A place called 'home'.

Nu är det klart, nu finns det inga tvivel längre - nu har jag ett ställe, ett rum, som jag kan klassa som mitt eget, som jag kan kalla mitt - idag flyttade jag in. Men tro inte att jag ligger och myser i bäddsoffan/sängen (det är nämnligen samma sak i min nya bostad) för det, nejnej. Jag sitter nere i matsalen på ett litet hotell i Växjö och surfar. Jobbade idag, och smart som jag är tar jag inte tummen ur arslet och packar ihop mitt pick och pack hemma hos proggarna i tid, utan inser på spårvagnen in till stan att jag antingen kommer att bli tvungen att springa från och tillbaks till busshållplatsen på 10 minuter för att hinna till rätt buss och till jobbet i tid. Egentligen är det strax över 5 minuters promenad på samma sträcka egentligen... ALTERNATIVT skulle jag bli tvungen att ta en taxi in till stan. Jag valde det sista. Menmen, jag hann slänga in mitt pickopack, och fick packa upp det viktigaste och slänga i det nödvändiga i jobb-väskan, och slutligen svida om till jobbkläder, så var det bara att fara in till stan igen sen... Och ja, första kvällen när jag äntligen har skaffat mig ett eget kyffe - då sitter jag här, i Växjö, tillsammans med min dator och en uppäten sallad. Spännande värre.

I övrigt känns Göteborg okej, det har tagit emot mig med öppna armar, och några nätter i proggkollektivet var bara trevligt, härligt att ha någon att språka med när man kommit hem efter jobbet. Imorgon eftermiddag kommer jag hem till mitt rum igen, och jag tror ärligt talat att jag inte kommer hitta på såvärst mycket, bara ta det lugna, njuta. Klart det känns lite ensamt här i Göteborg ibland, allt annat vore lögn - men jag är stortsett nöjd, känns bara onödigt att klaga. Göteborg är bra.

I just thought...

Göteborg, dag två. Nu har jag jobbat första arbetspasset, Göteborg-Ängelholm-Mölndal (sista stationen innan Gbg C)-Falkenberg-Göteborg. 14:20-23:05, sparetime oh yes. Äsch, jag trivs med jobbet, det är trevligt. Och nu är det äntligen klart med rum iaf, kommer hyra ett rum för tvåtusen, det jag beskrev och länkade till i förra inlägget. Flyttar in på lördag, ska bli riktigt skönt faktiskt - och självklart jobbar jag och har övernattning i Växjö samma dag, så inte blir det någon första natt i lägenheten inte... Menmen, jag är glad för det. Och saker känns mestadels bra här, om än lite konstigt att inte kunna kalla stället där jag bott i 19 år för hem längre. Nya tider, goda tider. Jag tror jag går mot något bra.

I just thought...
Never mind what I thought.
If I should die, here's what you could do:
sell my things; and the organs too
and buy yourself a ticket to a concert with a band

Bostadssökeri

Jag har hårdbevakat blocket hela dagen, och har varit hemma hos två personer och kollat på rum... Och ja, det verkar som att jag fått tag på ett lämpligt, ett rum som en kille hyr ut i en villa i Östra Göteborg, han hyr ut ett rum i källaren, och två rum på övervåningen, själv bor han på bottenplan. Rummet som var ledigt har snedtak, en bäddsoffa, ett skrivbord samt en liten garderob, jag tror det blir bra.... Läget känns under kontroll iaf. Jag ska ringa imorgon förmiddag och meddela om jag vill ha rummet eller ej. Börjar jobba imorgon eftermiddag, så ja - imorgon vet jag hur det blir. Just nu lutar det åt att jag tackar ja. Eller snarare, såvida inget annat dyker upp så blir det så. To be continued....

D-dagen

Så var den alltså här - dagen då jag för första gången inte klassar mitt föräldrahem som hem. Vad som jag nu kommer att klassa som hem vet jag faktiskt inte, mycket beroende på att jag för stunden inte har något.... Min tillfälliga bostad är hos några trevliga proggare i Göteborg, mina kära kamrater. Menmen, jag hårdbevakar blocket, och har en annons upplagd (igen) på blocket...

Dock känns det jävligt pissigt att jag blev av med min förra lägenhet där jag skulle bo. Klantig som jag är sticker jag till Riga helgen innan jag ska flytta utan att för den sakens skull kontakta hon jag ska bo med (trots att vi inte hörts på ca 1½ vecka, och att jag kommer hem först 2 dagar innan flytt...), och jag sitter ironiskt nog vid en dator och surfar i Riga, fundrar om jag ska logga in på min mail, men struntar i det. När jag kommit hem till Sverige igen kollar jag min mail, och konstaterar att jag fått 3 mail från henne. Först skriver hon "Det börjar dra ihop sig, kanske bra att stämma av så jag vet när du kommer..." fredagen förra veckan. Nästa mail kom 2 dagar senare, då hon skriver att hon kommit på att hon inte har mitt mobilnummer, och att hon behöver komma i kontakt med mig. Och så slutligen i måndags, en timme efter att hon sänt mailet loggar jag in och läser "Så du är inte intresserad längre. Jag kommer hyra ut rummet till en annan. Lycka till! Mvh Linda", efter många försök får jag till sist tag på tjejen ifråga - och då var det för sent. Hon hade redan varit i kontakt med den nya hyresgästen, så mina skepp var nedbrunna och sänkta. Så ja, det är bara att bita i sura äpplet och slåss lite med bostadsmarknaden här i Göteborg. Menmen, ska och kolla på ett rum i östra Gbg imorgon förmiddag, 2000 i månaden lät ganska så överkomligt... Har lagt ut lite krokar här och var, så vi får se vart jag hamnar.



Helgen i Riga var trevlig, trevligt sällskap, billig resa (båten gick på strax över 700, käk, sprit, mat och allt gick på ca 1500, varav jag kommer få tillbaks ca 500 för utlägg och sprithandel), och skönt att komma bort ifrån Borlänge för en helg och hitta på något med Mackan för sågottsom första gången på hela sommaren. Så det var trevligt.















Nu stundar några samtal i eftermiddag, en öl med Albin och Adam ikväll, ett par nätter på soffan, några besök i jakt på bostad, och jobb från imorgon eftermiddag. Trots en jobbigt stor klump i magen på tåget i morse och knappt 3 timmars sömn i natt känner jag mig ganska så positiv - jag har boende tills jag fått tag på något eget, jobb har jag också kirrat, så jag har goda förhoppningar att det kommer lösa sig inom en snar framtid. Göteborg blir nog bra.

Håll ihop.

Dagen D närmar sig skrämmande snabbt. Nyss var det 18 dagar, nu är det knappt en vecka kvar. Jag trodde att det skulle vara lätt att åka, bara sätta sig på ett tåg och sen skulle allt bli bra, men det verkar bli smärtsammare ju närmare jag kommer den tolfte september. Första gången då jag kommer stå på helt egna ben, flytta hemifrån och få leva ett liv själv (eller okej, inte helt själv) i en främmande stad (eller okej, bekant). Det som från börjar verkade vara ett nytt steg ser ut att bli något av en ny våning, eller nåt. Något som jag börjar bli väldigt trött på är i allafall alla "vi hörs, ja, det måste vi göra", "vi måste ta en fika!" och "någon gång i nästa vecka..?", vilket indirekt betyder "orkar du ringa, så visst". Jag insåg det efter studenten, och inser det likväl nu - alltförmånga vänner ser man inte av såvida man inte springer på varandra på en fest, alternativt att jag tar upp kontakten och frågar om de är sugen att döda någon timme framför en kopp kaffe. Too many. Klart, jag är inte guds vackraste barn jag heller när det kommer till att lyfta på luren, men jag försöker iaf att lova vad jag sagt. Och vissa känns det mer smärtsamt att lämna än andra. Folk som jag i många fall träffat alltförlite de senaste månaderna, som jag kommer se ännu mindre efter att jag flyttat.

Fan, jag är trött på att så ofta känna mig påträngande och stalkande, för att jag hör av mig, för att någon annan inte gör det. Ni som läser detta som ännu inte tagit studenten - vårda de relationer som ni vill ha kvar efter studenten väl, lär känna de ni gillar bättre, så slipper ni vara bittra över att man glider ifrån varann. Veckorna före studenten var det bästa - efter skoljobbet, före utspringet - det bästa i år.

Imorgon åker jag, Marcus och Anna och hälsar på Anna i Riga, jävlar vad kul det kommer bli. Kommer typ bli sista grejen på länge som jag och Marcus gör tillsammans - känns faktiskt lite vemodigt, även om vi kommer ha jävligt kul.

När jag läser igenom det jag skrivit inser jag att jag låter riktigt bitter - jag är egentligen inte bitter, inte så bitter i allafall. Snarare sorgsen, för vänner jag kommer lämna, relationer som kommer ställas på prov. Vi får se vad dessa band håller för. Jag håller - håller du?