Sentimentalitet

Var för knappt två timmar sen med om det sjukaste på länge. Hade varit ute med två arbetskamrater/vänner och druckit öl på Lilla London på Avenyn, och skulle precis dra oss. Den ena hade lite bråttom tillbaks till stationen pga en buss hem som hon var tvungen att hinna med, så hon hade lite bråttom. Precis när vi kommer till utgången från stället möter jag en blick, och hinner inte reflektera över vems blick denna är innan personen utbrister "Per...?", och jag hamnar i någon sorts chocktillstånd. Malin Bodin Wigler! För er som inte har någon aning om vem denna person är (alla) kan jag upplysa om att detta är en person som jag konfirmerades med i Dömle sommaren 2003, och som jag blev ganska nära vän med. Vi sågs strax efter konfirmationen, därefter dröjde det till sommaren 2004 då jag träffade henne på Arvikafestivalen, och jag minns EXAKT vilket tillfälle det var jag såg/träffade/pratade med henne senast, det var alldeles utanför Apollo, innan Promoes spelning, (hon hade gummistövlar) och vi sa att vi skulle ses mer innan festivalen var slut. Dock blev det tyvärr inte så, festivalen tog slut, hon åkte till USA i ett år och var utbytesstudent. Jag envisades med att fortsätta skicka julkort både ett och två år, men då responsen var föga lade jag till slut ned det där med julhälsningar och lät den relationen rinna ut i sanden, även om det kändes trist. Hursomhelst berättade hon att hon var i Göteborg eftersom hennes kusin tagit studenten, och hon själv (som haft ett sabbatsår) skulle ta studenten nästa vecka. Hon skulle tydligen åka hem redan dagen efter, så vi skulle inte hinna ses något, men innan jag sprang vidare med min vän mot centralen (eftersom det inte gick några vagnar som passade) kom vi överens om att höras imorgon (läs: lördag) då vi båda hade tid.

Sjukt udda, men det förgyllde min kväll (bland annat). Sånt som man blir lycklig av.

Menvafan

Ska jag vara glad eller bitter? Två riktigt pissiga nyheter, samt en fetbra. Fick besked idag att vi after all inte fick lägenhetshelvetet vid Wieselgrensplatsen, eftersom kvinnan vi skulle hyra av enligt hyresbolaget inte hade skäl nog för att få hyra ut i andra hand. Så, typ 1 vecka innan inflyttning blev det nobben. FUCK! Sen fick jag dessutom ett brev jag helst klarat mig utan.

Något som är lite positivt är iaf glädjebeskedet att bob hund kommer att spela på Roskilde i sommar. Jag visste att det skulle komma en nyhet idag, men jag vågade för mitt liv inte hoppas på detta, men det gjorde mig sjukligt pepp för Roskilde. Sjukt kul kommer det bli.

Men jag vet inte. Känner mig bara kall just nu, allt blev så drygt helt plötsligt. Bara att ge sig in i bostadsmarknaden igen då...

That's why we only work when we need the money

Helgen var den bästa på länge. Planen var ursprungligen att åka hem till Borlänge på fredagen för säsongens sista Klubb Phoneme, men de planerna gick i stöpet i samma stund som jag upptäckte att Jens Lekman aviserade att han tänkte avsluta sin världsomspännande turné på Hammarkullekarnevalen (Hammarkullen förstår jag ligger honom varmt om hjärtat - men Hammarkullekarnevalen av alla ställen??). Så; jag beslöt helt enkelt att stanna en dag längre i Göteborg, något jag i efterhand är mycket nöjd över att jag gjorde. Spelningen i sig var lite underlig, han spelade bara sju låtar, och den hemlige gästen, José González, gjorde en strålande insats bestående av handklapp och bombombom på 'You are the the light (by which I travel into this and that)' och 'A sweet summers night on Hammer Hill'. Men ändå var det så fint. Så vackert, så fulländat. Jag fann mig helt hängiven åt musiken, och befann mig i något av ett rus under den knappt halvtimmeslånga spelningen. Kort men fulländat. Jag var lyckligare än på länge.

Dock drog vi oss därifrån direkt när spelningen var slut (publiken ropade in honom en gång till, men han försvarade sig att det var omöjligt att spela några fler låtar efter att ha avslutat med 'A sweet summers night on Hammer Hill', men att han gladeligen skulle spela låtar folk önskade om man kom fram till honom senare under kvällen), men efter en sökning på youtube, samt efter att ha läst igenom Jens smalltalk och fann att man nog borde ha stannat någon timme ändå. Detta verkar ha varit magiskt. (vi skulle nog ha väntat lite med bärsen, Karin..)



Menmen, det är inget att göra åt nu. Sjukt underbar spelning, riktigt härlig kväll. Jag njöt.
Låtlistan:
Another sweet summers night on Hammer Hill
Sipping on the sweet nectar
You are the light (by which I travel into this and that)*
Julie
I am leaving you because I don't love you
The opposite of hallelujah
A sweet summers night on Hammer Hill*
*med José González


Lördagen stundade den beryktade Pimp's and Ho-festen. Det var längesen jag hade så kul på en fest, riktigt lyckat också när alla bjuder på sig själva och verkligen klär upp sig på riktigt! Det blev cigarrer och en lätt champagne-fylla, precis som det ska vara. Konstaterade dock att det var svårare än jag trott att bli berusad på mousserande vin... Efter en helg fylld av inspiration är jag så tillbaks i Göteborg för att jobba igen. Sjukt frustrerande bara att ha 12,5-timmarspass tre dagar i rad när solen gassar och värmer som den gör, och man inget hellre vill än att åka ut till Saltholmen och lägga sig och gassa...

Helgen fick mig på bra tankar. Inspiration, och glädje. Den bästa helgen på månader. Jag lever.