1½ år senare.

Jag blir så arg över att jag låter mig påverkas så lätt. Igår kväll var det det enda jag tänkte på, och tankarna var med ens ett enda brus i mitt huvud. Det har gått över ett år sen jag talade med henne öga mot öga, och över 1½ år sen vi var vänner. Ändå hänger jag fortfarande upp mig på det ibland.

Men det som irriterar mig mest, det är att jag fortfarande ser henne som bättre. Allt som hon gör, allt som hon är, det är på något sätt mer värt, och jag avskyr det. Troligtvis skulle personen ifråga bara bli nöjd över att se detta, att se att jag fortfarande stampar kvar på (sågottsom) samma plats, nu som då. Jag har satt upp henne på en pidestal. Av någon orsak ser jag henne fortfarande som bättre, men jag vill inte det! Jag vill bara strunta i henne, och gå vidare. Jag vet att jag gjorde ett riktigt bittert misstag, och jag ångrar det. Men jag kan inte göra annat än att ta lärdom av det, och gå vidare. Svårare än så är det inte. Eller?

Fortfarande, efter 1½ år, hänger jag upp mig på en sån sak. Jag blir så arg över mig själv, jag vill bara kunna strunta i henne, men det känns fortfarande som att jag ligger i underläge, samma känsla jag alltid haft. Även om jag föraktar henne, obefogat eller ej, så ser jag henne som bättre än mig.

Jag hoppas verkligen att det är ett obefogat rykte jag hört att hon ska på Emmaboda.