Not quite

Varför gör jag det här?
Tankarna mal, och en oförmögenhet att somna leder mig istället där jag frossar i det förflutna. Frossar i sorg, och minnen. Överskådar mitt liv de senaste åren, minns saker som fallit i glömska. Popaganda fick mig att minnas. Gjorde mig påmind, och startade tankar som malde i mitt huvud för två år sedan. Det känns så länge sen nu, dessa tankar har funnits här förut, fastän det känns som en evighet sen.

Jag vet inte vad det är som får mig att frivilligt sitta och ögna igenom gamla bilder, se och läsa. Det har blivit höst igen, värmen finns inte kvar där likt den gjort de senaste månaderna. Bistra vindar och hårt regn. Har bestämt mig för att inte gå ner mig även denna hösten, likt jag gjort de senaste 3-4 åren. Verkligen beslutat att inte låta ännu en höst passera med bitterhet som soundtrack. Ändå är det som att öppna en dörr när jag sitter här, som en bekant väg jag gått förut, som finns utstakad framför mig som leder neråt i dunklet.

Men jag tänker inte följa den. Inte den här gången.
Jag tänker inte låta tankar förstöra ännu en höst för mig.

Om ensam är stark är jag hellre svag.