom gatt och taggat for transsibiriska sa lange att jag liksom nu star och hoppar i startblocken, spand pa att fa bege mig pa riktigt. Lar nog inte vara sa storslaget som jag forestaller mig, men jag ar fortfarande valdigt forvantansfull, just eftersom jag inte vet vad jag kan komma att forvanta mig. Ovissheten lockar nog, trots allt.

After all ar det ju helt och hallet pa min sida.

Current position, Moscow

2009-09-18T17:36:00.004+01:00

Hej.
Jag ar i Moskva.
Har ar det ganska kallt i luften. Loven borjar bli gula och falla till backen, och folk ler inte sa mycket.
Det ar forhallandevis dyrt, men man ska inte klaga.
Det finns ganska manga hemlosa djur och manniskor, och det ar valdigt manga som roker.
Jag langtar hem ratt mycket.
Jag forsoker att ignorrera hemlangtan, eftersom jag ska vara borta sa lange.
Har under mina 4 dagar i Ryssland hittills hort saval E-type som Scooter, och La isla bonita med Madonna.
De gor reklam for arrangemang med bland annat Eiffel 65 och Gregorian.
Jag ar naturligt vaksam for folksamlingar, och idag pratade vi med en svensk nere i tunnelbanan.
Ytterst fa talar engelska, och det vanligaste folk kan ar att saga priser pa engelska.
Allt star pa ryska, sa aven i tunnelbanan.
Det har gjort mig tacksam over att jag inte ar fargblind.
Om jag kunde skulle jag vrida tillbaks tiden nagra veckor.
Eftersom det ar omojligt forsoker jag se framat nagra veckor.
Jag mar ganska bra, ar bara lite off for kvallen, sa att saga.
Imorgon hoppar jag och Sven pa taget till Irkutsk, och blir saledes inte datatillganglig pa nagra dagar.
Jag har nog fortfarande inte tagit in att jag kommer vara borta i ett halvar, det kanns jattekonstigt.
Jag kanner valdigt mycket.

Resande fotterna ar pa g igen

2009-09-17T07:58:00.002+01:00

Nusa. Efter tva natter i St Petersburg stundar nu en resa mot Moskva. Eller, jag tror det blir det, ar inte saker. Jag och Sven skrev upp uppgifterna for det akutella taget, sa hon i kassan fick lasa. Och jag tror vi fick en biljett till Moskva, TROR. Vem vet, jag kanske hamnar i Kiev? Spannande detta, hela livet ar ett aventyr! 8 timmars tagresa, sen vet jag om taget tog mig till Moskva eller ej...

Hela livet ar ett disko.

Across the Universe

2009-09-13T19:38:00.002+01:00

OBS!! Under det närmaste halvåret finns jag i huvudsak på www.resdagboken.se på användaren 170. Säg hej!!

I slutet av mars kände jag att det fick vara nog. Slut på tristess och leda, slut på vana. Jag fick idéer och visioner till en resa, något utöver det slentrianmässiga, utan en spikad rutt. En resa för att komma iväg, göra något nytt, något annat, och helt enkelt få lite perspektiv på tillvaron. Efter lite funderande och klurande bestämde jag mig för att kombinera drömmen om Nya Zeeland tillsammans med funderingarna på Transsibiriska, och att knyta ihop det hela med lite Sydostasien. Skrev på backpacking.se och presenterade mina planer. Fick napp. Avnappade. Dissade. Fick något på kroken. Lät det rinna ut i sanden. Till sist fick jag tag på Sven, som skrivit till mig. En renrasig Göteborgare, som hade liknande idéer som mig, frånsett NZ. Vi tog en fika, och beslöt att resa ihop nästkommande höst.

En underbar och fantatisk sommar har förflutit däremellan, lite för mycket kärlek och förälskelse mot vad jag planerat, men det är som det är. Läget just nu är således emotionellt rätt jobbigt just nu. Men dagen D kommer inte som någon överraskning. Det har varit en väldigt fin sommar, och inget som jag önskat bort på något sätt. Jag har verkligen mått genomgående bra denna sommaren, och det beror till allra största delen på en person. Tack för denna sommarn, som City skulle ha sagt det. Kommer på mig själv med att leta textrader, och finner förvånansvärt många rader som stämmer in på detta, på oss. Kliché måsåvara, men det är dig jag har att tacka för att denna sommaren blivit så fruktansvärt bra.

Imorgon vid ett möter jag Sven på stationen, och vid 17:00 är det vi som befinner oss på en färja som kastar loss. Det är nu det börjar. Jag bävar och längtar omvartannat. Lite lätt tom i hjärtat, men ja. Somligt händer utan att verka riktigt verka väldigt smart.

Den där Terminen.

2009-09-12T10:59:00.003+01:00

Och jag gick i solen utan att sakna något
och jag gick där mitt i våren den lyckan var kort
för in kom du och var vackrare än vad
jag någonsin sett dig vara

Jag låtsas att jag är på väg till dig
och det här, här är tåget som tar mig hem till dig
det är okej
jag ska bara vara hos dig
du behöver inte titta mot mig
eller säga någonting stort nej

Jag tänkte ta och säga någonting till dig
sluta helst inte titta som du gör på mig
Du verkar kunna göra allting till något
du gör sommaren till saknad och sedan
gör du varje höst till snöstorm i mig

Kom hämta mig här dör jag säkert snart
det måste väl vara uppenbart att
somligt händer utan att verka väldigt smart
och utan att lämna världen som den var

Tack för kaffet, pt.II

2009-09-11T01:19:00.006+01:00

Jag antar att jag borde försöka plita ner något närmast poetiskt och tänkvärt här. Om hur förändringens vindar blåser, om att leva för dagen, och om att återvända. Om att möjligheterna är oändliga, om hur absurt hela denna resans existens känns, och om hur jag tänkt mig att mitt närmaste halvår kommer att se ut. Vad jag förväntar mig, att jag kommer att sakna hemlagad mat och ett eget boende. Om hur bortskämd jag är med vardagens faciliteter, om hur min nya meny lär förgyllas av diverse olika smaker nudlar och soppor. Om packning, om glömska, om livet. Om resfeber. Visdom, när den är som bäst och mest talande.

Men jag skiter i det.

Jag känner mig ganska färdig just nu, vilket känns sjukt. Har suttit med mitt iTunes i kanske 12 timmar totalt de senaste 4 dygnen. Redigerat, taggat, taggat om, och tagit bort. Putsat, filat, maxat. Blev klar för ungefär en halvtimme, och sitter nu förnöjt och ser iPoden uppdatera fil 482/3319. Väskan står färdigpackad i hallen. Gick läskigt bra att packa, och jag landade på ringa 15 kilo packning, vilket också är sjukt. Vafan har jag glömt, så lätt som det hela blev?? Bankkortet kom också (mot all förmodan!) idag. Återstår bara att vänta på koden till detsamma, som lär komma typ närsomhelst. Ska kolla upp lite mer info kring just ICA-banken imorgon, men sen så. Sen kan jag åka, typ. På måndag. Men jag lämnar Borlänge imorgon, och det känns lite overkligt. Som hela denna resan.

Måndag eftermiddag, 17:00. Då går båten till Helsingfors. Då smäller det. Då jävlar. Därefter kan mitt äventyr följas på http://www.backpacking.se/ med användaren 170. Jag lär säkerligen skriva och tjata om det igen, men skriv upp det, det är viktigt.

Här hade jag också kunnat avrunda med några visa ord från någon artist (som ju som bekant har en förmåga att sätta ord på sånt man själv inte alltid är kapabel att göra), men jag skippar det. Inte nu, inte i natt. Jag har en himla massa tid på tåg att komma på något smart att säga själv. Lovar att återkomma med något smart och genomtänkt en annan dag. Tummis, jag lovar. Tack, och godnatt.

ROTFL, LOL FTW, L33T-CPU!

2009-09-08T22:08:00.002+01:00

Satt med datorn i knät. Blicken fastnade på något, struntade i det. Har haft den i ganska exakt två år nu, finns knappast något nytt att upptäcka på den liksom. Eller, nej. Blicken fastnade. Väntanu... Jo! Visst! DÄR!!! HUMOR!

..Mongoliet my ass, jag vill ha nya skivan!

2009-09-08T10:33:00.002+01:00

Okej, jag vet att jag nog inte har så värst stor anledning att klaga. Jag vet. Jag har en hel del på plussidan av agendan, ett jävla äventyr, jag vet. Men likväl, jag kan inte undgå att bli lätt bitter och frustrerad när Kings of Convenience, som inte släppt något på 4 år, plötsligt bestämmer sig för att släppa nytt 2 veckor efter att jag lämnat Sverige. 2 oktober släpps nya skivan Declaration of Dependence, och jag vill ha, vill ha, vill ha. Blev uppmärksammad på detta genom startsidan, som glatt deklarerade att låten Boat Behind minsann var ny i Spotifyfamiljen. [ingenting] (som nu finns med 2 låtar på Spotify, HURRA!) behagade ju åtminstone släppa skivan på rätt sida av marginalerna. Fasen då.

Andra saker som jag i smyg (och lite utanför parantesens ramar as well, jag är inte så hemlighetsfull med min bitterhet) gnäller över att jag kommer att missa/få vänta alltför länge med att ta del av är exempelvis

Emil Jensens höstturné
bob hunds höstturné
Retrospektivt: MARTIN KANN - en utställning som belyser den symbiotiska relationen mellan en svensk rockgrupp och deras formgivare.
Nya lokalerna på (numer) gamla jobbet
Fint folk

..och åtta saker jag inte kan komma på just nu. Självklart, jag är inte genomgående surbitter, mer - men åhhhh... - snarare än verkligen genomgående sur. Uppoffringar har jag hört är något att räkna med. Jag räknar med uppoffringar, har jag hört. Och tre dagar är snart. Och sex dagar är inte lika snart, men fortfarande - om SEX dagar är jag i full färd att bege mig abroad. Jag tycker på riktigt att den tanken är lite läskig, och kittlande spännande. Fast mest läskig just nu.

Mellanlandning mellan hem och resande fot

2009-09-07T13:07:00.002+01:00

11:00 satte jag så åter fötterna på perrongen i välbekanta Borlänge. Kändes rätt skumt, men samtidigt väldigt skönt att känna att jag överlevt resan med 3 stycken övertunga väskor. Lite ironiskt eftersom jag själv gång på gång svurit över dessa människor som "flyttar på tåg", när jag själv end up doing the same thing. Men hey - jag jobbar inte längre på tåg, så vem är jag att gnälla?? På tal om det är känslan och vetskapen om att jag inte ska jobba på ett halvår väldigt avlägsen, för att inte säga skrämmande. I ärlighetens helgade namn är nog ekonomin det jag är mest nojjig för inför resan, hur jag ska få pengarna att räcka, hur länge pengarna kommer att räcka, samt hur det kommer att lösa sig med betalkort och grejer... Min kära mor glömde att öppna ett kuvert som överenskommet, vilket innebar att ansökan till ICA-kortet kom iväg väldigt för sent, och således är det en riktig nagelbitare ifall jag kommer att hinna få mitt Mastercard innan jag åker. Jävla äventyr redan, och då åker jag inte först om en vecka.

Rörigt, mycket på samma gång. Ska redigera musik, träffa människor, äta hemlagad mat och packa och handla och köpa två skivor och lägga in musik igen och i slutändan glömma 23 saker jag borde tagit med. Tänkte försöka fota lite också, har blivit riktig höst här uppe. Kyligare än bara blåsigt (som i Götet), och gulnade löv och höstig känsla överallt. Smygande ångest, ignorreras bigtime.

Rörigt? Ja. Mycket att göra? Jo. Stressad? Lite. Sinnesstämning? Konstigt positiv. Överut.

Avsked är för töntar.

2009-09-07T02:03:00.003+01:00

- Kära vän, betyder det här att det är slut nu? Är det över?
Han vände sig om i tamburen. Stirrade inåt igen, in i mörkret. Försökte fokusera blicken, men lyckades inte fästa den på något. Han började gå ut igen.
- Är det över nu?
Åter vände han sig om. Den röda ryggsäcken vägde tungt mot hans rygg, och de stora svarta resväskorna var tunga. Han ställde ner dem igen.
- Nej, min vän, suckade han in i den tomma lägenheten. Det är inte slut nu. Vi behöver bara en paus från varann. En tillfällig separation, tillfälle och andas.
Lägenheten ekade tyst. Det ven genom ett fönster, en bil åkte förbi på gatan nedanför.
- Jag behöver komma bort ett slag. Åka iväg, få något annat att tänka på. Behöver få tid att göra ingenting, ta dagen som den kommer. Bort från rutiner och vanor, bort från det jag idag kallar vardag. Till en plats där jag kan känna mig främmande, en gäst, någonstans som inte är hemma. Att tillfullo kunna leva efter måttot att hemma, det är där man är. Jag behöver det här just nu.
Det var åter tyst i lägenheten.
- Jag måste åka. Jag kommer ångra mig om jag stannar, och skulle du verkligen velat ha på ditt samvete att du hindrat mig från att göra någonting jag längtat efter?
Tystnad.
- Nej, tänkte väl det.
Han vände sig om, lyfte upp väskorna, och gick ut genom dörren. Ställde ifrån sig väskorna, och greppade dörren för att stänga.
..men du kommer väl tillbaka? hördes rösten igen.
Han log.
- Givetvis, Göteborg. Du ligger mig alldeles för varmt om hjärtat för att jag inte ska återvända. Därför lämnar jag dörren olåst.

Triss i bra musik.

2009-09-02T14:20:00.002+01:00

Tre stycken skivsläpp jag ser fram emot (och troligtvis kommer att köpa skiva med) innan jag sticker:

1: Theodor Jensen - Tough Love
Bara att lyssna på Songbird gör mig lätt lyrisk, som han skriver själv är detta ett steg ifrån hans vision om The Plan. Ändå känns det precis som ett steg i rätt riktning. Från att ha varit ett band till att ha blivit en duo, till att på Walk for gold vara bara Theodor Jensen är detta den slutgiltiga frigörelsen och solodebuten, mer eller mindre. Släpps idag, 2/9.

2: Fibes, oh Fibes! - 1987
Blev mer eller mindre betagen när jag först hörde This City's Got No Boulevards 2004, den sommaren, alla minnen. Liksom Deportees Arrest Me 'til It Hurts har den blivit något av ett signum för den sommaren. Första festivalbesöken, sommaren innan gymnasiet, och allt vad det innebar. Det var då. Nu gör Lovechild mig glad, och de andra låtarna som trillat upp på bandets myspace gör att jag knappt kan bärga mig tills jag får komma hem och förhoppningsvis upptäcka skivan på Spotify. Släpps idag, 2/9.

3: [ingenting] - Tomhet, Idel Tomhet
Efter att ha närapå hyllat sönder och överskattat Christopher Sander och [ingenting] kändes det väl inte mer än befogat att totalsåga spelningen på WOW. Den som lyste mest på scenen var inte med i bandet, och det kanske säger en del. Men oavsett hur trist ett band kan vara så kan jag inte låta bli att fortfarande gilla [ingenting] lika mycket för det, det är ärligt, naket, naivt och sant. Inte bara tomma ord skriven för en radioagenda, utan verkligen ord från hjärtat, om gud (eller?), osunt leverne och livet och kärleken och alltet. Förövrigt omöjligt att hitta på Myspace, såvida man inte går via Christopher Sander. Jag menar, nadazipp? Släpps 9/9.

Om jag ändå förstod mig på spanska.

2009-09-02T13:21:00.001+01:00

Ett band jag fann i ett musikbyrån för några år sedan är Ventilader. Laddade hem en låt, gillade. Försökte köpa skiva, gick inte. Spansk sida, ospansk kunskap. Mexikansk fraktgräns, omexikansk postadress. Men de är bra för det, och jag gillar. Fastän jag inte förstår ett ord.

Video musical de Ventilader, Banda de Rock Indie mexicana

Radbrytning. Ord som flödar.

2009-09-02T13:15:00.004+01:00

Jag anar gissel.
Värk inombords, längre längtan. Vill egentligen, riktigt. Klokt?
Likt ingenting genom ett någonting.
Iver, något galet, envist, trots.

Hjärtat, egendomligt, längtan.
Löven, regnet, egendomlighet.
Ändå; nej. Antagligen tankfullt töntig, varför annars reagera alls.

Mycket egendomligt.

Det dagliga intetsägande gör det under[ligt/bart].
Ändå rätt lätt i kombination, som om man liksom inte tänker efter.
Fåordiga önskemål, riktigt beundransvärda.

Riktiga, allvarliga, för övrigt rätt abstrakta.

Teologiskt trängd, beslutsamhets. Absurd resa, abstrakt återkomst. Kanske. Alternativet slår inombords, försöker relativt återskapa något.

Egentligen, trots trots.

Helt allvarligt, lite väl återkommande rättesnören.

Diverse undertryckta funderingar,

över rätt sällsynta tillbud.

Åter, rättesnören - vad annars.

Du, jag, alla.
Gråter, men enas när allt raseras.
Ja, alla.

Glöm slagen,
allt kan närapå alltid räddas då inget gäller.

En röra av en massa tid

2009-09-01T22:36:00.002+01:00

Ännu ett blogginlägg
med djupare tankar och visioner
än bara ytskrap
lämnad åt utkastet

Varför fastnar inte orden?
Blir less
Känner för att skriva, har orden, försöker skriva, förlorar orden.

Funderar mycket just nu
Omvälvande
Förändrande
Degraderande
Ettstegframochtretillbaka.

Regn utanför, öppet fönster
Välbehag. Svalt.
Duggregn på själen.
Obehag. Kyligt.

Ordflödet har sinat, känns det som.
Samma tankeverksamhet, lika intensiv tillvaro, lika stort behov av ventilering.
Orden glesnar. Inget nytt utlopp. Emotionell pyspunka?

Osammanhängande ord, sporadiska sammanhang.

Och det här, det här, känns just nu mest patetiskt.

Failure

2009-08-30T22:34:00.002+01:00

Försöker blogga.

Tappar inspirationen.

Lämnar (det i det närmaste patetiska) inlägget i utkastet, för att kanske en vacker dag väckas.

Fandå.

Sanning som smör smälter i rumstemperatur.

2009-08-28T20:16:00.004+01:00

Kände det i luften idag. Började redan i morse. Dis i luften. Fuktig luft, skuggor i fjärran. Kvalmigt. Behagligt regn som rensade på vägen tillbaks från Kph. Regn när jag gick från tåget. Uppklarnande när jag gick från jobbet. Spårvagn.

Plötsligt kom det över mig, helt plötsligt. När jag klev av spårvagnen. Blöt gata. Kylig vind. Gråa moln. Hösten slog mig likt en knytnäve i ansiktet.

Jag har kommit att bli mer och mer kluven inför denna hösten. Mer och mer vet jag inte om jag tycker om den (det jag kommer att hinna uppleva av den) eller om jag föraktar den. Jag har ju verkligen lärt mig att mer och mer uppskatta hösten med allt vad den innebär, men självklart sitter många negativa tankar kvar. Återfall är något jag räknar med, höstens vemod har blivit något jag räknar med och accepterar. Men likväl, aldrig har jag nog varit så kluven till hur jag känner inför hösten som i år, och det min stundande resa till trots.

Antar att det har något att göra med hur jag ser på den kommande tiden, och inte årstiden. Tankarna och medvetenheten om nuet med allt vad det innebär förföljer mig. Jag glömmer bort det ibland, lite med flit. Försöker liksom sopa det under mattan, lämna det därhän, låta hjärnan och själen vila. Men det dröjer inte länge innan det hela kommer över mig, och plötsligt är jag mitt uppe i det hela igen. Man kan inte fly från den tid man lever i, lika lite som jag kan fly från framtiden. Jag kan fly från en fast tillvaro och jag kan fly slentrianen, precis som jag kan fly hösten (även om jag utan att dölja det verkligen hoppas få uppleva lite färgglada höstlandskap genom ett fönster på ett tåg på väg genom Sibirien). Ironiskt nog känns inte tillvaron alls lika präglad av slentrian och vana som när jag i våras bestämde mig för att bege mig ut i världen på äventyr. Eller; jag antar att jag nog har en tillvaro som är rätt vanemässig trots allt, skillnaden är att den inte märks lika mycket.

(Orden har skenat. Detta skulle bli kortfattat och eftertänksamt. Luddigt. Nu blev det istället långt och förvirrat. Heja.)

Om två dagar lämnar större delen av mitt bohag Göteborg. Om åtta dagar jobbar jag ombord på tåg för sista gången på vad jag misstänker är väldigt länge. Om nio dagar jobbar jag mitt sista arbetspass för nu. Om tio dagar lämnar jag Göteborg för en lång, lång tid. Om fjorton dagar överger jag min forna hemstad. Om sjutton dagar lämnar jag Sverige och Stockholm bakom mig, i riktning mot Helsingfors. Tiderna förändras.

Lillebror Tok

2009-08-27T19:32:00.002+01:00

Visst är jag nöjd, men i grund och botten tycker jag mest att det hela är komiskt. Festligt som fan, oavsett. Jag är smart på papperet!

En förnimmelse av igår.

2009-08-26T22:47:00.018+01:00

...och till sist, en bonus.

De tre avslutande verken är det (mig veterligen) Den Svenska Björnstammen som ligger bakom. Med andra ord är det inte vårt verk, men fint är det sannerligen.

Dagens ord.

2009-08-26T18:34:00.002+01:00

Förresten.

När jag söker på genskjuta på Wikipedia finns det ingen egen sida, men alla förslag på artiklar som innehåller ordet är alla i stil med Slaget vid ...
Möta någon efter vägen. Överraska, i allafall i fallet då det gäller krig. Komma ikapp.

I mitt fall gäller det en syster som eventuellt ska genskjuta min resa, någonstans i södra sydostasien. Förhoppningsvis inte överraskande. Men fint.

Inga konstigheter. No strange things.

Nödrimmens furste.

2009-08-26T17:55:00.004+01:00

Lyssnar på Christopher Sander och kom att fundera. Har av någon anledning blivit att förknippa honom med en enda sak, asociationsbanorna bär alla i samma riktning. Känns konstigt, men ändå naturligt. Jag gillar hans stundtals naiva sätt att vara ärlig, blotta sig själv, på gränsen till pinsamma nödrim till trots. Fascineras över hur många låtar han kan nämna Gud i, utan att för den sakens skull velat kommentera sin syn på tron. Gillar att jag såg honom på en Ljummen i gräset, förvånas över att jag kunnat lyssna på Chasing Dorotea så länge utan att reflektera över att det är han som sjunger. Sörjer lite över att [ingenting] på Way Out West var en sån flopp. Förundras över att han väckt till liv Astrid Lindgrens låtskatt och gjort tolkningar på Fattig bonndräng, Kalle Theodor och Mors lilla lathund på nya skivan.

Får intrycket att han i grund och botten är ganska nöjd med vad han har, inte ställer så mycket krav. Åtminstone inbillar jag mig det. Han känns på något sätt verkligt äkta, som inte i onödan anstränger sig för att måla om sanningar till kryptiska metaforer, utan som hellre säger som det är. Svart på vitt. Genuin, sann, äkta. Kravlös.

Jag antar att det nog är därför jag asocierar som jag gör.

vindens sus
och den trasiga
gatlyktans ljus
påminner mig om
att allt det här
också tar slut

I övrigt

blev jag just överlycklig

ty jag såg att [ingenting]s nya skiva

släpps

den nionde september

hurra

Illvilligt regn.

2009-08-26T13:13:00.003+01:00

Några öl. Ett set stämplar. En vän. Nybakta bullar. Idésprutning. Agerande. Flumm. Funderande. Klipp, klipp. Plastficka. Munkjackor. Promenad. Spännande. Där. Tejp. Sträck. Fast. Vidare. Busskur. Baksida. Välvald. Spårvagn. Brunnsparken. Tejpande. Foto. Vidare. Scooby. Sällskap. Vidare. Diskret. Folksamling. Tejpande. Obemärkt. Då, villsäga.

Avenyn. http://365saker.se. "Våra trotsa det självklara." Regnigt. Valand. Regnigare. Telefon. Värme. Spring. Spårvagn. Hejdå. Duo. Järntorget. 2a Lång. Spam. Paraply. Klistra. Tejpa. Fastsättning. Stängning. Sejdelnskylten. Lurpassning. Kellysskylten. Svarttaxi. Nejtack. Paraplytak. Järntorget. Tejp. Spårvagnsebb. Promenad. 1a Lång. Spam. Regn. Trött. Blöt. Smile. Gå. Stigbergstorget. Regn. Genomvåt. Kaptensgatan. "Supermaskinen". "Godmorgon, du fagra." Dörr. Övernattning. Godnatt, Robin. Säng.

Klocka. 10:30. 11:00. 12:30. Godmorgon. Frukost? Okej. Sällskap. Sliten. Brunnsparken. Akademibokhandeln. Paketpapper. Hem. Dörrklocka. Hej. Samvete. Frukost.

Disk. Städ. Plock. Tvättvikning. Nu.

Bilder? Ikväll.

De må uppläxa mig för urinering, men de kan inte stoppa det fria ordet.

2009-08-25T01:14:00.004+01:00

Imorgon blir det bus. Jag och R ska ut på äventyr i Göteborgsnatten.

It all comes back to Friday.

2009-08-24T11:54:00.003+01:00

Igår var fint, som good old qualitytime, catching up och reunion med lika good old K, vilken jag inte sett på alltför länge. Konstaterade att hon blivit en trygg vän sen jag flyttade till Göteborg. Sporadiska träffar till trots kändes det ändå awesome att träffas och diskutera livets jävlighet över en senlunch.

Idag så, dagen hittills har varit en tämligen effektiv dag.

Ringde och avbeställde SJ Prio Mastercard (impulserbjudande, utan egentliga fördelar)
Träffade Sven, handlade kuvert, gick till ett låst Mongoliskt Konsulat, postade slutligen passen för visumansökan
Var till tandläkaren i Högsbo
Beställde ICA-kort

..och detta innan klockan ett, effektiviteten slår sannerligen baklängesvolter av rekord. Heja mig! Enda tabben var att jag inte hörde mig för när jag bokade tid hos tandläkaren för en sista rutinkontroll innan resan (här skulle jag kunna skylla på mor som uppmanade mig att ta tag i det hela medan jag fortfarande hade gratis tandvård, men dum som jag var tänkte jag inte på att jag inte längre är skriven i Västra Götalands län, där det är fri tandvård upp till 22, utan numer officiellt bor hos mor och far utanför Borlänge. Jag tar på mig den, men det var några jobbiga minuter när jag väntade på att få betala (FÅ BETALA?! Jag ska bannemig ha betalt för minutrarna av obehag och plackskrapning...) och i mitt huvud hörde henne mumla något om 800. Tack och lov var det bara i mitt huvud.), vilket i slutändan ledde till att jag surt fick punga ut med 480 kronor. BLÄ. Lär bli matlåda och ett fåtal andralångöl de kommande två veckorna.

Satt också uppe till kvart över två i natt och sorterade musikbiblioteket. Igår kväll var jag hos bäste herr M och lånade ca 10gb musik, som för att kompensera det vaacum som ekat i min iPod det senaste halvåret. Kände därför att det var på hög tid att jag fick ordning på bygget, organiserade, rättaggade, omplacerade, malplacerade, slängde. Sagt och gjort. Nu kan mitt musikbibliotek närmast liknas vid det mest skinande blingbling-Mercedesemblem mänsligheten sett. Fattas bara att lägga in musiken jag fick från M, sortera, omtagga, synkronisera, städa i iTunes, tagga rätt, döpa om, slänga dubletter, osv... Perfektionisten inom mig jublar dagar som dessa, nu får den något att bita i igen. Hurra.

Nu väntar något i matväg, och sen en Ängelholmsvända. Efter att jag varit till banken och gett mor en fullmakt åt mitt bankkonto såklart. Effektiviteten vet inga gränser idag.

Ett löfte med en hake.

2009-08-23T12:06:00.002+01:00

Lite flopp, sådär.
Åkte på fest igår, fastän jag avböjt pga förhinder. Förhindret var fortfarande, men jag hade jobbat färdigt och därmed avverkat det.

Midnattsloppet i staden, dåliga anslutningar, tror jag precis lyckades missa sista vagnen. Tänkte att det inte kunde skada, det var ju fest.

Åkte ut till Biskopsgården. Bekanta trakter, lång men bekant uppförsbacke. Förbi huset. Över parkeringen. Cykelväg. Ungdomsgäng ("tur att jag pratar i telefon, annars skulle jag blivit rånad och lemlästad"), avtagsväg. På chans. Ljud av bas genom skogen. Rätt. Hejhej, oj, hej. Förvånat och överraskat, 6 överförfriskade. 4 på vift för att röka på. Partytält, vattenpipa med slut folie, kol direkt på tobak. Mobilljus. Reggae jag aldrig hört, slut öl, slut snacks. Log och låtsades trivas.

Kanske skulle börja dra mig... Hejhej. Igen innan jag sticker, självklart. Vi styr upp något. Lång promenad tillbaks. Spårvagn, tänkte jag. Taxi, tänkte bilen som stannade. Förhandling. 150. 120 eller inte alls. 150. Inte alls. Invinkning. Hemma kvart över två.

Försvarsmekanismer, men jag vet inte. Jag vet inte. Känns lättare att låsa om mig och ta nyckeln med mig, hellre än att lämna en dörr på glänt. Inte lova alls hellre än inte hålla saker man lovat. Funderar om jag är hård, eller om jag gör det som är vettigast. Klarspråk. Tydligt och hårt. Samvete.

Tusen saker att göra, tusen saker jag inte gör. Trött, och trött på att aldrig vara utvilad.

Frukost.

Barndomens vokabulär

2009-08-22T17:04:00.003+01:00

VARNING FÖR DET KANSKE MEST MENINGSLÖSA INLÄGGET DENNA BLOGGEN HAR SETT.

(så, nu har jag ryggen fri.)

Kom på tåget till Köpenhamn idag att tänka på en grej. Rätt så mycket folk, men det är en rätt lång resa vilket innebär en del tid sittandes, kort och gott - idag var en sån dag då man hade tid att sitta ner, peta naglarna och tänka på triviala saker. Plötsligt, som en obefintlig blixt från en lika obefintlig himmel (blir så när man är inne i ett tåg) kom ett ord till mig - sorgkanter. Kanske väldigt intetsägande ord, och inte särskilt användbart i det stora hela, men likväl är det ett ord som jag minns från min barndom. Smutsiga naglar som mor lade märke till (hey, I was a kid - why would I care??) beskrevs med ordet sorgkanter. De var inte rena, utan hade ett uns av smutsighet under sig (bakteriehärd, måsåvara, men en svart (ja, 99 gånger av hundra är det svart smuts under mina naglar) kant av smuts var det i allafall), alltså sorgkanter.

Inte för att jag på något sätt tror att min kära mor låg sömnlös över, ej heller att hon blev genuint deprimerad över mina skitiga naglar (jag hoppas åtminstone inte det), men hon noterade det likväl, och det var säkerligen ett uns av sorg i rösten. Mindes också att jag inte tyckte om att få naglarna klippta (av precis samma anledning som jag t.ex. inte vet en hund som gillar klippa klorna), ej heller att få naglarna rensade. Mor var hårdhänt, och inte alls så försiktig på handen som man borde vara mot ett litet barn.

Tror iofs inte för sekund att mitt liv drastiskt påverkats och präglats av min barndoms nagelansningstrauman, men det förhindrar mig inte att få en flashback.

Och vad ville jag då säga med detta ingående inlägg om något fruktansvärt oviktigt?
Ingenting.

Möjligtvis att jag borde klippa naglarna.

Ångest light

2009-08-21T12:26:00.005+01:00

Fick mig en släng av ångest i måndags. Hade en bunt ärenden i och runt Nordstan, noterade ganska snart att en betydande andel av de jag mötte var ungdomar runt min egen ålder. Ingen anmärkningsvärt i sig, men att de flesta gick omkring med nyinvesterade kollegieblock och kalendrar i händerna gjorde mig lite fundersam och tankfull. Skolstart är i faggorna, och det var en rätt delad känsla som mötte mig. Det har kommit att bli en särskild känsla som sköljer över en den här tiden på året, från lågstadiets inköp av ny skolryggsäck till de senare årens inköp av kollegieblock och almanacka. Nu har det ändå gått över två år sen jag sprang ut med min vita mössa, men känslan sitter kvar. Jag upphör aldrig att imponeras och avundas de som samma år de slutat gymnasiet ger sig in på en utbildning modell seriösare, som kort och gott vet vilken riktning de är beredda att hänge sig åt. Jag har haft dessa kval och funderingar många gånger förut, men den här tiden på året blir det verkligen påtagligt.

Diskuterade detta med käre D i förrgår kväll, då jag lite spontant styrt upp med lite matlagning och vattenpipa på Kaptensgatan efter jobbet. Han är en som gjort precis det, börjat plugga direkt efterföljande höst från det att han slutade gymnasiet. Något som dock gör att jag kan identifiera mig med situationen och nästan se mig själv i D's sits är att det inte är en såpass nischad utbildning att han pluggar. Därmed kan han både ändra sig och bestämma allteftersom vilken inriktning han ska studera, och därmed har han möjlighet att gå ifrån den ursprungliga plan han hade när han började plugga.

Själv har jag har aldrig riktigt känt paniken att jag måste plugga för att inte komma efter på arbetsmarknaden, och fenomenet att plugga bara för att är inget som någonsin tilltalat mig. Den dagen jag känner att jag vill plugga, och vet vad jag plugga, då pluggar jag helt enkelt. Därför känns det åtminstone sett till den aspekten helt lugnt att ge mig ut och resa i ett halvår.

Passen har nu kommit tillbaks från den finska resebyrån, och nu återstår endast att lämna in dem till det Mongoliska konsulatet här i Göteborg, sen är de färdigstämplade. Då har vi fått visumen vi behöver, och Nya Zeeland kommer jag inte behöva något visum till såvida jag inte stannar längre än 3 månader. Ju mer jag tänker på det och ju närmare jag kommer, desto mer konstigt (för att inte säga fel...) känns det att åka, samtidigt som jag ser fram emot det något enormt. Det är så kluvet alltihop, även om jag är övertygad om att jag i grund och botten är glad att jag åker, att jag faktiskt gjorde verkstad av snacket. Nu eller aldrig.

(här; en random bild på en bajamajasmiley.)

(..och här; en random bild på en karl i klänning.)

När orden inte räcker till

2009-08-19T01:40:00.026+01:00

Det finns så mycket som har sagts, saker som borde ha sagts, saker som kunde ha sagts, och saker som sägs. Men just nu känns det som att orden inte räcker till, och därför låter jag bilderna tala. Jag må vara usel på att varva bilder och text (Som sig bör i en snygg och prydlig blogg, har jag hört. Tack och lov klassar jag inte min blogg som snygg och prydlig, varför jag inte behöver ha dåligt samvete.), men ibland kompenserar jag med att istället slänga upp en hel drös, så också nu. Har tagit uppåt 500 bilder föregående vecka, och har sållat bort en fjärdedel. Här kommer en del random, lite mer folk-bilder (samt mer konsertbilder och andra bilder as well, såklart) kommer att uppkomma under morgondag på facebook, men dessa kändes som att de hamnade bäst här.

Så varsågod, eller - ja. Random bilder från föregående vecka.

Frukost.

Tjejen som matchade.

Förfriskade gänget.

Andrum.

Trädklättrad Snusmumrik.

Knappt.

Vaccinationstrubbel.

Finlir.

Timo.

Ett finger.

Fint folk.

Glada killarna som lyckades öppna den avstängda bajamajan.

Alltför långa killen som ställde sig alltför alldeles framför oss.

Röyksopp.

Chrystal Antlers.

Monotonix.

Den absolut.

Sjukaste spelningen.

Jag varit på.

Alla kategorier.

Badkarsfest.

En visit på Bengans.

...kort sagt; en galet fin vecka.

Bin Over

2009-08-10T00:18:00.003+01:00

Justja. Kom på det jag kom på när jag tänkte på förra inlägget, att jag kom på att jag skulle komma ihåg att skriva med en låt. Har börjat lyssna in mig mer närmare på Bon Iver, vilken ju kommer att närvara på Way Out West nästa vecka. Har tidigare bara lyssnat intensivt på Skinny Love och re:stacks, vilka i sig är fina låtar, men det känns rätt lame att se fram emot en konsert och knappt ha lyssnat in sig på artisten ifråga.

Idag lyssnade jag heller inte aktivt, verkligen i bakgrunden och passivt, men när partiet 3:08 in i denna låten kom blev jag verkligen betagen. Vackert, Babys.

Förövrigt så saknar jag redan känslan av att gå runt med bandspelaren sådär lagomt nonchalant på snedden.

2009-08-09T23:26:00.003+01:00

Jag tycker om att läsa smarta saker. Genomtänkta saker, slående och talande saker. Saker som är lätta att ta till sig, känns lagomt avancerade. I synnerhet i bloggar, hade jag fler bloggar jag slaviskt följer skulle jag kunna frossa dagarna i ända i smarta, underfundiga och genomtänkta inlägg. Dessvärre är det allt för sällan jag själv som komponerat dem. Jag vet inte riktigt varför, jag tänker också, för att inte säga väldigt mycket. Skillnaden är att jag för tillfället känner mig lite lätt fastnad i dagboksträsket. Känns som en varningslampa när man läser sin blogg in inser att man utan problem kunnat flika in ett

kära dagbok...

i början av vartannat inlägg. Hint hint, skriv något av värde, som gör att andra än den närmsta vänkretsen kan ta till sig av det du skriver. Men skriver jag igår-idag-imorgon-inlägg så behöver jag inte ha någon egentlig idé eller genomtänkt hypotes innan jag skriver. Jag slipper föra ett genomtänkt resonemang, och jag besparas också mödan att komma med ett resultat av prövningen av hypotesen. Men det känns i grund och botten rätt trist.

Jag skulle kunna krypa till korset och be dig, kära bloggläsare, om ursäkt för mitt triviala nedpräntande, ty du som läsare gör ändå ett val när du sätter dig och plöjer igenom det jag skriver. Trist eller ej. Genomtänkt eller inte. Tvärdjupt eller ytskrap.

Ibland känner jag att jag har mina ljuspunkter, men de känns sällsynta. När jag i skrivande stund bläddrade bakåt i bloggen för att hitta något som hade lite mer innehåll än det sedvanliga dagboksuppdaterandet dröjde det ända till ett inlägg från 25 maj med lite reflektioner kring fotbollshuliganism. (Fann btw också en komplimang från M (vars kommentar jag totalt glömt) med lite credd kring det jag skrev - "Alltså Per, du borde ha en sida i en tidning någonstans. Fler borde läsa det du skriver, för det är bra. Du skriver bra." - TACK, det hade jag glömt.) Men likväl är känslan som lämnar mig att jag bara skrapar på ytan, om ens det. Samtidigt slås jag av insikten att det är svårt att skriva brinnande om saker man inte brinner för. Antingen så är jag för stunden inte tillräckligt insatt / engagerad / brinnande i det jag önskar skriva om för att kunna författa något annat än ytskrap (högst troligt), alternativt ligger förmågan och gror någonstans i det dunkla, redo den dagen jag plötsligt brinner. Dagen då jag blir och är överväldigad av något/någon, som får orden att flöda likt det vildaste vattenfall. Jag vet att jag ruvar på det någonstans inombords, jag känner att jag har kapaciteten. Det handlar bara om att få fram en glöd. En eld uppstår inte ur intet, och det är inget man tvingar fram.

Självklart är detta inget jag ligger sömnlös över. En blogg är bara en blogg. Men känslan av att känna att man smashat det där klockrena inlägget, det fulländade, det genomtänkta och innehållsrika, med en grundtanke, ett logiskt och någorlunda djupt resonemang, och en slutsats på ett eller annat sätt - den känslan slår det mesta.

Föregående helg och kommande vecka kommer till största delen att präglas av musik. Såväl skönsång som falsksång, inramat av ljuv musik. Jag gillar helheten som fan, och räknar med en grym vecka. Och detta utan några som helst genomtänkta blogginlägg.

Eftermiddagsmorgon.

2009-08-06T11:44:00.003+01:00

Detta är vad som går varmt innanför väggarna och inuti mitt huvud i dessa tider.

Christopher Sander - Sann kärlek hittar dig till slut
Simon Norrsveden - Ok baby det är dags att vi ska vinna allt - Kristian Anttila remix
[ingenting] - Halleluja!
Christopher Sander - Hjärtat slår sällsynta slag
Plain White T's - Hey there Delilah
Tom Waits - Martha
Ed Harcourt - She fell into my arms
Final Fantasy - Adventure.exe
Hajen - Scapegoat
City - Tack för denna sommaren
Noah and the Whale - 5 years time
Iron & Wine - Sacred Vision
The Libertines - Can't stand me now
(och Martina, din landsförrädare, jag berodrar dig att gå in och lyssna på minst hälften, annars blir jag ilsken.)

Fortfarande seg efter en alltför lång natt. Var inte kallt över huvudtaget igår, varför jag efter att L gått satt kvar på balkongen med datorn i knät fram till efter tre. Grymt illa i grund och botten, men något jag antar att man får och kan unna sig med gott samvete efter två tiotimmarsdagar och ett jobbpass idag som börjar på eftermiddagen. Nu stundar 5 timmars jobb idag, och efter 7 (peppar peppar, inte en minut mer, tack!) imorgon återstår det nästan bara en gräddfil fram till nästa veckas ledighet. Intensivt eller ej, det är ändå rätt okej just nu.

Avslutningsvis måste jag ju yppa en hemlighet. Pssst!

Tankar om livet (och omständigheter därtill)

2009-08-06T00:57:00.004+01:00

Man vet att det är en bra dag när den avrundas av ett (för andra kvällen i rad) spontanbesök av en vän, som tillsammans med en avnjuter några timmars skitsnack om världen och dagen och livet. Fint att bo lite mer tillgängligt (ja, Kaptensgatan där jag bor nu är endast kanske 50 stenkast från Järntorget, och därmed mycket mer spontanbesökvänligt än Högsbohöjd), likaså att ha två nära vänner inom 5 stenkasts avstånd. Gillar.

Jag börjar misstänka att det här med ultrarapid, 15 sekunder av allt konstant och intensivt är ord som kommer att prägla min tillvaro ända fram till 14 september, då jag inte längre kommer ha möjlighet att göra 23 saker samtidigt som jag jobbar heltid och försöker umgås med fint folk så gott det går. Jag försöker helt enkelt så gott det går att finna mig i tillvaron, och eftersom den flyter på vare sig jag vill det eller ej så lär jag väl klassa det hela som att jag lyckats på ett eller annat sätt. Betalade oavsett vilket pengar för Transsibiriska-biljetterna åt mig och Sven nu i morse, och så var ännu ett steg närmare resan taget. Läskigt att inse att det nu rör sig om fem, 5, ynka veckor tills det bär av nu. Känslan är så tvedelad att jag inte ids beskriva den, allt är vare sig svart, vitt eller grått.

Tankar finns det gott om just nu dessutom, jag upplever att jag har mer att tänka på i detta nu än jag haft totalt under hela förra året, känns det som. Funderingar om livet, tillhörigheten, jaget, det lilla, det varma, det stora, det självklara (som inte alls är självklart, och jag vet inte ens vad det är som åsyftas specifikt i denna parentesen, eftersom jag inte längre vet vad det är som är självklart. WAH!), det logiska, det djupa, det intensiva, identiteten, moralen, det nya, det som var förut, det som kommer bli, och det som aldrig varit. I ärlighetens namn finns det nog om jag tänker efter minst 50 saker som jag kan innefatta i alla dessa substantiv och adjektiv, och många kan innefatta minst hälften av dem. Mycket av allt, eller lite av inget. Samma sak.

Den här sommaren bokstavligt talat rinner mellan mina fingrar. Inte för att jag på något sätt försummat eller gått miste om den, snarare att jag det är så mycket som händer att jag inte riktigt upplever att jag tillfullo kan uppskatta och njuta. Stanna till vid vägkanten, gå ut på ängen och lägga mig för att dofta på blommorna. Mer ta ett kort i förbifarten, för att ha något att minnas.

Jag funderar mycket på, att minnas, att komma ihåg. Hur kommer min stundande resa egentligen att bli? Kommer det att bli en ny resa, något helt främmande äventyrligt nytt, eller kommer det att bli en transportsträcka längre och längre bort från verkligheten? För det känns verkligen abstrakt alltihop, diffust, underligt och overkligt. Svårt att greppa och förstå, svårt att tillfullo ta in orden jag nästan dagligen upprepar, med det där tonläget som om jag aldrig förr fått frågan.

- Ptja, Transsibiriska, Sydostasien, Nya Zeeland. Ett halvår, 9 månader, vi får se. Ligger ännu väldigt öppet, vi får se helt enkelt. Inget bestämt, beror mycket på hur jag trivs och vad jag känner för.

Det är abstrakt, och finns inte annat än i tanken ännu. Inte för mig, fastän det bara är 5 veckor tills det psykiska blir fysiskt.

Något som däremot i högsta grad, om något, är fysiskt och mer definitivt är nästa vecka. Kulturkalas varvat med häng med en massa fina människor, nya som gamla bekantskaper, samt en avslutande helg med festival i Slottskogen. Jag tror det blir grymt, utan att spä på några förväntningar. Känslan av att göra saker, åka och gå på festivaler, blir så mycket finare när man inom sig vet att det egentligen kvittar vilka band som spelar. Man läser gästböcker som till bredden fylls med jubel och önskeakter. Superlativ och uttryck som exklusiv Sverigespelning, skivaktuell och liknande uttryck står som spön i backen, och en själv reflekterar knappt längre. Det känns uppriktigt sagt irrelevant, det är fint och trevligt, men min sommar är redan toppad. Även om bob hund skulle få för sig att ljuda huvudet (nytt verb? Någonsin hör någon bli sönderljudad? Styckljudad? Kanske blir förljudet?) av Poseidon med en vit vägkon, om så Hajen skulle sjunga taket av Annedalskyrkan. Om [ingenting] skulle återutleva sina punkdrömmar och inse att världen faktiskt räcker till, ifall Christopher Sander skulle få hjärtat att börja slå regelbundet.

Det spelar verkligen ingen roll längre.

Denna sommaren har gett mig så mycket redan, att jag inte känner att jag med gott samvete kan, eller vågar, förvänta mig så mycket mer. Även om jag vill, och troligtvis borde. Kanske är det så, att saker blir som bäst när man skippar förväntningarna. Inte hoppas ihjäl sig, inte hämmar sina förhoppningar. Släpper allt, flyter med och låter saker vara, komma och gå bäst de vill. Saker tycks uppenbarligen bli som bäst då.

Tre år sen sist.

2009-07-27T01:14:00.002+01:00

När flytten går mig på nerverna (stressade som fan för att hinna få med mig allt tills sista bussen så jag kunde ta mig till det nya stället. Trots en tapper löpning (i vanlig ordning dessutom bör tilläggas. Dessutom kånkandes på en rullväska samt en liten pirra lastad med skrivare i kartong, högtalare i kartong, samt tält) hann jag se bussen åka iväg från hållplatsen. Jag kunde inte göra annat än att vänta om, och åter tvingas passera tonårstjejerna som satt ute och rökte, och som förväntat fnissade/började garva när jag efter en halv minut kom tillbakagåendes. Hade jag haft ögon i nacken hade jag skämts de ur mig.

Hursomhelst så fastnade jag här efter bussutflykten utan buss, då nästa buss går 05:10. Blir till att trängas med morgonpendlarna istället, festligt värre. Fann alldeles nyss av en slump en glad nyhet. En vän Spotifylänkade till Anna Järvinenes obehagligt sönderspelade Äppelöga, och därefter ledde det ena till det andra. Efter att ha varit inne på Christopher Sanders myspace (ni vet sångaren i Labrador-valpen [ingenting]) för att länka till den riktigt fina versionen av samma låt, då i duettform, kom det fram att J aldrig hört talats om [ingenting], i vilket tidigare nämnda artist varit sångare i. Självklart är jag tvungen att gå in för att länka till dem, och finner mer glädje nyheten att ny skiva (LP?) kommer i september (innan fjortonde, snällasnällasnälla) och att de kommer att göra E N spelning i sommar, och detta på Way Out West. Tack, säger jag.

..och framöver finner ni mig på Kaptensgatan.

2009-07-25T11:04:00.002+01:00

Det går bra nu. Känns faktiskt helt okej, trots den intensiva tillvaron, mycket på grund av att jag har sån koll. Känslan jag hade när jag igår förmiddag gick från min kommande resekamrat Sven (hade tidigare på morgonen åstadkommit vaccinering, heja) och drog mot nya lägenheten. Eftersom våra pass för tillfället ligger på det kinesiska konsulatet här i Göteborg var vi oförmögna att ange passnummer och boka tågbiljetten som planerat igår, men vi diskuterade lite annat nyttigt, och löste pengafrågan. Resan är verkligen i högsta grad fysisk och på gång nu, det finns ingen återvändo, 14 september hoppar jag på färjan till Finland och börjar mitt äventyr. Känslan är rätt berusande, men jag gillar tanken.

Igår var en grym kväll, rumlade runt i trakterna runt järntorget för några öl tillsammans med Robin, kändes lagomt och bra. Vi köpte en öl för etthundratjugo kronor som vi delade på, och den kan nog vara en av de godaste öl jag någonsin druckit. Häftigt. Något som också var glädjande efter igår var det faktum om att jag nu har inte mindre än 9 lediga dagar att avnjuta, med ledig helg (inklusive väldigt mycket flytt) följt av en Emmabodafestival från tisdag till söndag. Peppen börjar smyga sig på. Måste bara komma ihåg att fixa sovsäck, annars är alla biffar kirrade. Det löser sig.

Idag stundar så en sväng förbi jobbet för lite fika (med hemgjord tårta!), därefter stundar en planerad visit på Liseberg tillsammans med DSB-folk och några från TC. Och såklart någon öl därpå. Grymt, var ordet.

(och ja, jag har faktiskt lite komplex för min blogg just nu. Jag prioriterar annat, och när jag väl skriver blir det mer igår, idag, imorgon, framöver-uppdateringar. Jag funderar visst på livets komplexitet och större saker än vilken ölsort man ska välja på fredagskvällen, men just nu har jag nog så mycket att tänka på ändå att jag inte riktigt hinner med allt. Men ja. Det kommer roligare blogginlägg bara flytten är över, jag lovar)

Flackbash

2009-07-23T09:13:00.004+01:00

Okej, denna bilden fanns i följande artikel om angående en bidragsfuskande "rullstolsbunden" man, som fälldes av försäkringskassan pga en bild där han ses dansande med en Lisebergskanin.

Påmindes nostalgiskt om det underbara gamla ungdomsprogrammet Bullen, vilka innan varje brevfilm bedyrade att som vanligt så är det inte personen i filmen som skrivit brevet. Vad hände med Bullen egentligen? Trots halvmediokra försök har svt aldrig lyckats överträffa denna 90-talssuccé. Och lär nog inte göra det heller, på rätt länge.

Btw känns det som ett rätt overkill sätt att få en massa bidrag på...

INTENSIV.

2009-07-20T21:37:00.003+01:00

Okej, en liten att-göra-lista:

Ring om vaccinationer
Ring och säg upp hemförsäkring
Fixa reseförsäkring
Fixa visum Ryssland
Fixa visum Mongoliet
Fixa visum Kina
Fixa boende St Petersburg
Fixa boende Moskva
Fixa boende + utflykt Irkutsk
Fixa boende + utflykt Ulan Bator
Fixa boende + plan för Peking
Köp ryggsäck
Betala tradera-faktura
Sammanställ finanser och fundera på budget
Maila om PNL-bok
Skriv ut WOW-biljett
Inventera tradera-grejer
Släng upp grejer på tradera
Kräv tillbaka skulder
Lägg in/upp/arrangera bilder
Uppdatera pop.nu

Lägg därtill en flytt med allt vad det innebär, och du får en tillvaro du (trots ansträngningar) inte lyckas beskriva med annat än intensiv.

WOW

2009-07-18T13:43:00.002+01:00

..btw tycker jag att det är humoristiskt att jag, ett år då jag bestämt mig för att unna mig att köpa festivalpass och inte jobba som volontär får erbjudande om att vara volontär på Way Out West. Självklart, jag slängde in en ansökan, men det var ju bara att fylla i mailadressen... Inget jag egentligen behövde, men tyckte det inte kunde skada. Men självklart, någon annan får jobba åt mig. Nästa gång jag faktiskt behöver och önskar få volontärjobb lär jag ju knappast ha samma tur...

Funnet i meddelandefältet på ett forum när man vaknar dagen efter

2009-07-18T13:27:00.002+01:00

Idag såg jag Tomas ÖbergkUpphsvimmade. Jag försökte verkligen hålla kraken vid liv, men det var svårt vid att slappna aram eller sjir?

Låter väldigt genomtänkt, och åtminstone inledningen. Som bekant såg jag faktiskt Thomas Öberg på stationen igår, och det var roligt. Lagomt proper, tycktes vara vid gott mod och gott humör. Fint. Gårdagen i övrigt bestod av 10,5h jobb, och därefter en oplanerad fylla i Slottskogen, sedan jag hängde med en kollega och slöt upp med hennes vänner. Tacka vettja en öl som redan innehåller alkohol, pga att den jag planerat bruka i afton till stor del gick åt igår...

Ikväll är det som bekant också fest, har jag hört. Festligaste festen i mannaminne (eller åtminstone sen midsommar), man flyttar bara ut en gång. Eller nåt. Hursomhelst - det kommer att bli en grym kväll. Ledig tills på måndag, kan inte bli annat än lyckat. Nu, fortsätta städa!

En liten tribute

2009-07-17T00:46:00.002+01:00

Jag kunde bara inte motså frestelsen att credda min gode man Robin såväl som Annie (designer av konstverket) som åstadkommit en tatuering som kan vara den finaste jag sett. Avis. Fint. Vackert.

Sanningen bakom SMK-dissen

2009-07-15T22:47:00.004+01:00

Som jag uppmärksammade i gårdagens/nattens inlägg så blev SMK gravt dissade av Dalarnas Tidningars recensent.

Efter att ha postat bilden på SMK-forumet blev jag uppmärksammad om följande quote:

Det enda som drog ner stämningen var en viss Patrik Björn som tydligen var skribent för Dalarnas Tidning. Han satt och sa att Alice in Videoland hade, citat "sugit kuk" och undrade var "spriten låg nedgrävd". Smutskastar man våra vänner får man stå sitt kast, så vi fick honom att dricka kiss ur en ölburk, och när han inte upptäckte detta förrän efter en god och i våra ögon mycket vacker stund, ja, då blev han förstås tokig. Helt tokig. Sprattlade med armarna, helt röd i ansiktet ragglade han iväg från tälten bakom Shangri La-scenen och vrålade att, citat "en jävla etta! jag ska ge er en etta ska jag ge er!".

Källa: http://slagsmalsklubben.blogspot.com/2009/06/peac-and-love.html

Med tanke på att jag själv tyckte att recensionen var oförtjänt sågande kändes den plötsligt mer logisk, beskrivningen av händelseloppet dessförinnan att döma. DD däremot, de gav istället SLK en munter 4/5.

Rättelse, eventuellt

2009-07-15T01:24:00.002+01:00

Jag är inte helt säker på att personen i min familj (se inlägget nedan) är Kicki Danielsson. Det kan mycket väl vara Lill-Babs som nästlat sig in i min familj. Viss reservering över det hela med andra ord, men vi kan slå fast att det är Kicki Danielsson, för den goda sakens skull.

Undrar vem/vad hon är. Syster, mor, morfar, husdjur? Vem vet? (troligtvis jag, när jag var 4 år)

Tänk på döden.

2009-07-14T20:48:00.025+01:00

Jag funderar mycket kring denna bloggens mening, dess funktion och min syn på den hela. Jag antar att den är högst (för att inte säga till hundra procent) personlig, den är ändå jag. Men oavsett, hur nöjd jag kan tänkas vara med ett inlägg så sneglar jag alltid över axeln på min bordsgranne, avundas och inspireras. Jag önskar jag kunde skriva lika kortfattat som Simon, lika underhållande som Isak, lika genomtänkt som Sanna, kunna bildblogga som Mirja, formulera mig lika målande träffsäkert som Linnea, lika flummigt som Martina, lika underhållande som könsmogen, och såklart - inspirera som Navid Modiri. För att nämna några. Inspiration, avund och intresse i en enda stor röra.

Livet tycks fortlöpa i sedvanlig ultrarapid, varje dag har jag 2-3-5 saker som måste avverkas. Har till och med gjort en lista med alla saker jag har som måste göras, för att kunna komma ihåg allt och för att försöka få lite struktur på tillvaron. Jobbar långa pass, men är istället oftast ledig på helger. För och nackdelar, horisonten känns fortfarande avlägsen, om än alltmer konkret. Träffade åter min reskamrat Sven i fredags och gjorde idéer till planer, och klart är nu att vi kommer att påbörja den makalösa resan den 14e september - skriv upp det. Kommer enligt nuvarande plan att nå Peking ganska precis 2 veckor senare, men det beror på om vi ska stanna en eller flera nätter i Ulan Bator, Mongoliets huvudstad. Har tydligen hört sjusärdeles gott om de trakterna, och det vore ju synd att i princip bara åka igenom Mongoliet... Vi får se, helt enkelt.

Min telefon (som jag reklamerade för någon månad sen, och fick reparerad) har åter blivit skärmdöd, och det hela underlättas inte av att kvittot finns hemma i Borlänge. Tacka vettja posten och övriga kommunikationsmedel.

Föregående helg var ett enda stort utropstecken. Solsken, värme och regn omvartannat, men långhelgen lämnade mig med en varm känsla på måndagskvällen. Jag är övertygad om att glädje ökar livslängden, och därmed inkasserar jag glatt två extra levnadsveckor på livskontot. Förvånansvärt hur mycket man kan komma till klarhet med genom att bara tvingas sätta ord på tankar. Självbilden må flacka, men den har onekligen fått sig en knuff i rätt riktning. Insikten om att jag för tillfället fyller mitt liv och min tillvaro med för lite meningsfulla saker, konstruktivitet och saker jag mår bra av spelar stor roll när det gäller sättet jag ser på mig själv. Om man kunnat sätta ord och specificera problemet är det avsevärt lättare att börja bena i det hela. Och jag är på god väg. Tumme upp.

Avslutningsvis kommer här en himla massa bilder jag varit för lat för att göra något med, dvs lägga upp på min nästan döda bilddagbok eller min nyfödda Facebook eller på min blogg. Tills nu.

Kvällen före midsommar, tillsammans med "gubbarna i byn"

Midsommar i Storsund, komplett med folkdräkter, midsommarstång och spelmanslag

En moderatpirat.

En förnimmelse av ett pojkrum

"Min familj" (när jag var fyra år och gick på kyrkans barntimmar. Min familj inkluderade då, konstverket att döma, ett antal katter, hundar, två kvinnor, en liten pojke samt Kicki Danielsson)

Inventering ibland gamla kassetter

Gårdsloppis

Gårdsloppis

Gårdsloppis

En garderobsdörr

Idyllen vid mor och fars nya permanenta bofäste

PNL & ett kärt återseende

En diss

En hiss (och troligtvis den bästa konserten på PNL - för min del)

Vägskyltslycka strax söder om Båstad

Registreringsskyltsextremism

(och ja, rubriken - jag misstänker att det var ungefär så kyrkan formulerade Carpe Diem för 100 år sen. För jag upplever att jag just nu fångar dagen, eller åtminstone lever i nuet, rätt så bra)

Intensiv frånvaro.

2009-07-08T22:19:00.003+01:00

Mitt liv spinner på i fortsatt ultrarapid, trots att semestern (som nog aldrig riktigt blev någon semester i dess rätta mening) är över och jag åter lägrat min plats invid vagnen på tågen. Dagarna nuförtiden är mestadels rätt lugna, nästan för lugna. Är man lite småtrött och har det lugnt ombord, dvs det blir mycket tid att stå still - då kan det vara farligt uttröttande. Jobbigt, eftersom jag såklart vill hålla sig pigg, glad, munter och trevlig jobbtid. Liten kamp mot tröttheten varje dag, brukar övervinnas efter någon kopp kaffe.

Såhär med en veckas distans till det hela har jag nog tagit in det hela med husförsäljningen känns det som, jag tycker det känns rätt naturligt och bra, tänker inte så mycket på det. Har en egen flytt att tänka på (mindre än tre veckor kvar, HU) och en stundande resa som för stunden rör mig och min tillvaro destomer. Har varit tvungen att göra en lista på allt som måste göras om dagarna, vet vad jag ska göra varje dag i veckan, och vad som ska skjutas åt framtiden. För varje grej som jag checkar av slås jag av två nya. Vips så var det inte till att njuta av ännu en avklarad måste-grej, utan jag måste istället komma ihåg att säga upp min hemförsäkring, och så måste jag skaffa ICA-kort, adressändring, budget, bokning, tågbiljetter, Emmaboda, planering, planering, förvirring... Tillvaron rullar på i en faslig hastighet.

I söndags träffade jag åtminstone killen jag tänkte resa med i höst. Har aldrig träffat personen förut, utan kom i kontakt med honom genom Backpacking där han skrev till mig. Vi stämde träff på Stigbergstorget i lördags, sågs och tog en fick, och vi kunde konstatera att det inte var något freak vi planerade att resa med. Vackert så.

Har av någon anledning börjat brottas med min självbild också. Vet inte riktigt vad det är som plötsligt hänt, men någonting inom mig försöker övertala mig att jag inte alls är så sjukt bra som jag vill ge sken av. Jag vet ju att jag i grund och botten är en rätt vettig person (tycker jag själv i allafall), och jag har nog aldrig haft särskilt svårt att tro på mig själv. Men plötsligt är det som att det där självförtroendet veckopendlar till Kungsbacka, medan jag själv fortsätter på samma långa sträckor som alltid. Det hänger liksom inte med, närvarar inte alls i den mån jag vill. Övertalar mig att detta är något temporärt, en tillfällig svacka, det finns ju där egentligen. Handlar för stunden bara om rätt tänk, att tänka rätt tankar när jag har en dålig dag. Hålla huvudet högt fastän benen viker sig under mig.

Jag borde nog ta ett allvarligt snack med mig själv i spegeln någon kväll. Visa vem det är som bestämmer i den här kroppen, att ingen ska kunna kommer här och sticka upp. Inom mig.

Jag vet det är trasigt, men för mig är det ändå helt
- fantastiskt

Bli aldrig som oss - bli värre!

2009-07-07T12:17:00.001+01:00

Alltså - åh. Lite freakad, rätt galen, väldigt udda, nästan skrämmande - men jag kan verkligen inte låta bli att gilla den.

Den definitiva dagen

2009-07-01T21:49:00.002+01:00

Så var dagen äntligen här, dagen D - Utendal 11 tillhör inte längre min familj. Efter en halvårs flytt, igenomgång och slängande av grejer, flyttloppis och överfulla billass dagligen de senaste veckorna har 1 juli slutligen kommit. Mamma och pappa var inne på banken idag och skrev köpekontrakt, och några signaturer senare är de helt plötsligt skuldfria och med bara ett "hem" i ägorna. Känns konstigt, vemodigt, skönt och härligt på samma gång. Firade tillsammans med mor och far med ett glas mousserande till kvällen, och det var nästan så man blev tårögd. Väldigt skönt som helhet, med tanke på omständigheterna (eller kanske omständligheterna?). Sen vad hem kommer att bli för mig fortsättningsvis, det återstår att se. Lär nog leva med inställningen att hemma, det är där man är i ett år framöver.

Senaste två veckorna har verkligen varit galet ohälsosamt intensiva. Hem till Borlänge morgonen före midsommar, flyttpackstäd, midsommar i Storsund (galet, galet roligt, trots det faktum att jag morgonen efter när jag vaknade i tältet varken visste vart vare sig telefon, plånbok, kamera, cykelnyckel (till den låsta cykeln, var det ens jag som låste den?) samt bandare. Tack och lov kom allt tillrätta i takt med att jag plockade ihop grejerna, enda kruxet var att bandspelaren återfanns inuti en låst bil vars ägare för mig var okänd. Spännande) flyttpackstäd, på måndagen stundade samma visa tills på kvällen, då jag begav mig in till P&L-campingen för att slå upp tält. En baggis tänkte jag, åkte in vid sex för att planera hemfärd inom två timmar - bah. En kvarts kö för armband, en och en halvtimmes kö till att komma in på campingen. Därefter en timmas kö till att få tältplats, innan mitt sällskap slutligen trängde oss ur kön och tog oss in på ett nyss öppnat område. Rullade hem strax efter tio.

Återstoden av veckan förflöt halv 8-eftermiddag i Utendal/Skenshyttenäs (dit det flyttats), medan kvälls och nattetid spenderades på campingen. Under senare delen av veckan märktes sömnbristen alltmer markant, och när flyttloppis stundade dagtid lördag och söndag var jag mer eller mindre död. Likväl, några grymma festivaldagar hade nått sin ända, och jag kan knappt bärga mig till Emmaboda om lite mer än tre veckor.

En Martina har övergett mig, Sverige och verkligheten för några veckor framöver, och det känns grymt konstigt att veta att vi inte kommer att ses på mer än ett halvår, förmodligen mer. Fick tack och lov några vackra timmar i fint sällskap på föregående helgs festival, vackert så. Men även där, visst vemod. Vad är det egentligen för fel på gamla Svedala? Åtminstone sålänge jag härjar i krokarna...

Nu på lördag stundar återkomsten i Göteborg igen - kommer faktiskt bli rätt skönt, eftersom "semestern" här inte riktigt varit någon semester. Bara att börja räkna ner till nästa semestervecka i slutet av juli - 26 återstående dagar.

Avslutningsvis vill jag bara påpeka det jag just läste, Jens Lekman har fått svininfluensa. Ingen fara på taket precis, han är satt i karantän i 10 dagar, men det var inte utan att jag drog lite på smilbanden över hans fantastiska formulering.
I was crossing the Atlantic when things started getting really bad, the fever was hallucinogenic and shaking me like a leaf and I grabbed the sleeve of the Air France steward. "I'm not feeling well, I should see a doctor" I said and the reply came as a brilliant mix of death anxiety and french rudeness: "Uh, yes... Terminal D... go there maybe... when we land". After that the stewards and stewardesses took long detours. A ring of empty seats formed around me. Peoples eyes were kind but determined, they read "Poor you, I really wish you all the best but if you come near me or my kid I will have to stab you with this plastic fork". I got up and went to the bathroom where I fainted.

Motiverad frånvaro

2009-06-25T12:27:00.002+01:00

Jag har en semestrande blogg för stunden. Midsommar, Peace&Love och flytt, omfamnat av en 100%-ig frånvaro från Göteborg gör att min vardag är ack så intensiv ändå. Därav frånvaron, den motiverande frånvaron. Dagtid är jag hemma i Utendal (som bara är hem i 6 dagar till) och packar/bär/sorterar/slänger grejer, och kvällstid finner man mig inne i stan, högst sannolikt med bandspelare i höger hand och en öl i den andra. Kontraster.

Men för Borlängebor som befinner sig i trakterna kan jag smygreklamera för vår flyttloppis som kommer att gå av stapeln till helgen, lördag och söndag, 10-17. Ej att förväxla med en av våra grannars loppis, som det också finns skyltat till. FLYTTLOPPIS lyder skylten, och flyttloppis är precis vad det är. Sjukligt mycket grejer, möbler, kläder och en massa krimskrams. Helt sjukt vad grejer som finns i detta hemmet kan jag lova... Nåväl. Nu stundar fortsatt flyttpackstäd, sen Simon Norrsveden vid 4. Blir nog att kännas småunderligt, men fint. Blir nog bra.

Nattsudd

2009-06-16T02:51:00.002+01:00

Okej, jag är som alltid när det stundar festivalpackning uppe större delen av natten innan. Vad som inte känns lika roligt är dock att jag ska jobba 06:25-15:35, men det får bli ett senare problem antar jag...

Upptäckte precis Kondom08.nu, och måste säga att jag tokgillar idén. Mer kondomer åt folket!

Nu; trycka igen väskor, och sömn. Knappt 1½ timma.

Pojkrumsavyttrande

2009-06-13T23:06:00.002+01:00

Efter lite för många timmar spenderandes på att läsa igenom gamla dagböcker, lite för många kärleksbrev slängda, lite väl mycket småsaker sparade, och lite för mycket nostalgi för min smak, har jag nu äntligen arkiverat min sista kartong med grejer från mitt kära pojkrum. Känns sjukt skönt att äntligen ha det värsta avklarat, att imorgon bara kunna hänge mig till packning och städning. Och ja, som hinten avslöjar så befinner jag mig i skrivande stund hemma (hemma hemma, det jag idag definerar som hemma kommer inte att vara hemma om två veckor. Hemma-hysteri, och galet hela grejen, vi släpper det) i Borlänge, och har varit här sen i torsdags.

Imorgon stundar så södergående tåg för mina steg, och landar enligt planen i Göteborg vid tio om allt går vägen. Därefter väntar två hektiska dygn, innan jag förhoppningsvis landar i en varm famn någonstans i Stockholmsområdet. Vi får se, jag måste överleva också.

Igår var det student och galej i Falu stad som stod på agendan. Tack och lov höll sig regnet borta under de tidigare timmarna av dagen åtminstone, men under ytterligare ett glas rödvin hemma på Mirjas studentskiva kunde jag inte mer än konstatera hur regnet börjat droppa mot rutan. Regnet kom sen att hålla i hela eftermiddagen, kvällen och natten, och var något av en fet partypooper. Menmen, fick improvisera istället. Efter fint häng hos världens finaste student bar det så vidare hem till Marcus en sväng, innan vi tog oss in till stan på jakt efter fest. Efter en sväng uppe på Kvarnberget, och en lite längre sväng ute i Boysenburg hamnade vi via Harrys till sist på Rådhusgården, vilket nog var det bästa med kvällen. Ingen toppenafton, men avslutningen var onekligen höjdpunkten, eftersom man faktiskt stötte på lite bekanta människor.

När jag sen skulle hem sällskapade jag med två falufristudenter, hoppade på en full 53'a innan jag spontant, hastigt och lustigt bestämde mig för att slänga mig av bussen vid rusta, och pallrade mig hem till Marie istället. Galet, humor, och skitroligt på sitt sätt. Dessa fylleingivelser... Idag när jag så skulle hem tänkte jag ta första bussen. Klockan var satt på 06:55, bussen gick 07:15, jag vaknade 09:10. Bussar en gång i timmen, avgång kvart över, dålig grej. Sprang, sprang, sprang och sprang hela vägen till Östra Hamngatan, allt för att få se en buss åka iväg. En timmas spenderades innanför dörrarna på ica, med en Mer Krusbär (köp inte den! Ville ha en päron, den var slut, krusbär var bannemig inte god...) och tidning som sällskap.

Nåväl. Nu kan jag ärligt säga att jag verkligen behöver sova. Sagt och gjort. Pojkrumsavyttrandet är nästan gjort nu, ska bara klippa navelsträngen. Sen jävlar. Ut i livet.

Hemma. Hemma?

2009-06-11T21:56:00.000+01:00

Det blir lätt så, att när man är uppehållen av en fin syssla kommer bloggen i skymundan, av förklarliga skäl. Prioriteringar kallas det, och det känns faktiskt rätt naturligt. Är nu inne på vecka ett av totalt 5 semesterveckor som kommer att avnjutas under sommaren. Första dagarna har spenderats på bästa möjliga sätt i Stockholm, med exceptionellt fint häng sen i måndags. Lyckokick. Fin sak.

Idag tvingades så semesterledighetstillvaron obarmhärtligt att flyttas till nordligare breddgrader, och jag är således åter hemma i Dalom för en näst sista visit på det jag fortfarande kallar hem. Känns verkligen sjukt att leka med tanken att det som under hela min uppväxt varit hem, likväl under min mors, morfars samt morfars fars uppväxt, inom mindre än en månad kommer att tillhöra någon annan. Inte att det är några hard feelings över det hela, klart det känns trist att det går ur familjen, men som så många gånger har jag svårt att ta in det. Gården går ur familjen, vilket känns lite sorgligt. Samtidigt gör vetskapen om att det är en lantbrukare från grannbyn som kommer att ta över gården att det hela känns ganska okej trots allt, likaså att denne kommer att starta ekologiskt jordbruk. Det kvittar hur många gånger jag går igenom dessa tankebanor, slutsatsen att hem om en månad inte kommer ha samma definition som den haft hittills i mitt liv skrämmer mig lite.

Imorgon väntar student och fint umgänge, och resten av helgen lär till största del spenderas med diverse flyttsysslor. 3 veckor, tiden tickar. Galet.

Valreflektion

2009-06-07T22:28:00.004+01:00

Piratpartiet knep ett, och var inte särskilt långt ifrån två mandat - känns väldigt underligt att svenska folket hyser så stor tilltro till ett enfrågeparti. Är ett parti som enbart belyser integritet (och kommer att röstskolka i 98% av frågorna) värdigt nog att representera Sverige? Att det finns partier som både värnar om integriteten OCH har åsikter i fler frågor känns alltså inte som ett vettigare alternativ?

Miljöpartiet fick två mandat, vilket betyder att både Carl Schlyter och Isabella Lövin (som jag röstade på) kommer att hamna i Bryssel. SJUKT bra grej. Jag är nöjd.

Sverigedemokraterna fick under fyra procent, och därmed inget mandat. Tack.

Junilistan förlorade alla sina mandat. Även om de inte varit särskilt framträdande tycker jag det är synd. Fler EU-kritiker i Bryssel. EU är inte guld och gröna skogar.

Socialdemokraterna har fortfarande ett mer mandat än Moderaterna. Bra.

Vänsterpartiet tokdök. Tycks ha förlorat voter till fördel för Miljöpartiet och Piratpartiet. Är kluven.

Vänsterblocket har färre mandat än högern, men jag är ändå ganska nöjd. Isabella i Bryssel ger i allafall mig hopp.

Dubbel tvekan

2009-06-07T19:02:00.003+01:00

Jag hamnar här igen
Har försökt ta tag i mig själv och skapa en vettig sysselsättning hela dagen
diska
städa
packa
promenera

men hamnar åter här

Det är svårt att sätta ord på känslor just nu
Reflektioner över allt
Tankar på annat håll
Kommunikation
På två håll

Jag fick kommentaren
att jag skriver diffust
Men saker är lättare att skriva om
när man inte kan ta på dem
när man skriver såhär
och låter orden förbli
diffusa
Obestämda
Svävande

När jag inte kan fånga orden självmant
låter jag orden förbli flygande
och nöjer mig så

Den som berörs
blir berörd
och förstår
Resten
förstår så gott det går

Jag far imorgon
Och det ska bli skönt
verkligen
Jag behöver semester

(ett sånt här lättsmält inlägg är nog det enda jag kan få ur mig just nu)

Dagenefterdagenföre

2009-06-07T12:56:00.004+01:00

Huvudvärk tycks vara temat för dagen. Gårdagen som helhet var fin, med picknickfestival på eftermiddagen tillsammans med K, R, L och ytterligare ett gäng trevliga människor. Det enda egentliga framträdandet jag egentligen såg (annat än passivt från en filt, med trevligt umgänge och ölihand) var David Fridlund, som verkligen berörde . Efter att ha missat Emmaboda nollsex har jag varit rätt bitter över att jag aldrig hann se David & the Citizens, eftersom de splittrades hösten samma år. Men ja, en riktigt fin konsert var det, bara honom och hans fru Sara Culler. Skulle tydligen flytta till USA inom kort, så detta verkade vara det sista framträdandet i Sverige på väldigt länge. Köpte skiva, gick därifrån sprudlande glad. Träffade lite andra fina vänner till R, och efter lite häng med dem drog vi därifrån. Via en snabbvisit för att hämta öl och ombyte hamnade vi till sist på ett ovanligt lugnt skoldisco. M kom dit ungefär samtidigt som vi, så vi blev ett tappert gäng som hängde runt. Lugnt, men trevligt. Sjukt antiklimax på kvällen bara, men det är ett kapitel i sig.

Dagen idag har spenderas vågrät, gick upp och fixade grötfrukost med banan och ett glas juice, och gick och lade mig igen. Balkongen är öppen, men jag är inte på humör. Lite bakfull, lite tankfull, lite allt. Jag ids inte.

Har i allafall åstadkommit något idag, raderade sentomsider mitt twitterkonto. Känns onödigt att ha kvar kontot om det enda som postas där är nanobloggsinlägg, eftersom jag har det kontot kopplat till twitter. Så. Borta. Alltid något.

Imorgon stundar packning och Stockholmsresa. Längtar som en tok, behöver variera min tillvaro. Med semester som främsta sysselsättning så ligger tillvaron öppen för mig, och några dagars Stockholm känns ungefär ganska precis som det jag behöver just nu. På torsdag sen bär det norröver mot Falun och student. Det blir fint.

Sömnighetseffektivitet

2009-06-05T23:19:00.002+01:00

Efter många timmars idogt arbete har jag nu äntligen lyckats trycka in hela min skivsamling på pop.nu. Sjuktligt drygt att gå från skiva till skiva och fylla i detaljer, men... Ja. Nu är det klart. Heja mig!

Kvällen börjar närma sig avrundningen, ännu en dag avbockad, och semester. Jag gillar.

Förstasidestoff?

2009-06-05T13:03:00.003+01:00

Alltså, seriöst. Jag finner ett visst underhållningsvärde att prylhysterin nått så långt att aftonbladet har denna skrämmande högt upp på löpet. Inte "tjockast i Sverige", "tjockare än nånsin" eller "tjockast plånböcker", utan verkligen tjockast tv. Kan vi inte bara ta och sluta med konsumtionshetsen? Snälla?

Och btw, jag glömde - att det idag är Världsmiljödagen är i sig värt ett stort hurra! Kika in på Naturskyddsföreningen och se vad som händer i din stad!

Idag firar vi..

2009-06-05T12:31:00.009+01:00

1) att våra kära grannar i sydväst (fiskare?) har nationaldag. Hurra!
2) att jag nu jobbar sista dagen innan några av mina semesterveckor börjar inta tillvaron. Hurra!
3) att jag blir sprudlande glad över att se att min kära Anna Daneberga (även jag kan skriva ut namn), eldsjäl och (enda, men likväl) representant för 365 Riga, är dagens gästbloggare på 365saker. (Alltså, vi firar att det är hon som är gästbloggare, inte att jag blir sprudlande glad, eh..) Hurra!
Jag unnar mig även att parantesfira lite...
(4) att Anna tar studenten idag. Hurra!
(5) att Sanna har tentat färdigt, och därmed avverkat ännu ett års studier. Hurra!

samt eventuellt
(6) att jag idag skriver ut alla namn som berörs i bloggen. Hurra!
(7) det jag glömde att fira idag, anmärk vad det nu skulle kunna vara.. Hurra!

I övrigt är Danmark, sånär som på en överfull centralstation, öken. Nationaldag = Allt stängt. Det är nästan så man ser sånadär western-buskar blåsa över gatorna. Nästan. Snart bär det norröver igen, till semestern och friheten. Hurra!

..but I will sing for you

2009-06-04T19:30:00.003+01:00

Okej, kapaciteten för dagen är fortfarande rätt outnyttjad. Har lite pyssel på kvällskvisten jag tänkte effektivisera mig med, men ja - det blev lite käk och fotopromenad innan jag for tillbaks till Sverige igen. Det är rätt surt det där, att en dag som när den börjar gå mot sitt slut ändå, trots förutsättningarna, varit relativt okej kan förstöras så lätt. Självklart var sista kunden ett glatt pensionärpar som ville unna sig en varsin kopp kaffe. Eller förresten, bara halv kopp. Dessvärre tar vi samma pris oavsett man köper en halv kopp, en hel kopp, eller en hel kopp inklusive refill. Så ja, jag deklarerade lite försynt att Trettio kronor, tack och fick till svar ett Ursäkta?? och jag repeterade ännu en gång Trettio kronor, och fick efter en stunds Det var det värsta jag hört mina pengar och jag log och fick dåligt samvete, men intalade mig att jag agerat rätt, TROTS det faktum att det är två såna där mysiga människor som jag vill säga Säg tjugo kronor för det då, tack åt, men ja. Nej. Blä. Ett antiklimax till avslutning.

Det här klippet gjorde mig glad. Först, en lite för hög kille som dansar för sig själv till synes oregelbundet och utan takt någonstans. Seen that, no news. Några fulla killar gillar, och dansar fram till honom och tycks gilla att göra sig lustiga på danssnubben. Seen that, old news. Men sen... Alltså, jag asgarvar. Sjukt kul, verkligen.

Smilbandsgympa, som jag skulle ha uttryckt det på nanobloggen.

En dag med (hittills outnyttjad) kapacitet

2009-06-04T11:32:00.003+01:00

Förutsättningarna för att idag ska bli/vara en grym (eller åtminstone fin) dag är rätt goda ändå. Solsken, 4 timmar i Köpenhamn, semester (typ) på lördag, och konkreta vackra planer därefter följande dagar. Därför är det lite dåligt att jag

1) vaknar skittrött, om än i god tid, eftersom jag (trots grymma ambitioner) inte hamnade under täcket förrän efter midnatt
2) inte åt någon frukost (vilket jag iofs inte brukar, men som jag bestämt mig att ändra på)
3) inte fick någon nyckel med mig ut till tåget (vilket jag iofs inte kunde påverka eftersom det inte fanns några nycklar att ta med...)
4) glömmer handdatorn inne på basen, något jag inser när jag väl kommit ut till tåget och det är 4 minuter kvar till avgång
5) spiller en kaffeslatt ur en kunds kopp som han ville ha refill på.

Känns lite drygt när jag känner från start att den här dagen har potential. Nåväl, inte ens halva dagen har gått, jag ska strax ut i Köpenhamn, käka och fota lite tänkte jag. Blir nog fint.

Sitter och slösurfar runt bland diverse bloggar, och hamnade som så ofta bland de olika 365-sidorna. För oinsatta så är 365saker.se alltså ett projekt som startades av Navid Modiri, och som nu har pågått i ungefär ett halvår. 365saker startade som en fin idé, men har nu spritt sig som ringar på vattnet och blivit någon variant av folkrörelse. 365 Malmö, som jag fastnat i för stunden, har bland annat gjort mycket enkel streetart med bl.a. pärlplattor.
Upptäckte även igår att min kära gamla skolkamrat A ligger bakom 365 Riga. Häftig insikt, och sjukt kul! Inspirerar som fan, och responsen på det hela tyder på att det finns väldigt många människor som aldrig får utlopp för sin kreativitet...

Sick of being tired

2009-06-03T19:11:00.005+01:00

Vaknade med ett ryck imorse (efter knappt 4,5h sömn, trots en ambition på åtminstone 6-7...) vid 06:10 och flög upp ur sängen. Visste att jag skulle vara på jobbet och börja fem i halv, och inom några sekunder var jag i full färd med att kolla busstidtabeller, och hade signal slagen till Minitaxi för att boka en bulle fortast möjligt.

- Godmorgon, sade M.
- Lite väl god, svarade jag stressat. Har försovit mig som fan.
- Började du inte 07:25?

Började nämnligen 06:25 igår, och hade vaknat före alarmet. Med en puls strax under 200 kunde jag glatt lägga mig och tryna igen. Har verkligen sovit sjukligt lite

Dagen i övrigt har erbjudit jobb, rätt mycket att göra. Ett stort gäng danska pensionärer, några pratiga småbarn, väldigt många pendlare. Ombordpersonalen hade utbildning idag också, vilket resulterade i att det på 2 av de 4 tåg jag jobbat på idag funnits 4 tågvärdar. Mycket trevligt faktiskt, eftersom det då är ganska höga odds att det finns något guldkorn.

Träffade en fin duva idag också. En rätt ung sak, troligtvis bara några månader på nacken. Spatserade runt på perrongen i Ängelholm och var nyfiken typ, verkade lite för närgången för sitt eget bästa. Tillät sig fotas på kort avstånd. Fint.

(jag tror han gillar mig)

Med två dagar kvar till min semester smygstartar (har sjukt spridd semester som sagt, men 3 dagar före midsommar gör att jag inte kan ta ut segern tillfullo riktigt..), och motivationen är inte på topp. Verkligen tvärt om, menmen. Köpenhamn * 2 så är det klart för denna perioden. Känns som att jag bara vill snabbspola fram till typ måndag då jag får njuta av det ljuva livet några dagar, och bara trivas. Sen hem till Borlänge och Falun och student och flytt och bal och öl och häng med fina människor som jag fortfarande definerar som ettor och så. Blir nog fint.

Dock är det något jag inte förstår mig på, och det är folks fascination över Svennebanan-låten. Visst, den fastnar. Den fastnar som fan, när jag igår tvingade mig igenom halva låten eftersom jag ville ha belägg för att kunna säga att jag tyckte den var skitdålig och mena det till 100%, sagt och gjort, och det tog mig halva dagen idag innan jag slutade nynna på svennebananramsan. Som sagt, det är verkligen som att komma här och påstå att Boten Anna är en riktig dänga, att den svänger och är en riktigt fin bit. Usch.

Nej, jag ska bannemig gå och lägga mig inom en snar framtid. Måste bara skriva klart en grej, och spåna lite mer kring ett fint projekt jag tänkt skrida till handling med inom kort... Har lite att klura på. Lovar att återkomma om det blir något fint åstadkommet en vacker dag. Jag lovar.

(återstoden av ett i övrigt refuserat blogginlägg)

2009-06-01T23:24:00.002+01:00

There was no tomorrows
we'd packed away our sorrows
And we saved them for a rainy day

Grundlurad

2009-06-01T15:42:00.003+01:00

Okej, jag känner mig verkligen totalt grundlurad. Efter ännu en visit på Skankaloss-sidan, inser jag att den jag trott varit Simon & Garfunkel-Paul Simon egentligen är PAULSIMON. Ett helt annat projekt med andra ord, bestående av Simon Olsson från Silverbullit och Paul Kjällman från Honey is cool, och inte alls den legend jag först naivt inbillade mig skulle komma till Gagnef. Känns verkligen helruttet, och jag sitter här med väldigt lång näsa, om så endast mentalt så likväl. Enda positiva är väl att jag då kan avskriva Gagnef ur sommarens agenda, och istället se till att jobba ihop pengar. Alltid nåt, men likväl - detta kändes bara ruttet.

Har wannabe-effektiv dag idag, med tvätt och städ på agendan. Går någorlunda, även om jag har ett stort ryck kvar innan jag kan känna att jag verkligen åstadkommit något. Motivationen finns inte riktigt där den borde. Den finns på annan ort, borta, hursomhelst alltförlångt borta för att några under ska ske. Men jag försöker iaf. Iron & Wines nya skiva Around the Well med b-sidor och annat som inte hamnat raka vägen in på fullängdssläppen värmer mina öron en dag som denna, jag gillar.

Alltid något.

Sommar och värmeslag.

2009-05-31T22:37:00.004+01:00

I skrivande stund sitter jag utomhus, i en trädgårdsstol på vår balkong. Eller, med tanke på att det är markplan kanske det snarare kallas uteplats. Jag vet inte. Jag bryr mig inte så mycket. Vad som däremot betyder något är värmen. Sommaren har kommit, och det med besked. En fin helg har spenderats i Stockholm, och det med värme jag inte kan minnas när jag upplevde senast. Solen har verkligen varit påtaglig, och det är ironiskt nog under de mörkare timmarna som värmen blir som mest påtaglig. Natten till söndagen, klockan var inte ens halv tre och det hade redan börjat ljusna och vänt. På väg hem från tunnelbanan var det slående, sensommarvärme i maj. Somnade till fågelkvitter under en i övrigt ljusnande tillvaro. Vackert var det sannerligen, vet inte när det skedde senast. Sjukt, mindre än en månad kvar till midsommar, jag vet inte om det är något ovanligt med denna sena maj-värme (även om jag förstått att den är ovanligt intensiv), men jag antar att det hela helt enkelt rör sig om kontraster. Skillnaden märks mest då det i övrigt är kallt.

Helgen som helhet var förövrigt absolut guld, verkligen helt fantastisk. Fina konserter som avrundades med Billie the Visions dansanta pop på lördagsnatten, komplett tillsammans med trevligt häng med fina människor. Det är sånt som förlänger livslängden med decennier, har jag hört. Vips, så blev jag genast en aspirant på att fylla 3-siffrigt.

Hemma i Göteborg igen och med båda fötterna på jorden stundar efter ledig måndag endast arbetsdagar innan jag får min välförtjäna (ja, det vill jag faktiskt påstå. Jag har verkligen gjort mig förtjänt av denna semestern, som jag slitit i år. Jag unnar mig att känna mig semesterförtjänad) semester. Eller, en vecka ska jag ha först, sen en mellanvecka som jag kommer att söka ledigt för halva eftersom jag ska hem till midsommar, sen börjar det på riktigt, och så är det någon vecka hit och dit... Virrigt, det är vad det är. Splittrat. Inga 5 veckor i sträck här inte, nänä. Men först; 4 dagars jobb. Det borde jag överleva.

Innan jag avrundar

2009-05-28T23:12:00.005+01:00

Vill ha. Ska ha. Vackert.

IdagIMORGON

2009-05-28T22:49:00.004+01:00

Ordutbytet uteblev ikväll. Inloggad, men ändå inte.

Det är okej, för imorgon är en ny dag, en bra dag.

14:45,
minns det.

För jag vet, att kvällen har vackra stunder att erbjuda.
Jag gör inget annat än att vänta, glider med,
transportsträcka,

allt.

Imorgon är en vacker dag.
Tummis.

Seriöst

2009-05-28T12:36:00.002+01:00

Vad är grejen med Daniel Lindström egentligen? Tog inte hans karriär slut strax innan den började, dvs när Idol-kamerorna slocknade? Darin gjorde ju ändå större succé än honom, och han slutade ändå tvåa. Nu härjar herr Lindström på Spotify, på engelska dessutom?! Tafflig engelska, och ett kitchigt ungdomligt "Spotify" avslutar hela teasern för någon remix som frestar med. Nejtack.

Nu ska jag börja dra mig in mot staden, hämta min telefon som äntligen blivit färdigreparerad/"Här får du en ny, det är billigare än att laga den, går på garantin, varsegod". Sen tänkte jag faktiskt unna mig en sushi, hur klimatvidrigt det än må vara. Länge sen sist.

Adios.

Sömnlös i Högsbohöjd

2009-05-28T08:15:00.002+01:00

Vaknade vid halv 8, och kunde inte somna om. Seriöst, när hände detta senast? I synnerhet som jag var ute och slirade på nattkvisten igår. Drack några öl och kollade fotboll (mycket intresserat och engagerat, jag lovar) tillsammans med S och M på Kvillebiljarden igår. Unnade mig att sällskapa med herrarna efter att jag efter många om och men lyckats byta bort min sena fredagstur, vilket möjliggör trevligheter på annan ort. Mycket fint.

Fann i utkastet ett blogginlägg från i natt som nog trots allt gör sig bäst som det är nu, som ett utkast. Kanske publicerar jag en dag ett Best of Utkast-inlägg, men den dagen är inte idag. Inlägg BÖR åtminstone innehålla ett uns av vettighet, något som gjorde att nattens hopkok av superlativ tillkortakom.

Det är stormbyar som härjar på bästkusten i dessa dagar, är ytterst tacksam för att Göteborgsvarvet inföll för två helger sen och inte denna helgen. Regnovädret i natt fick mig att spontanlöpa barfota ett varv runt gården, uppfylld av stundens ingivelse. Regn är fint, hur många gånger jag må ha svurit över vätan under festivalkonserter/jobb/golfrundor/promenader så kan jag inte göra annat än att komma till slutsatsen att jag gillar regn. Det är rofyllt, romantiskt klichéaktigt och bara ljudet får mig i något lätt meditativt tillstånd.

Avslutningsvis; denna fann jag på ljuva Spotify (hinthint), och var något av det roligaste jag hört på länge. Fastän den fanns med på någon skiva med gamla kultlåtar har jag aldrig ens hört talats om den. Hursomhelst; Per Myrberg - Gul, gul, gul är vår undervattensbåt.

Torftighet

2009-05-27T11:39:00.004+01:00

Går upp, blandar havregryn, salt och vatten, micrar, rör i solrosfrön, linfrön och lingonsylt. Öppnar kylen.

Grötfrukost utan mjölk är inte så festligt alls, faktiskt.

Idag; Ängelholm och tillbaks.
Ikväll; tvättstuga och effektivitet.

Rolig grej från underbara My litte ponys blogg, om en spelning på Babel i Malmö för några veckor sen:
- So, are we just not funny at all, or do you not understand a single word we are saying?
(Complete silence)

Sökmotorsfröjd.

2009-05-26T16:27:00.005+01:00

Fann Spezify på Nanobloggsgrundarens blogg. Ett anmärkningsvärt vacker sökmotor, perfekt om man är helt grön på någonting och vill få en snabb överblick. Visserligen är det bara beta ännu, vilket gör vissa sökningar aningen enkla, irrelevanta eller kortfattade. Men prova själv, några fina översiktssökningar jag fann var exempelvis 'bob hund', 'Emil Jensen' eller 'Banksy'. Prova, och bli positivt överraskad.

Effektiviteten skulle vara här idag. Jag vaknade, somnade om, och snoozade effektiviteten. Grötfrukost framför datorn, effektivitetsignorrering. Men jag började dagen med ett stadigt mål mat, vilket ju är viktigt. Att uppskatta det lilla, se det som har ett uns positivitet i sig.

Just nu; Köpenhamn. Sällsamt lugn resa på vägen ner, inte många knop alls idag. Får tid över att ögna i LP's guide till Transsibiriska, fint sådär. Nu väntar lite sallad, lite med transsibiriska, och sen hemfärd. Tillbaka till Sverige, heja.

Principer blir petitesser.

2009-05-25T23:26:00.005+01:00

Kom tillbaks till Göteborg ikväll, lastade av termosar. Blev matt. Upptäckte ett anmärkningsfullt tåg på perrongen intill vår, klockan var ändå halv 11. På en måndagkväll också, brukar vara (på sin höjd) ett 50-tal utspridda själar som sitter och halvsover. Kom på att det varit match idag, IFK-Malmö. Hörde ett maskulint vrål, någon som med myndig stämma skrek "LÄGG AV" gång på gång, och såg hur en hord av killar i sena tonåren som rusade ut genom dörrarna. Förstod direkt att det vankades slagsmål, en möjlighet för idioter med (imaginära?) agressioner att få agera i grupp, och kanske möjligheten att få till en klocka utan att få skit för det. Bara sekunder senare rusar fiskstimmet in i tåget igen, flertalet med leenden på läpparna, grabbigt knuffandes de som är framför dem på väg in. Ca 40 poliser runt spåret. Sjukt fint spenderade skattepengar.

Jag blir så matt.

Jag har verkligen noll förståelse för det där beteendet, det där fenomenet, intresset. Det nöjsamma med att slåss, för att det är så roligt. För det är det inte. I synnerhet som det hela görs av idioter som utnyttjar fotbollsmatcher som en motivering till att vädra nävarna, som håller sig i stora grupper, rädda att lämna flocken. Som använder sig av "så länge jag inte är den enda som gör det så är det okej"-mentaliteten, som är för feg för att vara själv. Såna som själva knappt vågar tänka tanken att ens kommentera en jämnlång motståndarsupporter när han (ja, för det är alltid han, har aldrig i mitt liv sett eller hört om en kvinnlig fotbollshuligan) går själv, men som skrattande sparkar på den som är dubbelt så lång när han är i grupp. Som har föräldrar med vanliga jobb, går i skolan/är arbetslös/har ett vanligt jobb, som säger att matchen gick sådär när de kommit hem.

Jag vet inte, jag blir bara trött. Jag funderar om det är någon gen som saknas mig, eller om det är någonting som gick snett när jag föddes eller något, eftersom jag inte har det där behovet eller intresset för att slåss. Om jag har någon annan ventil för att få ut mina agressioner, om jag har några agressioner. Vad det är för fel, på mig, på oss, på människan. Det är stunder som den då jag känner att jag behöver en motpol till det onda. Jag har svårt att se det fina i världen när folk helt meningslöst finner nöje i att bråka med någon med andra färger på tröjan, för att det är kul. Ingen revolution, inget som ska förändras, ingen diktatur som ska störtas. Bara på kul.

Det känns verkligen som att välfärdssamhället hånler och strör salt i såren på en när det folk engagerar sig för är att slåss under sitt favoritfotbollslags färger.

Kph & Handduksdagen

2009-05-25T10:47:00.002+01:00

Sova för länge, grötfrukost. Solsken utomhus, neddragna persienner. Inefferktivitetstillvaro, oavsett hur man ser det. Ska till Köpenhamn vid halv 2, jobbar till kvart i 11-länge.

Blev vid en msn-konversation i natt belyst (av S, som har koll) att det faktiskt är Towel Day idag. Jag kommer hålla stenkoll på min handduk idag, vet du vart har du din?

Picnicfestivalen

2009-05-24T22:37:00.002+01:00

Blev glad idag när jag satt på jobbet och läste att David Fridlund kommer till Picnicfestivalen. David, mer känd som frontmannen i det sedan 2007 nedlagda bandet David & the Citizens, kommer att närvara på arrangemanget som tydligen arrangeras på Apslätten(?) någonstans i Kållered. Får undersökas närmare. Hoppas bara jag är ledig, för det låter onekligen fint. David Fridlund solo (vilket är så nära David & the Citizens man kan komma, bandet jag aldrig hann se. Åh, varför kunde jag inte bara ha åkt på Emmaboda 2006?) antirasismmanifestation, picknick, fina människor. Är jag ledig drar jag dit.

Hörde också att Embassy spelar på Röda Sten på lördag, uppbackade av TTA som ska DJ'a. Jatack. Om jag trots allt inte hamnar i Stockholm på fredagskvällen hamnar jag på Röda Sten. Backup.

Dagen efter igår

2009-05-24T17:01:00.004+01:00

Efter två galna men trevliga dagar, aftnar och nätter har jag äntligen landat i hemmets lugna vrå. Eller lugn och lugn, det ser som vanligt ut som kaos härhemma (städryck, någon?), men det händer verkligen ingenting. Ingenting. Skönt, men lugnt på gränsen till obehagligt lugnt.

I förrgår vankades det kollektivtillställning. Investerade lite alkohol i Danmark (missförstod totalt pga min bristande danska och tabbade mig som fasen. Två dåser 33cl 4,7% cider för 30 spänn, det var minsann prisvärt tänker jag och plockar på mig två fyrpack. När jag sen analyserar kvittot inser jag att jag köpt 8 burkar cider för 120DKK. Vilket jävla kap, över 20SEK per burk. Måtte det smaka gott så in i..) och jobbade mig norrut igen, slutade i Göteborg 22:45. Mötte L och J (som jag inte träffat sen den vackra homo-manifestationen på första maj) och sällskapade mot Ringön. När vi väl kom dit var det inte så mycket folk som jag trott, och M och R hade redan dragit vidare till Röda Sten. Men det var trevligt umgänge och fint liv, en riktigt fager afton, gick och knöt mig i R's säng framåt fyratiden (tror jag det var, dimma.)

Lördagen var lugn med råge. Vaknade vid lunch, åt ostmackor och kikade youtube tills klockan blivit sen eftermiddag. Tog tag i våra liv, åkte till Järntorget. Falafel, uteserveringsöl*2, kvällsolscigarr och Alfapet till önskemusik på Kellys fulländade aftonen (trodde jag), innan vi drog vidare till Almedal. Vår vän M lurade dit oss med löfte om studentpub och billig öl. Glada i hågen sällskapade vi med en hög utländska studenter från spårvagnen, och hamnade till sist med öl i hand på ett tak farligt långt över marken, men i sällskap av en fransyska och några fler fina människor. En sån där stund då man älskar livet lite extra. Känns som att det faktum att jag tappade typ 400 trots allt var prisvärt för den kvällen.

Idag var jag galet seg, 3 timmars jobb var ingen dunderkur precis, men jag genomlevde det också.

Dock suger min ekonomi verkligen just nu, måste börja kika på det här. Utgifter minimeras och inkomster maxas, allt för att kunna resa enligt planen i höst. Det blir nog bra.

(har gått varm i mitt huvud de senaste dagarna. Tack S för att du hjälpte mig att finna denna, finns nog inte många låtar som är mer catchy)

Eller förresten

2009-05-22T17:11:00.005+01:00

Jag ändrade mig. Jag hittade en fin bild på Jens på hans hemsida. Såhär ser den ut. Och han har åter mixat ihop ett gäng fina låtar han gillar, här har vi länken till den. Fullständig låtlista finns hos honom.