Du är den klaraste blixten (men ingen hör smällen)

Tre av fem avverkade, lika många playlists har jag fått i min ägo. Mer än halva bob hund-turnén är avverkad för min del, nu återstår maxade helgen nästa vecka med guldspelningarna på Trädgårn i Göteborg och Cirkus i Stockholm. Båda spelningarna kommer bli riktigt speciella, eftersom jag känner såpass mycket folk som ska på båda. Dessutom ryktas det om att de tre olika vinylerna som nya skivan släppts som kommer att finnas tillgänliga då. Ser fram emot, oh yess. Extra kul igår när jag skulle köpa affischer och 1900-skivan, och merchkillen kände igen mig så väl att han envisades med att få bjuda på de 4 affischerna samt öronproppar. Humor.

Vi har dessutom blivit en herre till i hagen på Pennygången. Vår gode vän S står bostadslös fram till början av maj, och kommer husera här i några veckor. Vi är 3 på 2,5, lite trångt men funkar. Fint så. Men det är trevligt sällskap, vilket gör problemet med nycklarna (2 nycklar på 3 pers är en svår ekvation) värt det, mer eller mindre. Har btw, på tal om vad som helst, blivit datalös för ungefär en månad framöver. Detta pga en trasig sladd, men tre års tilläggsförsäkring vid datainvestering tycks ha varit på sin plats.


Jag vet inte om det är för att jag är trött eller att jag efter 3 dagars "turnérande" har ångest över att ha landat hemma igen, men det är en lite skum, obehagligt grå känsla som fallit över mig. Just som man tror allt har ordnat sig vill man vara gladare. Vår och sol, men den sprudlande vårkänslan verkar inte vilja infinna sig. Folköl i goda vänners lag i park i all ära, men var är den sprudlande vårkänslan och förälsken i livet, solen, en flicka och värmen? Sucks bigtime. Gräset tycks alltid vara grönare på andra sidan staketet, hur grönt gräset än må vara på den egna sidan.

Hör dessutom om folk som planerar flytt och jobbsökeri på annan ort, S verkade inne på Malmö och tåg i augusti. Jag är också sugen på det, men jag ska ju ut och resa... Och så får jag ångest över det, fastän jag inte behöver ha ångest över det, eftersom jag ju ska ut och uppleva livet från den bästa sidan dessförinnan!! Men plötsligt tycktes allt så grönt, där nere, Möllan... Fan, jävla gräs.

..och jag som inte ens är allergisk.

Tillåt mig att förälska mig ännu en gång.

Okej, för någon månad sen trillade jag in på Twitter. Som de senare kommits att hajpas något enormt.

Men idag fann jag något än mer underbart - Nanoblogg! Mikrobloggandet känns plötsligt grymt informativt, och ofta känns det som att det ligger mer tanke bakom ett nanoblogginlägg än ett mikroblogginlägg. Man tvingas tänka efter och begränsa sig på ett annat sätt. Och jag tokgillar.

Att blogga är ett hästjobb, det vet vi ju. Att hålla koll på vad som är intressant, läsa vad andra skriver, analysera, samla in länkar och sen posta sin egen åsikt. Nej tack. Och sen har vi det här med mikrobloggar, det senaste. Hetaste flugan. Alla gör det, hur kul är det då? Tacka vet jag nanobloggandet, det är bannemig indie.

Jag älskar ord.

Ett nervöst genombrott

Slarvar fram gamla minnen
Från en tid före oss
Hörde vilse i tolfte timmen
Vakna' om, slet mig loss

Jag som skulle va så fri
Vara den som skiter i
Nu igen
Aldrig vara den som gav
Jag som skulle stänga av

Det är redan rent för sent
Du har gått mig i blodet igen

I dream my days away

Några intensiva och arbetsfyllda dagar på hemmaplan (ja, det gamla hemmaplan alltså, Borlänge, Utendal) har förflutit. Har rensat, sorterat, slängt och skickat vidare sjukt mycket grejer med anledning av den stundande flytten. Det känns underligt att vara medveten om att jag från och med den 1 juli inte kommer ha en självklar plats att kalla hem i min forna hemstad. Nog för att jag kommer vara på resande fot för en lång tid framöver efter flytten, men ändå, mina visiter i de gamla hemtrakterna kommer att minska. Vad ska jag hem hit för att göra? Folk jag vill träffa och umgås med har ju ändå dragit söderut till mer grönskande jaktmarker, precis som jag gjorde hösten nollsju. Med all rätt.

Och det är onekligen känslorna från hösten nollsju, liksom tjugohundrasex, som återkommit till mina tankar. Mycket gammalt som kommer upp igen och väcks till liv när man bläddrar i lådor med gamla minnen och skrivböcker. Många tankar som åter kommit att tänkas, mycket funderande och mycket egentid. Självklart är det positivt på ett sätt också, att få sätta punkt. Att gå igenom saker en sista gång, slänga, avrunda, kasta bort, sätta punkt. Alltifrån tidigt högstadium till sensommar nollsju. Sex, sju år av ens liv som plötsligt ligger under luppen, och mycket som jag återupplever. Både fina minnen och mindre fina, både nostalgiska "Åh.." precis som lite mer negativa "Uh.." Men ja, saker måste faktiskt gå igenom, och det finns få saker som är så konkreta punktsättare som att slänga.

Imorgon börjar verkligheten så smått krypa sig närmre, då jag 19:32 passar ner till Stockholm, och beger mig mot Värmlands sälla jaktmarker på onsdagsmorgonen. Sen tillbaks till Göteborg på kvällen, via en vända tillbaks till Stockholm dessförinnan. Så ja, känns rätt dubbelt. Den rotlösa känslan kommer nog bli påtaglig till hösten, då jag efter resan inte kommer att ha något självklart hem att komma hem till. Känner jag mig själv rätt så kommer jag så fort det är fysiskt möjligt att ta mig till Göteborg/Malmö/wherever-folk-jag-vill-spendera-tid-med-uppehåller-sig och sätta fart på tillvaron igen.

Sommar i Dalom

..bland hägg och syrén, det blir det om två månader kan jag lova. I verkligheten har jag rest bakåt i tiden en månad känns det som. Snön ligger kvar på sina håll, lerväg och regn. Inte precis vad jag förväntat mig, än mindre hoppats på. Men hursomhelst, kom ikväll fram med tåget till Borlänge, och jag kommer vara här i en vecka. Huvudskälet till visiten på hemmaplan är att tillsammans med hela la familia göra ett krafttag och röja ur huset. Eftersom vi, som nog borde vara allmänt känt vid det här laget, kommer sälja mitt barndomshem som min morfars farfars nånting byggde för mer än 100 år sen finns det några generationers bråte att rensa ut. Så ja, steg ett är väl pojkrummet, steg två... resten. Ja, det finns lite att göra, hursomhelst.

Planerna för resan börjar så sakta få lite fragment här och där. Med lite tur kan jag redan ha fått napp på ressällskap, och saker och ting blir många gånger lättare om man är två som planerar tillsammans. Och roligare. Så ja, då får man börja ta reda på lite mer detaljer, vaccinationer, reseplaner, visum, utrustning... Jag är glad att jag har framförhållning. Med ungefär ett halvår kvar känns det gott att veta att jag inte behöver stressa.

Kläckte mina planer för mor och far idag också, de lät enhälligt positiva. Klart du ska ut och resa, res medans du kan, det gör du rätt i. Känns så skönt att ha 100% stöd hemifrån, blir liksom lite lättare att planera då, eftersom man kan ha en dialog även med dem. Positivt.

Lägesrapport

Position: SJ's våning, Köpenhamn
Väder: Strålande vårsol
Sinnesstämning: Glad och positiv
Plan: Käka på kantinen med en förare, därefter lite investering, samt ev. någon variant av solnjutande.
Övrigt: Har nu varit officiellt (och inofficiellt as well) rökfri i ett halvår. Heja mig!

The Journey

Min långa resa har börjat. Steg ett: Resesällskap.

Some good old cath up

Solen och värmen tycks äntligen ha kommit för att stanna, och jag njuter i fulla drag. Våren är kommen, och det med besked! Har kunnat gå lättklädd utan varma tröjor de senaste dagarna, och det är bra såååå skönt. Jag är till och med i faggorna för att köpa longboard, jag och E kommer att göra Slottskogen till en farlig plats i sommar kan jag lova.

I fredags var det dessutom lite hederlig gammal catching up som stod på menyn, och som det fångades upp. Inramat runt en trerätters middag och en massa rödvin, kunde inte bli annat än en trevlig kväll. Soon again I hope, och då får det nog bli min tur att stå för fiolerna.

Igår stundade diverse trevligheter, mjukstartade vid 5 på Stigberget med öl i eftermiddagssolen innan vi drog oss vidare ut mot obygden på Hisingen där vi hamnade hemma hos en kollega för lite trevligt umgänge och ytterligare alkoholförtäring. Efter någon timme tog vi en taxi till Röda Sten, där Göteborgsaftonen frestade oss med Skoldisco. En riktigt trevlig kväll, om än lite litet sällskap. Hamnade till sist på Rockbaren, där det var tänkt att jag skulle möta upp ett gäng från förfesten, men det gick ju sådär... Skyller på fylleri och sen ankomst.

Har i dagarna till och med varit ute och sprungit, två gånger dessutom. Jag och M har gjort vårt bästa för att kunna komma igång (eller ok, bästa kanske är att överdriva, lite för mycket öl och söndagspizza för att man ska kunna säga "sitt bästa" med gott samvete), dock satte min återkommande/konstanta förkylning stopp för kalaset under den andra löprundan. Köpte förkylningspreparat och skall hem till Dalarna en vecka (åker på onsdag kväll, direkt från Stockholm), det får jag hoppas gör susen.

Fattas bara det här med vårförälskelse, den närvarar väldigt frekvent med sin frånvaro.. Sjukt fånigt att man tycks se de förälskade paren överallt, ytterst opraktiskt då man själv.. inte precis skulle ha något emot en vårig romans. Aka blir stirrig av alla äckligt förälskade människor. Men äsch, kul att folk är förälskade, jag är inte missunsam inte... Men nåväl, Köpenhamn över dagen imorgon, pass till Stockholm på tisdag, Karlstadvända på onsdag, och hem till Borlänge på onsdag kväll. Det är en plan.