Håll ihop.

Dagen D närmar sig skrämmande snabbt. Nyss var det 18 dagar, nu är det knappt en vecka kvar. Jag trodde att det skulle vara lätt att åka, bara sätta sig på ett tåg och sen skulle allt bli bra, men det verkar bli smärtsammare ju närmare jag kommer den tolfte september. Första gången då jag kommer stå på helt egna ben, flytta hemifrån och få leva ett liv själv (eller okej, inte helt själv) i en främmande stad (eller okej, bekant). Det som från börjar verkade vara ett nytt steg ser ut att bli något av en ny våning, eller nåt. Något som jag börjar bli väldigt trött på är i allafall alla "vi hörs, ja, det måste vi göra", "vi måste ta en fika!" och "någon gång i nästa vecka..?", vilket indirekt betyder "orkar du ringa, så visst". Jag insåg det efter studenten, och inser det likväl nu - alltförmånga vänner ser man inte av såvida man inte springer på varandra på en fest, alternativt att jag tar upp kontakten och frågar om de är sugen att döda någon timme framför en kopp kaffe. Too many. Klart, jag är inte guds vackraste barn jag heller när det kommer till att lyfta på luren, men jag försöker iaf att lova vad jag sagt. Och vissa känns det mer smärtsamt att lämna än andra. Folk som jag i många fall träffat alltförlite de senaste månaderna, som jag kommer se ännu mindre efter att jag flyttat.

Fan, jag är trött på att så ofta känna mig påträngande och stalkande, för att jag hör av mig, för att någon annan inte gör det. Ni som läser detta som ännu inte tagit studenten - vårda de relationer som ni vill ha kvar efter studenten väl, lär känna de ni gillar bättre, så slipper ni vara bittra över att man glider ifrån varann. Veckorna före studenten var det bästa - efter skoljobbet, före utspringet - det bästa i år.

Imorgon åker jag, Marcus och Anna och hälsar på Anna i Riga, jävlar vad kul det kommer bli. Kommer typ bli sista grejen på länge som jag och Marcus gör tillsammans - känns faktiskt lite vemodigt, även om vi kommer ha jävligt kul.

När jag läser igenom det jag skrivit inser jag att jag låter riktigt bitter - jag är egentligen inte bitter, inte så bitter i allafall. Snarare sorgsen, för vänner jag kommer lämna, relationer som kommer ställas på prov. Vi får se vad dessa band håller för. Jag håller - håller du?