Inresa och franvaro.

Okej, tanken pa att jag under de narmaste dagarna kommer att spendera tid sjalv, inte kommer att kunna lyssna pa musik, inte kommer ha nagra diskussioner, inte kommer lasa, inte kommer skriva, inte kommer att kunna anvanda en dator och inte kommer att kunna ha nagon som helst kontakt med folk som betyder nagot och inte finns vid min sida gor mig livradd. Jag menar, har jag "upptackt mig sjalv" under de tidigare 3 manaderna lar dessa dagar bli... varre.



Men det var ju det har jag skulle gora. 10 dagars meditation ar nog lite vatten over huvudet, men jag ger mig i allafall in i det. Far se hur lange jag klarar. Men fan alltsa. Detta ar seriost laskigt.



Men ja. Det ar i allafall inte lika laskigt som Kopenhamnsmotet. Jag lever med det.
Vi ses pa andra sidan!