Nytt ar, ny blogg!

Alla eror har ett slut. Pa sistone har jag kant att jag behovt nagot nytt, en nystart, nagot annat. Och fann givetvis att byta blogg vore den perfekta vagen till sinnesfrid. Not.

Men jag kande att jag ville ge tumblr en chans. Jag kande jag behovde nagot nytt. Sa jag beslot att satta punkt har, borja om, gora om, gora ratt. Nu ar det nytt ar, en ny, spannande tid stundar, och jag ser med spanning fram emot vad 2010 har att erbjuda. Sa vi fortsatter fran och med nu pa tumblr. Tack for allt, kompromissen.

Har ar lanken till det nya som skulle vara sa bra - hopp!

Gor om, gor ratt.

Jag ar ingen mordare. Fransett nagon enstaka mygga sysslar liksom inte jag med sant, det ar inte min grej. Insag under min 10-dagars meditationssession att det har med Gud inte ar nagot jag tror pa, vilket jag nog kan komma att diskutera en annan gang. Ar inte belyst av buddhismen heller for den delen. Men i detta fallet ar jag nog mer for reinkarnation, vare sig jag tror pa det eller ej.


Nu far jag ner och far lite beach. Kram fran Bangkok.

Melodiskt och fagert

Horde ryktet om detta under resans gang fran en trevlig medresenar i sodra Laos.

The Black Cab Sessions ar kort sagt ungefar som svenska The Tram Sessions, med skillnaden att den svenska varianten foresprakar kollektivt resande framfor taxi. Oavsett, jag alskar det. Och ryktet om en viss Jens Lekman framforandes Black Cab var helt enkelt oemotstandligt. Gillar enkelheten i framforandet, och givetvis ironin i det hela. Nu nar jag funnit sidan har jag dessutom nagra timmars jobb framover att beta mig igenom samlingen av intressanta framforanden. Gillar. Om en manad far jag dessutom se honom igen. HIIII.

Hade forovrigt postat en san dar kack video i bloggen om vimeo bara gett mig tillatelse, men de tyckte inte jag skulle ha videon har, sa darfor far jag posta en lank istallet. Enjoy.

Forovrigt ar nog detta en av de sista posterna i denna bloggen. Allting har ett slut. Kram.

Julefrid.

Okej, vill inledningsvis be om ursakt for ratt bristfallig uppdatering sen jag gav mig in i mig sjalv. Om det undgatt nagon overlevde jag (mot alla odds, eller, ja, oddsen jag pa forhand forarade mig sjalv med) 10 dagars eftertanke och ett tappert forsok till liv i nuet. Det var sannerligen nagot utover det vanliga, kanske till och med utover det ovanliga. Haftigt, iaf. Aven om det resulterade i att julaftonsplanerna fick omformuleras fran paraplydrinkar och sand mellan tarna till ett par dagar i Bangkok runt juletid. Liksom, vart. Prioriteringar.

Kvallen lar nog bli ratt ojulig, arligt talat. Varmde upp med lite Frank Sinatra-julskiva pa mitt rum (i det sunkiga vandrarhemmet jag kommer att flytta ifran imorgon - det var ju i alla fall billigt). Ett par ol pa det i annu okant sallskap, julstamning har jag fatt ackligt mycket av idag anda genom att vandra i ett stort kopcentra som liksom... var besudlad av alltfor mycket jul. Julskivor pa repeat. Glitter. Tomteluvor. I ett land dar 95% ar buddhister. Eller en ratt schysst minoritet pa 0,5% kristianer. Att leka med tanken pa hur Sverige gar i taket over Ramadan ar liksom latt roande.

Naval, jag fick iaf lite julstamning fran hemmaplan. Ett skypesamtal pa en timma med mor, far och syster (och ev. forhoppningsvis ytterligare ett for att fa hora syster #2's ljuva stamma) var valkommet och underhallande. Schysst nar man kan kommunicera trots nagra tusen kilometer och 6 timmars tidsskillnad.


God jul, kara vanner!

Inresa och franvaro.

Okej, tanken pa att jag under de narmaste dagarna kommer att spendera tid sjalv, inte kommer att kunna lyssna pa musik, inte kommer ha nagra diskussioner, inte kommer lasa, inte kommer skriva, inte kommer att kunna anvanda en dator och inte kommer att kunna ha nagon som helst kontakt med folk som betyder nagot och inte finns vid min sida gor mig livradd. Jag menar, har jag "upptackt mig sjalv" under de tidigare 3 manaderna lar dessa dagar bli... varre.



Men det var ju det har jag skulle gora. 10 dagars meditation ar nog lite vatten over huvudet, men jag ger mig i allafall in i det. Far se hur lange jag klarar. Men fan alltsa. Detta ar seriost laskigt.



Men ja. Det ar i allafall inte lika laskigt som Kopenhamnsmotet. Jag lever med det.
Vi ses pa andra sidan!

2009.

Acceptans. Adressandring. Agressioner. Aha-upplevelse. Alinde. Allvar. Ambitioner. Andas. Antiklimax. Argument. Avsaknad. Avslut. Avsmak. Avund. Backpacking. Badkarsfest. Balkongfrukost. Balkongnatter. Bandspelare. Bararoligt. Beatles. Bekraftelsebehov. Bestamma. Billie. Bjornstammen. Blandband. Blogg. bob. Bortaplan. Brinna. Budget. Battre. Borjan. Cigarr. Citat. City. David. Dekadens. Delilah. Demonstrera. Diffus. Diskussion. Distans. Djupdykning. Datid. Elixir. Emmaboda. Ensam. Ensamhet. Facebook. Famn. Fantastiskt. Farval. Feber. Festival. Finlandsfarja. Finns. Flytt. Flyttloppis. Folkmusik. Fotografera. Framtid. Framat. Fridlund. Frustration. Fragetecken. Frankomst. Franvaro. Funderingar. Fornuft. Fornojelse. Forsoning. Forsvunnen. Forundrad. Forvanansvard. Forandring. Gillar. Givande. Glassplitter. Glomma. Glomska. Gronljus. Goteborg. Goteborgsavslut. Goteborgskalaset. Guesthouse. Goteborgsvarv. Hajen. Halvar. Hammock. Handihand. Hannabola. Har. Harembyxor. Helena. Hemlis. Hets. Hjartslag. Homomanifestation. Hopp. Hyperventilera. Harligt. ICA-kort. Identitet? Idyll. Ignorrans. Imponerad. Ingeforfarad. Insiktsfull. Inspiration. Instinkt. Intensiv. Inventering. Irrelevant. Isak. Iver. Jarvinen. Jensen. Jobb. Javlaranamma. Kaffe. Kaffeplantage. Kamp. Kaptensgatan. Karlstad. Katalysator. Kina. Klarsprak. Klimatkompensering. Klimatkris. Kollektivtrafiksflytt. Kompis. Konstigt. Konstruktiv. Konsumtionsfritt. Kontakt. Kosthallning. Kram. Kriget. Krunegard. Kyla. Kansla. Kopenhamn. Kopenhamnsoro. Landvag. Laos. Le. Livet. Logik. London. Lovisa. Lund. Langresa. Langsiktligt. Magi. Maj. Majvarme. Malmo. Maria. Marcus. Martina. Meningsutbyte. Mensa. Mentalt. Mersmak. Midsommar. Miljoombyte. Minnas. Minnesvard. Minns. Mirja. Miss. Mongoliet. Mono. Motigt. Motivation. Motivering. Musik. Myrorna. Mojligheter. Moten. Motesplats. Naiv. Nanoblogg. Nattlig. Nattsvart. Nedrakning. Nedvarderande. Nerriven. Norrsveden. Nu. Nutid. Nyheter. Nystart. NZ. Naval. Narvaro. Nastan. Objektiv. Oforglomlig. Ofta. Okonkret. Ologiskt. Omformulering. Omplastring. Omprovning. Omstart. Omstallning. Omvalvande. Omvarld. Olkhon. Oplanerat. Ord. Oro. Osalig. Osakerhet. Otalig. Oviss. Panik. Paus. Perfektionism. Periferi. Perspektiv. Picknickfestivalen. Planer. Planandring. Planering. PNL. Pokerkapital. Popdakar. Post. Prioriteringar. Projekt. Provningar. Punkt. Paminns. P3GULD. Regn. Rensning. Reparation. Resdagboken. Retreat. Ringon. Robin. Rotloshet. Rutin. Ryssland. Radsla. Rakmacka. Rodvin. Saknad. Samforstand. Samtid. Samvaro. Sander. Sanna. Satelliter. Selektivitet. Sen. September. Shantaram. Shoestring. Simon. Singularis. Sjalsfrande. Sjalvbild. Sjalvfrande. Sjalvfortroende. Sjalvinsikt. Sjalvklarhet. Sjalvkannedom. Sjalvstandighet. Skenshyttenas. Skivsamling. Skivslappsmiss. Skoldisco. Skovde. Slentrian. Slottskogen. Slanga. Snarig. Soundtrack. Spanning. Sporre. Sparvagn. Stadsdekoration. Starkare. Stjarnklart. Stockholm. Stracklasning. Stravan. Studiefunderingar. Stold. Substans. Svacka. Svartsjuka. Svinflunsa. Synvinkel. Sallskap. Sallsynt. Tankestallare. Tankeverksam. Telefonproblem. Temporarharmoni. Ternheim. Thailand. Tillkomst. Tillkortakommande. Tillvaro. Topp. Tove. Tradera. Transportstracka. Transsibiriska. Trappaner. Trots. Tubing. Tumblr. Tunnelseende. Turnefinal. Twitter. Twitteravslut. Tarta. Taltgrannar. Undvikande. Upplyftande. Uppkop. Trygghet. Ultrarapid. Uppdelning. Upplyftande. Uppsagning. Upptackt. Uppvaknande. Utflyttningsfest. Vaccination. Vandrarhem. Vanesak. Vanor. Vardagstristess. Vattenpipa. Vegetarian. Vegetarisk. Vidare. Vietnam. Vinklad. Vintersol. Visum. Volontararbete. WOW. Varkansla. Varturne. Valgorenhet. Van. Vanskap. Vardefull. Vaxjo. Ytskrap. Angest. Appeloga. Oberg. Ostersund. Overskattad. Overtalning. Overtygad. 21. 365saker. 1900. 2008. 2010.

2010, jag valkomnar dig med oppna armar.

Nyheten jag typ indirekt och outtalat vantat pa

Ankommer till Auckland den 22:a. Nastan lite for bra planerat for att vara sant.

Vian Vieng

Ena sekunden knyter det sig i magen. Nasta tar jag ett djupt andetag, och liksom frammanar tunnelseendet. Det positiva ditot. Javligt udda att mota en f.d. klasskamrat i en bar nagra km norrut i Luang Prabang i norra Laos, en person man visserligen aldrig varit nara van med men anda haft nagorlunda koll pa. Ett javligt trevligt om an ovantat sallskap.

Det gar liksom, framat. Fortsatter i samma ostadiga ett steg bakat, tva steg framat-process. Ser framat. Gor upp planer, satter punkter pa en karta. Bade logistiskt och mentalt, fett.

Tiden har stannat. Det ar jag som gar framat.

"Mja, det ar nanting som inte riktigt stammer"

Det ar nar jag ser sant har som till och med jag, med min knappa nyhetsuppdatering om landet i Sverige, blir riktigt, riktigt orolig. Jag hoppas verkligen att klimatmotet i Kopenhamn mot alla forhandsprognoser kommer fram med nagot langsiktligt och hallbart som faktiskt kan funka.

Det har ar ditt nu, Reinfeldt

Jag har inte sarskilt stor koll. Jag ar mycket mindre palast an jag onskar att jag vore. Men inte ens jag kan se nagon logik i detta.

Nu kor vi.

Nu slapper jag handerna fran relingen och tar over rodret. Den har ganger ar det jag som styr skutan.

Kriget.

Det tar att standigt slass. Hur konstigt det an ma lata blir jag fysiskt trott av att fundera, sa ar det just det jag upplever. En utmattning. Fysisk anstrangning, anledning till att jag tillater att vissa dagar mer eller mindre forblir tankelosa. Liksom, helg, ledig dag. (en impuls far mig att bara vilja skriva LOL har, men jag star emot. Inte.)

Vissa dagar ter sig allt sa sjalvklart, en annan dag kan allt vara raka motsatsen. Insag igar att jag onskade att jag last filosofi pa gymnasiet. Funderar pa det nar jag bladdrar i Lunds pdf-katalog over framtiden. Lund eller Uppsala. Eller Goteborg. Framtiden ar oviss, men jag har hort att det ovissa ar pa min sida, sa det gor liksom inget. Eller jo, det vore javligt skont att ha den dar spikade vagen och veta allt, men om jag hade vetat vilken vag det vore skulle jag sakerligen redan befinna mig pa den. Istallet finner jag mig mitt i ett aventyr, pa jakt efter nasta. Standigt vidare, standigt nanting nytt.

Finner mina egna ord genom andras. Edith Soderstrom. Ani Difranco. Lewis Carrol's "Alice i underlandet", Gregory David Roberts' "Shantaram". Den senare stracklaste jag, 940 sidor pa 7 dagar. Fruktansvart bra bok, ska lasa igen.

Men jag fann Scandinavian Bakery har i Vientianne, och aven om jag inte visste att jag saknat det kande jag mig verkligen varm inombords nar jag avslutade dagens lyxfrunch med en lussebulle. Pa battringsvagen, typ frisk. Aker norrut om tva dagar nar jag fatt mitt Thailandska visum. Nagot nytt.

Sjalvrannsakan - temat for helgen v.48

SJALVBILD.
Bara ordet i sig ar angestframkallande, och framkallar nagon obehagligt psykologiskt sjalvrannsakande kansla, en kansla av nagot obekvamt. Lite som min sjalvbild, alltsa. Den har med allra storsta sakerhet inte stamt med verkligheten, eftersom jag mer eller mindre medvetet tycks vinkla det hela till min nackdel. Liksom, lagga fokus pa fel saker.

For det ar sa, jag har skrivit en hel uppsats om mig sjalv, om det som ar jag och det satt jag ser pa mig sjalv, och insett att jag faktiskt vrider saker till min nackdel, ser saker och ser saker pa ett annat satt an manniskor i min omgivning skulle gora. Har manga ganger tankt att anledningen till att folk upplever mig pa ett visst fordelaktigt satt ar for att de inte kanner mig, att de helt enkelt kanner for manga bra sidor av mig jamfort med de daliga. Insag nar jag satte orden pa papper att det var pure bullshit. Att faktumet snarare ar att de sidor jag kanner hos mig sjalv som jag ser som daliga sidor, baksidor, det finstilta, det marks inte. Anledningen till att min omgivning inte tycks "ha lart kanna" sidorna ar antingen att de forekommer sa sallsynt och anonymt, alternativt att dess betydelse ar sa ringa att det inte ar nagot att reflektera over. Har insett att jag endast har tre alternativ for hur jag kan hantera daliga sidor:

• Gora mig av med densamma
• Gor om densamma
• Acceptera densamma

Ingen ar felfri. Kanns sa komiskt att den svaraste personen i varlden att leva tillsammans med ar ens eget jag.

Jag har insett att min osakerhet (ja, jag upplever fortfarande mig sjalv som osaker, vare sig det marks eller ej) grundar sig i en stravan att vara nagot mer, nagot battre. En kansla som framkallar en nedvarderande kansla gentemot jaget titt som tatt. Men det ar liksom, ju mer jag blir medveten om att graset kan vara gronare, desto blekare tycks mitt eget. Darav den standiga jakten efter nagot, som jag sa ofta upplevt och konstaterat. Men det behover inte nodvandigtvis vara ett problem, eftersom jag uppskattar den dar stravan, som i grund och botten ar positiv. Vad jag kan forandra ar mitt satt att se pa det hela, och sattet jag hanterar det. Efter flera ars "ettstegbakochtvastegfram" borjar jag antligen narma mig nagon sorts inre balans. Jag har lyckats omvandla en kansla som en gang uttryckte sig i avund och att uppleva mig som samre, till att istallet kunna inspireras och jamfora med mig sjalv, pa ett konstruktivt satt. Men jag upplever fortfarande att jag har svart att stundtals omvandla det hela fran konstaterande till inspirerande.

Det ar en konstant stravan mot nagot battre, men efter snart 21,5 ar levda borde jag sannerligen kanna mig sjalv battre an att behova bryta ner mig sjalv totalt och omformulera det som jag valjer att befatta mig med som jag, jag borde inte behova gora det annu en gang. Anda finner jag mig i samma sits annu en gang, men denna gangen ar det nagot som kanns annorlunda. Kanske ar det faktum att jag for forsta gangen verkligen brot med allt, forsta gangen jag verkligen har mojligheten att rannsaka mig sjalv utan nagra forbehall. Jag vet inte vad det ar som ar annorlunda, jag kan bara ana. Men kanslan skvallrar om en sjalvinsikt jag inte upplevt pa samma satt tidigare, aven om jag upplever att det fortfande ar saker som kanns jobbigt ovissa ar jag liksom mer medveten den har gangen.

Det kanns som att mitt satt ar okej nar allt kommer ikring. Graset blir inte gronare pa andra sidan om du inte vet om det, precis som det faktiskt blir gronare nar du hor om detsamma. Ju mer jag konstaterar, ju mer inser jag att det finns att konstatera. Det kanns som en omojlig utopi, det dar perfekta jaget som bara finns i mitt huvud. Men det ar nagot att strava efter, det ar en stravan jag inser jag mar bra av, eftersom jag inser att den alltid leder till nagot battre. En vagran att noja mig med nuet, att standigt blicka framat.

Och nar allt kommer ikring, om inte jag kanner mig sjalv, vem fan ska da gora det?

I'll lift your arm and you'll lifte mine
and in a communist state of mind
We're not worth more than anyone else
bu surely not worth less

Lat oss saga som sa

Okej, jag skulle kunna snoa in mig i ytterligare en kryptisk formulering. Jag skriver valdigt mycket, och plitar ofta ner citat som jag slas av. Jag reser och ser sa javla mycket som ar sa javla langt borta fran det som i Sverige och av mig skulle benamnas som vardag. Lat oss saga som sa, att jag verkligen befinner mig i den dromvarld som jag dromskt gick och fantiserade om for ungefar ett ar sen vid den har tiden, da tankar pa att gora nanting annat sakta men sakert planterade sig i mitt huvud. Lat oss saga som sa.

Vi kan saga som sa, att det liksom inte ar lont att snurra in mig i ytterligare en formulering, i allafall inte i det har inlagget. Inte nar jag liksom vet i mitt inre vilka tankar jag tanker, hur mina tankegangar gar och hur mitt sinne kanns. Hur jag liksom inte behover luddighet for att forklara nagot konkret. Som att sprida askan i luften nar roken slutligen skringrats, bara for att det hela ska forbli vagt och diffust. Den har gangen behovs ingen smart formulering for att sammanfatta mitt sinne. Alla dagar ar inte bra dagar, och jag finner det inte alltid njutningsfullt att aka fran plats till plats och mota nya manniskor. Pa ett satt ar det valdigt uppfriskande, till allra storsta del och oftast bor tillaggas. Men ibland kanns det som att jag liksom inte orkar, pa ett satt sa tar det att fran stalle till stalle skapa nya band och kontakter, beratta hela historien igen. Det har sin charm, men det har aven sin baksida.

Det gar over sager de, och jag tror dem. Jag har hort det forut, och jag tror dem. Men i mitt innersta sinne langtar jag just nu efter mansklig kontakt fran nagon som kanner mig, ett mote med en kar van. Liksom, pa ett satt gar det liksom inte att forneka att aven denna sjalvvalda ensamhet far en att kanna sig - ensam. Och det kan tyckas otacksamt, och pa ett satt skams jag nastan for att jag kanner som jag gor. Vem ar jag att komma har och vara ensam, nar jag sjalv tagit beslutet att vandra ivag alena. Det motsager liksom all logik, att det som jag investerat stora pengar i skulle bli till nagot jobbigt. Jag ser fram emot att mota en del bekanta i Thailand, och att tillbringa en manad i en bil pa NZ i gott sallskap.

Men innerst inne vet jag att det inte bara ror sig om vanlig ensamhet, utan att det ar en form av process. Det ar sa manga tankar och intryck som blandas att det liksom ar en latt panikartad kansla som nar mig, som sticker i magen och som retar mina ogon. En blandad kansla av rotloshet, frustration, stress (hur javla dubbelt det nu kan lata), angest, vemarjag. Med flera. Och det kanns frustrerande pa ett satt att kanna mig sa avskarmad, att vara oformogen att delta. Sverige finns kvar nar jag kommer hem, det ar jag saker pa. Men vad finns kvar? Var finns kvar? Vem finns kvar? Och mitt i alltihop, var finns jag? With plenty of time to think (som mitt huvud formulerade, engelskan gor intrang i mina tankar) finns det massvis med tankar som tycks ha vaknat till liv, processer som maste bearbetas. Fick en ljus ide igar och borjade skriva ner ledord pa saker jag tanker pa ofta. Amnen, som jag liksom ett efter ett ska skriva en kort uppsats kring, med ordflodet som resultat, och om 4 manader som diskussion. Liksom, svaret finns dar, nagonstans. Jag behover bara fa ner det pa prant, lasa igenom vad jag faktiskt skrivit, och ta stallning till det hela. Analysera, ga igenom. Fan, hela jag kanns som en process just nu, och skulle ma valdigt bra av en kram just nu.

Jag njuter av att resa, och jag ar javligt stolt over att jag till sist tog mig ivag, gjorde verkstad av snacket. Jag kunde bara for mitt liv inte forsta att denna flod av tankar lag fordamd langre upp i mitt sinnes strida strom. Lat floden komma, sa att saga, forhoppningsvis ruvar nagra ljuva hemligheter pa botten. En dag blir allt som forut, och nar jag glommer framtiden kanns nuet inte sa javla illa anda.

For att trotsa det givna temat.

Ibland, eller for att saga javligt ofta, slas jag av hur trangsynta en del ar. Jag vill inte lata som en besserwisser, jag ar sjalv en del av denna turistskaran. Men nar nagon precis anlant med bat till en 16*8 km stor o, precis ska checka in pa guesthouset invig farjelaget, och yppar en kommentar i stil med "I've heard this island should be amazing, but it doesn't seem to be quite much" blir till och med jag bitter. For att generalisera ar det oftast amerikanare. Europeer ar ocksa ratt vanligt. Jag har hort folk som prutar for vatten i ett stand pa gatan (8000? (=ca 2,5 SEK) I give you 4000.) Jag har hort en fransman ilsket skalla ut en servitris for att hon inte kunde fixa en espresso. Kom i kontakt med ett schweiziskt par som over en middag beskrev varfor "Green Discovery", ett foretag inriktat pa s.k. eco-tourism och som ar lite dyrare an medelpriset for upplevelseutflykter har i Laos, var en dalig ide. De ar dyrare an "medelagenturen", men istallet ser de till att lokala kaffeodlare, chaufforer och byar som erbjuder "home staying" i deras hus far en del av den ekonomiska kakan. Tydligen var det daligt, eftersom det skapade ett valstand och ekonomisk frihet hos de berorda parterna som var alltfor olik ovriga invanare i trakten. Kort sagt, battre att agenturen var billigare och inte lamnade nagot over till "de exotiska byborna".

Detta ar givetvis ett undantag och endast nagra promille av de man moter, men de ger dessvarre en ett bestaende intryck. Givetvis forstar jag att man aven i ett land dar man ar gast och betalar vill kunna stalla vissa krav, och sjalvklart kan det ibland vara irriterande nar saker inte alltid blir som man planerar. Men nar det marks att en person verkligen forvantar sig att saker ska vara precis som de ar hemma i ..., att personen bara for att den rakar ha pengar kan stalla orimliga krav, att det nastan ar synd om person for att dessa manniskor inte vet hur service stavas, lart sig ata med kniv och gaffel, an mindre talar flackfri engelska - da blir till och med jag arg. Aven om jag sjalv ar en turist precis som honom eller henne sa hyser jag anda en respekt som detta typexempel tycks sakna. For det ar inget unikt, jag har traffat flera efter vagen. Vissa anser att pengar ger en mer rattigheter, oavsett vart man ar. Man har ratten att bete sig hur man vill. Ratten att krava. Krav, mojligtvis. Men jag ser inget pris pa vanlighet, och jag ser heller ingen prislapp pa ratten att bete sig illa. For det ar ingen rattighet.

Tack for kaffet.