New year, new life..

Yeah, you're so close now/my words coming thru
I'm sick from this longing, but what can I do?
I'm hanging on still to this thin thread
I'm clinging on to the one thing that you
never had...

and I ran across a desert
and it took a thousand years
but I was never afraid of anything
'cos there was nothing left for me to fear
and I sailed across an ocean
on all American violent winds
on my way towards something
something my eyes had never seen

and if your world is mine
and if your words are mine
and if your blood is mine
- how could I ever leave it behind?

Special needs

Just nineteen, a sucker's dream
I guess I thought you had the flavor
Just nineteen, a dream it seemed
Six months off for bad behavior

Ett fall och en lösning

Idag är det en lite bättre dag.
Trots kanske lite för länge sömn (klockan 1), och trots kanske för lite uträttat (förutom städning och matlagning, men det var mer skoljobb jag syftade på), har det varit en hyfsad dag. Jag irriterar mig dock på matten. Det är jobbigt när man försöker förstå, men sen känner sig helt lost. Man går bak till ett exempel, för att förstå. Och man inser att för att man ska kunna förstå exemplet får man gå ytterligare längre bakåt.... Suck... Jag blir matt. Jag har annat jag kan göra istället, som också måste bli gjort. men förr eller senare måste matten göras, hursomhelst.. Jag lämnar det för nu. Whatever.

Som vanligt tänker jag väldigt mycket. Särskilt en sån här dag, då jag sitter ensam hemma, och spenderar en bunt med timmar framför datorn... Å andra sidan gör man det när man sitter uppe och snackar strunt med en vän med till halv 4 också, men ändå... (hosthostigårhost) Nu har vi iaf fått tag på numren till Knutby Församling, Ika Nord, Jens Lekman och Rudolf Hess. Fyllesamtal?

Tankarna går runt i huvudet, och verkar inte riktigt kunna stanna. Någon sorts tanke-rondell i min skalle. Som tur är åker tankarna inte hur många varv som helst, utan de flesta försvinner efter några tusen varv. Men vissa stannar. De viktigare stannar kvar, och fortsätter åka. Egentligen känns det som att jag bara väntar på att de ska åka ut, att de ska komma på en väg att åka, en lösning. Jag börjar ana vilken väg de som hängt med ett tag nu tänkt ta. Lösningen.

Behöver ingen bot
behöver ingenting
behöver ingenting utom
ett fall & en lösning

The cables that connects me

Drabbades plötsligt av sorgsenhet. Det känns jobbigt att känna sig labil, att fortfarande ha så nära från solsken till mörker. Plus till minus. Toppen till botten. Från bra till dåligt. Det känns verkligen som att jag förändras. Visst, alla genomlever vi en successiv förändring, men nu känns det som att allt ställer sig på sin spets. Tankar, värderingar, relationer. Jag faller ömsom åt ena hållet, ömsom åt andra. Känner mig som en "devil stick", en pinne man kastar mellan två andra pinnar och håller i luften genom att "bolla" fram och tillbaks mellan dessa två. Faller man bort från den ena pinnen, faller man. Inte i all oändlighet. Man faller ner på golvet, och får en hård smäll. Jag var där. Nu känns det som att jag är ömsom mellan pinnarna, ömsom på det hårda, kalla golvet. Nära och kära håller mig i luften, tankarna tynger, gravitationen.

Ibland känns det som om jag driver i en båt, utan segel, på öppet hav. Jag har inget ankare som håller mig kvar, jag bara driver iväg, vidare, bortåt. Jag vill ha ett ankare, en fast punkt.

You're the Island that I swim to, when I need to find a rock.
Save me. Embrace me.

Som ett brev på posten...

Tack, mamma.

Besvikelse framåt nattkvisten.

Win your seat in the End of Month €100,000 Guarantee for Free!
GUARANTEED PRIZE POOL: 10 seats to the Weekly Final played on Saturday 18:15 + €10 distributed as a normal prize pool.
In the weekly final there is 10 guaranteed seats to the End of Month €100.000 Guarantee + a prize pool of €500.
Texas Holdem No Limit. Freezeout Tournament.
The levels in this tournament are 8 minutes. All players get 1000 chips from start.

Självklart slutar jag på 15:e plats, efter drygt 2 timmars spelande.
Jag fick inte en spelbar hand på slutet, och var tvungen att gå all in med A2 ruter.
Självklart möter man 1010, och får varken ruter eller ess på bordet.

..men jag spelade bra, och klokt. Jag är lite nöjd, om än lite besviken samtidigt.

Dagens i-landsproblem. Nu ska jag sova.

Vi ses.

Saker som gör mig glad.

Sharing different heartbeats in one night

One night to be confused
One night to speed up truth
We had a promise made
Four hands and then away
Both under influence
We had divine scent
To know what to say
Mind is a razorblade

To call for hands of above, to lean on
Wouldn't be good enough for me?

Some kind of Sky Phenomenon

För första gången kunde jag äntligen känna någon sorts glädje inför julen.
När man vaknade i morse, gick ner i köket och säger hej till mamma, som har jobbat dagen tillära, detta var förövrigt orsaken till att vi gick upp vid kvart i 7. Vi gick in i rummet, bredvid granen stod strumptomten sedvanligt, och vi satte oss och fick 2 paket var. Jag upplevde en känsla som jag inte känt på väldigt, väldigt länge. Jag uppskattade julen, då vi satt i rummet, med julgransljusen som enda ljuskälla.

Känslan har faktiskt hållt i sig hela dagen, och det har faktiskt varit en riktigt mysig julafton.
Vägen fram har varit en jävla lång uppförsbacke, men nu lättar det lite, och går utför. Nu är det snart över för det här året. Tack för det.

Wouldn't it be nice if it wasn't for the weather? Jo, det vore det nog, iaf hyfsat. Den centimeter med snö vi hade försvann successivt ju längre dagen förflöt. Imorgon blir det sedvanlig juldagsbandy, dock ser det mörkt ut att vara på is, om det inte fryser till lite inatt villsäga.. Uh.

Och min Londonsyster är hemma! = )
Har inte sett henne sen tidig höstas, då hon var hemma tillsammans med Scott, hennes rumskamrat ifrån London. Mysigt att ha båda systrar hemma.

Annars känns det som att jag inte har så mycket planer för framtiden... Har skoljobb att göra, inga fester inplanerade, men nånstans borde jag hamna imorgon, känner jag... Det visar sig. Jag vet ingenting om framtiden just nu, känns det som. Menmen, saker och ting blir lite mer roligt när jag har riktiga hörlurar att använda när jag springer runt om dagarna.

God Jul!

[årets julklapp:]

She talks to you with no one else around

Nu har jag äntligen jullov. Tillbringade eftermiddagen med ett besök på kupolen, ett besök på banken (eftersom jag hittat en numer rosa hundralapp i bakfickan på mina nytvättade röda jeans...), och fick väl inte världens mest positiva besked, men jag hoppas jag får en ny hundralapp... Sen åkte jag hem, och tillbringade eftermiddagen och kvällen med städning och julpyntning. Underbart. Min favorithobby.

Jag kommer ha en sån där familj som åker bort över julen, till typ Cuba, Australien, Nya Zeeland, Thailand, eller varför inte Anderna, över jul. Allt för att slippa den svenska julstressen, som vi drabbas av, bara för att alla ska vara så jävla lyckliga. Men; är alla så jävla lyckliga då? Jag undrar det jag. Ibland känns det som att allt slit inför julen ändå är förgäves, då många (iaf jag personligen) mår dåligt över julen. Jag vet inte.


Och nu har det gått mer än ett år sen du försvann, Erik. Den sorg du lämnade efter dig är obeskrivlig. Jag minns fortfarande när jag fick beskedet. Jag gick runt och skakade resten av dagen. Rydberg gav mig samma råd jag gett honom - "Åk hem förfan." Fan, Erik! Hoppas du har det bra, vart du än är.
Jag saknar dig, jag saknar dig.

(but only if you're able to entertain her)

Fader Martin, eg syns dette begynner å lukte bensin

Usch, jag stressar, eller jag vet inte, jag är nog bara inte nog effektiv för att få vila.
Vad motiverar mig egentligen till att gå till skolan? Det är inte betygen, då jag i dagsläget inte har några planer på någon extraordinär högskoleutbildning nästa år, vad jag vet. Det är inte allt härligt skoljobb jag gör, för det är redan upp till halsen och lite till, mycket just pga min egen ineffektivitet. Och det är inte den underbara klassen, visserligen finns det en ganska stor bunt vänliga själar i klassen, men det är fortfarande inte anledningen. Anledningen är antagligen vänner. Då mitt strategiskt utlagda hus, mitt ute bland åkrar, skog och mörker, inte ger mig de bästa förutsättningarna till socialisering, i synnerhet inte med folk i Falun, gör jag mitt bästa för att socialisera mig när jag väl är i skolan, vilket jag är 5 dagar i veckan. 5 dagar av trevligt socialt umgänge. Hemma sitter jag ändå ofta bara vid datorn och gör detsamma, socialiserar mig, fast på distans och på opersonliga msn. Jag kan inte räkna antalet gånger jag tänkt på hur bekvämt det vore att bo mer centralt, och bara kunna gå över till en vän, eller ner på stan och ta en fika, spontant, och utan att behöva tänka på logistik.

Och nageltrång har jag tillråga på allt, är det inte underbart?
Fan vad jag är trött, bitter och gnällig just nu. Men det är en sån dag.

Between the Bars.

Det blev fel ikväll.
Så fel.

En trevlig fest hos en vän slutade med att jag stod öga mot en hotfull man, med ett krossat hjärta.

Men jag är inte arg på dig. Inte ens lite.


Var snäll mot dig själv, snälla. Jag ber dig.
Be kind.

P&L, bandsläpp no. II

De senast bokade akterna:
The Ark
Bo Kaspers Orkester
Tomas Andersson Wij
Magnus Tingsek

Jävlar i min lilla låda.
Då blir det antagligen bandbokningstorka fram till februari....

Stockholm city, neonljus

Stockholm city, neonljus,
coola kola människor och lilla du
taxi, dörrvakt, krossat glas,
bergochdalbanan och lilla jag
här är det som blev kvar

Stockholm city by onsdagnight is sjukt överskattat. Efter 6 timmars väntan öppnade slutligen centralstation, och jag och Pølse-Marcus fick komma in i värmen igen. 06:15 går tåget.

Sen ska jag soooooooova. Hej meningslös blogg - men något måste man ju döda tid med...

Månen er full i kveld
Den er like kvit og full som meg og min bestevenn
Hvis eg hopper av min balkong
tar vinden i mot meg og min parasoll
For han gjer meg en drøm
Han gjer meg aldri mareritt
så husk å ikkje blås meg ensom
Blås med meg, min kvite russer
Blås med meg, min kvite russer
Blås med meg, min kvite russer

Not this time. [Failure is allways the best way to learn]

De ringde för 2½ timme sen.
Jag kom inte med i Ungdomsrådet.
Av 7 personer kom 4 med, vilket kändes piss, då jag var så snopet nära, en av minoriteten som inte kom med.

Den motivationskick jag fått under lördagen och söndagen var som bortblåst, och jag var nere med båda fötterna på jorden igen.

Men tack vare lite pepptalk med en viss Malin (vilken kommit med, vilket jag hoppats på) kändes saker och ting faktiskt lite lättare. Mycket av anledningen till att de tog in nytt folk i gruppen nu var att de successivt ska avveckla sitt eget deltagande i gruppen, för att sen, helst innan 25 (som det lät på dem), vilket lär blir innan 2008. Så min chans kanske finns närmare än jag tror? Louise, som ringde från Ungdomsrådet, påtalade många gånger att jag, nästa gång det skulle tas in folk till gruppen, skulle bli kontaktad direkt, och att hon visste att jag skulle gjort ett jättebra arbete i gruppen, men att jag tyvärr inte kom med denna gången.

Jag hoppades in i det sista att hon skulle göra en tvärvändning under samtalet...
"...därför kan vi tyvärr inte ta in alla. Men du är en av dem som kom med!" - men den kom aldrig.

Men; Malins pepptalk fick mig lite gladare. Hon bedyrade gång på gång sin sympati till mig, då hon själv skulle känt likadant i min sits. Att hon tyckte att jag var en person med glöd, att jag var bra. Att hon ville att vi alla skulle fortsätta hålla kontakten (vilket jag också självklart ville), och att min chans skulle komma. TACK för det, det var ord som värmde. Du fick mig på bättre tankar. Du räddade nog min sinnesstämning för kvällen.



Förövrigt så var jag på en mysig fika idag. Té-Latte Chai.
2 timmar förflöt ganska så snabbt, och det var synnerligen trevligt.

So it starts.

Och då kommer känslan,
den smygande känslan,
den enda jag inte rår på.
Då stänger jag själen,
klämmer ihjäl den,
hittar en himmelsk drog
Och då kommer känslan,
är jag den enda som aldrig förstår?

So it starts.
Efter en lång och relativt effektiv dag tar man slutligen bussen hem från Falun.
Väldigt roligt att promenera hem längs en lerväg, eftersom tjärlen släppt. Man går med en ficklampa de sista 300 meter, och försöker att gå där det är minst lerigt.

Kommer hem, tänker gå in till datorn det första jag gör (standardrutin: Har jag mycket skoljobb, går jag direkt in och sätter på datorn), men syster kommer och säger att jag har tillträde förbjudet till datorn, då det sysslas med julklappar till mig där. Jag suckar och frågar när de är klara, får beskedet 'Om en liten stund', och går ut i köket.

Efter några oväsentliga fraser togs papper och penna fram, familjen samlades runt bordet, och de kommande två veckorna planerades. Julstädning. Julpynt. Matlagning. Jag kom själv att tänka på att jag knappt funderat på vad jag ska ge vissa i julklapp, och att jag inte författat ett enda julkort.
Min planering suger, och jag gillar fortfarande inte julen.

Varför? tänker du. Julen är väl en tid av glädje, värme och gemenskap?

Nej, det är den inte. Julen är, och har ända sen jag varit liten varit, förknippad med städning. Den där jobbiga lördagen eller söndagen några dagar före julafton, då det skulle julstädas. Slängas. Man skulle rensa ur rummet, damma, slänga, ställa tillbaks, lite finare, och mycket renare än innan.

När sen min syster började må dåligt över detta gjorde detta inte min jul lättare.
Jag finner inte riktigt glädjen med julen, tyvärr.

En sak jag dock kan finna glädje i med julen, är ljus. Det finns små ljuspunkter, det där mystiska, mysiga, med stearinljus som lyser i en övrig avsaknad av ljus. Också ljus, i form av varma vänner. Små, men intensiva ljus i tillvaron, som då och då gör sig påminda genom att glimma lite extra. Det är såna ljus som får mig att gå upp på morgonen (antagligen är det ofta såna ljus som får mig att vara vaken länge på kvällarna också, men det är en annan femma), när dagen känns svår.

Far kommer in
- Går det bra Per?
(tittar på datorn, där jag sitter på last.fm, lyssnar på musik, och skriver lite på msn)
- Nja, inte riktigt än...
- Du lär försöka jobba med det du ska.
- Ja. (tänker några onda tankar, medans han lämnar rummet)

Bekräfta att du hört vad de sagt, säg "Ja-a", gå därifrån, bekräfta dem så går de.
Det har blivit ett system.

Efter en helg i Uppsala, där jag fick känna på riktigt studentliv tillsammans med två vänner,
men där jag också var på Rekryteringsmöte med Svenska Golfförbundets Ungdomsråd, har jag nu fått lite ny motivation till att jobba, hårdare och effektivare.

Jag ska klara detta!

Under mitten av veckan, troligtvis under onsdagen, kommer jag få besked huruvida jag kom med i detsamma eller ej. Jag tokhoppas!

Svenska golfförbundets ungdomsråd, bestående av 4 pers mellan 20-25, ska alltså utökas till ca 6-8 pers. Vi var sju där nere, och jag tokhoppas att jag är en av de 2-4 personer som kommer med.

Man är med och utvecklar, planerar, och engagerar folk, ungdomar, på lokal nivå som i hela Sverige, för att ungdomsverksamheten i landet ska förbättras på många olika sätt. Mycket idéellt arbete, men så mycket som man får ut av det personligen så är det värt det många gånger om. Sen är gruppen som man jobbar med underbar.

I want a pussle
with pieces missing.

Min engelskalärare sa...

"We do all end up as vegetables."

Tack Lunarstorm. ^^,

Lunarstorm:

Nu har du chansen att vinna två stycken biljetter till Timo Räisänens eftertraktade spelning på Debaser Medis i Stockholm den trettonde december. Bra sätt att fira lucia va?

Om du blir en av de lyckliga tre vinnarna får du även hem ett ex av Timos senaste album, som dessutom är signerat! Kan vara bra så att du lär dig alla texter utantill innan spelningen!

Efter ett liveframträdande med Timo skrev en musikrecensent följande:
"Timo Räisänen balanserar hela tiden på en tunn, tunn silvertråd. Men den brister aldrig, Timo passerar aldrig patetikens gräns, men han är hela tiden nära, och ser ut att när som helst kunna falla ihop till en liten skakande hög på scengolvet. Det är därför han är så bra."

Du kanske minns hans intensiva falsett som klingade skönt på skivorna med bandet Her Majesty, eller när han sjöng i Håkan Hellströms kompband.
Då är det inte så konstigt att du tvivlar det är samma kille du hör när du sätter på singeln ”Fear No Darkness, Promised Child” från Timo Räisänens andra fullängdare.

Vad har hänt med rösten, Timo?
- Jag var med i Göteborgs gosskör i fem år. Den var framröstad till världens näst bästa gosskör. Att köra blev sedan min grej när jag spelade bakom andra men det funkar liksom inte riktigt när man frontar.

För att vinna ska du vara lite kreativ och uppdaterad! Du har två uppdrag att klara av eller svara på!
1. Beskriv med max 50 ord varför just du ska få gå på Timos konsert!
2. Vilken fråga skulle du ställa till Timo om du träffade honom?

Skicka svaren till vinn@lunarstorm.se. Skriv med ditt Lunarnick, Namn, Adress och ditt telefonnummer.
Märk mejlet Timo.

Jag:
1:
Timo Räisänen, kungen av pop
Humöret är botten, Timo på topp
Sätter på plattan, rösten blir hörd
Genast jag dansar, jag blir berörd
Timo i benen - jag dansar runt
Jag sjunger, skrålar, jag snackar strunt
jag säger att "Detta är riktig musik!"
Är det så kostigt - inget är den lik?

2:
"Timo, om jag var en vilsen hundvalp med sorgsen blick som frågade om jag fick följa med dig på efterfest - vad skulle du säga då?"

Lunarnick: Spike
Namn: Per Karlsson
Adress: Utend....
Tel: 070 - 69 45....

Tack på förhand!

Lunarstorm:
Avsändare: pussgalen F20, från Stockholm i Stockholms län
Skickat: Idag 17:08
"Hej & Grattis!
Du har vunnit två biljetter till TIMO´s spelning i stockholm den 13:e december!
Resa och eventuellt boende får du själv stå för.

När du kommer till Debaser Medis, så uppger du ditt namn och får på så sätt knalla in gratis! (Du och en vän!)
Där kommer även din skiva ligga och vänta på dig!
(Om du inte skulle få den där, så skickar vi självklart hem den till dig på posten!)
Grattis!
Mvh Mari redaktör"


Tack lunajstojm.

____

03:35 - Då ska jag se förste svensken i jymden.
En hälsning från kapten klänning: http://www.expressen.se/index.jsp?a=783521

Bandsläpp No.1 P&L

Peace & Love 2007

Artister
Babyshambles [UK] - Galet, galet! Sjukt och galet!
Backyard Babies
Melody Club
Sabaton
The Plan - Åh, Klubb PhoneMe förra veckan var guld. På festival, med hela bandet - åh.
Promoe
Salem Al Fakir
Maia Hirasawa - Min älskling sen spelningen med Hello Saferide på Storan. Underbar.

Medverkande till temadagarna
Mian Lodalen
Göran Greider

Biljetterna släpps fredag den 8:e december!

Decemberbiljetterna
Under december kan du köpa rabatterade biljetter för 820 kr + förköp.


I festivalpasset ingår:
Inträde till festivalen alla tre dagarna.
Camping.

Vid eventuell kostnad på arrangemangen under temadagarna så har besökare med festivalpass fritt inträde.


Ordinarie pris för festivalpass: 995kr + förköp. "

Det var då fanken...
Kanske skulle man låna pengar och lägga rabarber på en entrébiljett innan december är slut...

Regn.

Varför går jag i skolan, egentligen?

Jag är i skolan hela dagarna, är såpass effektiv jag klarar av för stunden, vilket på långa vägar inte är nog mycket. Vad är ambitionsnivån, egentligen?

Jag har funderat kring det många gånger, men idag kom det upp i en diskussion.
Är jag i skolan för att faktiskt lära mig någonting, eller är jag (och alla andra) här för att få betyg? Jag kan inte svara för alla andra, men personligen känns det stundtals som att det bara är betyg. Många gånger har jag känt att jag kunnat lägga ner väldigt mycket arbete, sätta mig in i något, ganska så djupgående. Men ofta tjänar det ingenting till, om man inte gör på rätt sätt. Jag tjänar ingenting på att fördjupa mig inom ett visst område. Det jag däremot tjänar något på, det är att studera målen, och sen helt anpassa mina studier till det, för att få bättre betyg?
Ibland känns det hopplöst.

Inte sen jag läste Psykologi A förra året har jag känt att en kurs gett mig något. Nu kommer B-kursen, jag hoppas den kan ge mig någonting.

Things to do:

• Mer än halva Matte D
• Redovisning av en hemtenta i Matte C
• Skriva färdigt diskussionen till Tisken-projektet
• Komma igång och börja analysera intervjuerna från Namibia till mitt projektarbete
• Göra en fördjupning om en fotograf/fotografisk metod
• Sålla ut några bilder från Namibia till mitt tema på fotografisk bild
• Fotografera olika uppgifter

Damn, I'm going under. Jag avskyr när det är såhär.
Har jag en, två eller tre saker - fine - jag gör det.
Har jag sju saker - vartfan ska jag börja - jag gör ingenting.
Gör jag en, kommer jag efter i sex.




Motivation, någon?

Give me.

And oh, it's just like a whirlwind

Med Jens som sällskap, sitter jag här återigen.

Ibland känns det som om jag förlorat ordets makt.
Orden finns inte.
Jag har inte fått lugn denna hösten.
Ovädret jag själv skapade i augusti verkar inte vilja försvinna.


Det känns som att jag har ett litet privat jävla moln över mig som följer mig vart jag än går.


Hela dagarna passerar, det känns som att ingenting händer. Jag går runt, i cirklar, på samma plats, tar mig inte ur gropen.

Lugnet lägger sig aldrig. När stormen lugnar ner sig händer något nytt som gör att ovädret inom mig återigen blåser upp till storm. Det känns jobbigt att aldrig kunna vara riktigt glad.

Jag kräks över skolarbete och stress och vakna tidigt och skynda till bussen och vara för länge i skolan och göra för lite och skynda med bussen hem och komma hem när det är mörkt och ingenting är enkelt och kvällarna framför datorn leder inte till någonting och jag mår sådär och jag vill inte ha jul och jag är matt och jag möts av ångest i skolan och jag möter ångest påväg hem från skolan och jag har ingen aning vad jag ska köpa till folk i julklapp och min ekonomi är skral och jag vill bara ta studenten och komma ut i livet!


Jag är inte alls bitter.

Would you please turn out the lights?

The cold swedish winter.

Okej, jag hamnade i träsket till sist. Men nu är det så.

En kväll i fredags, som förflöt relativt lugnt och städat, kan i efterhand åtminstone klassas som godkänd.

Jag hade fest, och 20 personer tackade nej samma dag. Fördelen med att bjuda in 50 personer på fest.

3 drickautspillningar, en seriös diskussion om musik med en person jag åkt buss med i över 2 år utan att säga någonting till, 3 personer i ett litet badkar, en överförfriskad punkare, några sms med en vän, och en massa ölburksplock senare var tillställningen över.

Allt som återstod var jag och min gode vän Marcus, och två däckade par på övervåningen.
Jag sade godnatt till Marcus, och gick in till mig och lade mig. Efter bara ett par minuter gick jag upp igen. En stunds glädje, en kittlande känsla i maggropen. Jag väckte Marcus och visade honom.



Jag såg norrsken.


De flesta kvällar jag är hemma under veckorna gör jag samma sak innan jag går och lägger mig.
Släcker ljuset, kikar ut genom fönstret.


För första gången på ett år såg jag norrsken. Jag blev glad.


___




Kvällen efter var det Falu stad som gällde, efter en stunds tvekan.
Jag och Marcus mötte upp i Falun.
Ja missa bussen med en minut, det gör mig ingenting.

Efter en trevlig promenad, och en stunds vilsenhet, kom vi fram.
Första intrycket - 80% hiphopare, 80% killar, känner typ 6-7 pers...


Efter ett tag artade det sig.
En full kommunist.
En betydligt nyktrare punkare.
En för kvällen trevlig feminist.
En vänster-moderat-poppare.
Lite bra musik emellanåt.


Kvällen slutade med att jag och Marcus gick hand i hand med vänster-moderat-popparen och skrålade bra musik i Falunatten.

Efter missade bussar hamnade vi i ett kallt rum hemma hos Anna.



She said "shhh

please be quiet

I know you don't want to

but please deny it"


Natten blev till morgon, minuter blev till timmar.
Jag frös, men det struntade jag i.


06:15 - sömn
06:45 - Alarm.
07:00 - En promenad med Marcus in till stan, för att hennes föräldrar inte skulle märka något.


Kvällen blir till natt, och jag sitter hellre här än ligger och tänker.
Här är musiken min vän. Tack, Jens.



oh take me some place decent
where we meet up with your friends
where the people are pleasant
where the music never ends