Ena sekunden knyter det sig i magen. Nasta tar jag ett djupt andetag, och liksom frammanar tunnelseendet. Det positiva ditot. Javligt udda att mota en f.d. klasskamrat i en bar nagra km norrut i Luang Prabang i norra Laos, en person man visserligen aldrig varit nara van med men anda haft nagorlunda koll pa. Ett javligt trevligt om an ovantat sallskap.
Det gar liksom, framat. Fortsatter i samma ostadiga ett steg bakat, tva steg framat-process. Ser framat. Gor upp planer, satter punkter pa en karta. Bade logistiskt och mentalt, fett.
Tiden har stannat. Det ar jag som gar framat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar