When we were winning

..och jag vill dö litegrann, eftersom jag under den avverkade Östersundsvändan fick tillfälle att läsa ut Broder Daniel-biografin "When We Were Winning". Och jag vill dö litegrann, pga bilden i boken som jag önskar att jag sluppit se. Litegrann, bara lite, rent princip- och ångestmässigt. Läs boken, förfäras över innehållet, men njut av biografin och känslan av att ha upplevt något som det kommer att talas om i decennier framöver.


..och dö litegrann i tysthet, i ren sympati, av tragedi, ångest och av dekadens.

Valuta för pengarna

Jag lär nog vara en av de mer oberäknerliga bloggarna. Inte konstigt att jag alltid håller mig kring 4-6 unika besök per dag, då jag inte bloggar tillräckligt intensivt för att behålla en större bloggläsarkrets. Å andra sidan skriver jag knappast för den stora massan heller, utan snarare för egen reflektion och för att personer omkring mig skall få läsa en massa skit jag naivt inbillar mig betyder något.

Borde egenligen sova sen länge, men musiken håller mig uppe. Dagen d har nåtts, och det var inte utan att jag skuttade fram igår, nynnandes på My little Pony's "Skipping down the street".



För det var verkligen så. Jag skuttade till jobbet, nynnandes på denna, sprudlande glad. Endast en dag återstod till dagen D, dagen jag väntat på sen jag först upptäckte bob hund i nian, senhösten 2003. Dagen då nästa album skulle komma att släppas. Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk beställdes igår natt från cdon, men jag är orolig om den kommer att komma på utsatt datum. Har dåliga erfarenheter av det här med releasedatum och cdon tidigare, så det känns lite nervöst.

Dock släpptes en sten från mitt hjärta då jag 00:15 upptäckte att nya skivan trillat upp på iTunes. Ingen väntan behövdes längre, och nittio välinvesterade kronor senare kunde jag så äntligen trycka på play och ånjuta det jag väntat på så länge. Och som det låter. Åtta år tycks verkligen ha förändrat herrarna hund, och det är helt klart ett mer synthifierat bob hund som möter en. Självklart är de som alltid lika underfundiga som alltid vad det gäller Thomas texter, men man känner igen det. Det är fortfarande samma bob hund, och det är bra. Jag borde egentligen gått och lagt mig för några timmar sen, men jag kan inte sluta lyssna. Det är detta som kallas valuta för pengarna, och ju längre jag lyssnar innan jag går och knyter mig - just det - destomer valuta får jag för mina pengar.


Möttes också av glädjebeskedet när jag var i full färd med att ladda hem nya skivan från iTunes, att jag så också slutligen uppnått dumhet. Och inte vilken dumhet som helst, inte den banalaste dumhet, utan ren och skär idioti. Jag har blivit antagen i Idiotklubben, blivit utsedd till en äkta idiot. Det är något väldigt fint, och något väldigt speciellt. bob hund-idiot.

Mer än så kan ingen bli.

Konsten att fördriva tristessen

Sjukt mycket dötid man har om man är hemma och är sjuk i en vecka. Något måste man ju göra för att fördriva tiden - och min räddare denna gången har varit poker. Perfekt att döda timme efter timme genom att spela diverse turneringar. Har tillråga på allt haft rätt schysst flyt de senaste dagarna också, vilket gjorde att slitet alldeles nyss betalade sig - jag lyckades riktigt bra. Trots dåligt spel på slutet (något jag irriterar mig rätt mycket på just nu) så hamnade jag sent om sider trea av 4824. Grattis till mig, äntligen sömn. Godnatt.

Rastlöshet

Nackdelen med att vara sjuk är att man inte kan göra så mycket. Det finns så sjukt mycket som jag skulle vilja göra istället för att bara sitta inomhus en hel dag, men influensan hindrar mig rätt fett. Istället gör jag mitt bästa för att fördriva tid genom att surfa, kika på tv, film och spela poker. Inget skänker mig någon större tillfredsställelse, allt är egentligen bara en fråga om att få tiden att gå. Jag önskar jag kunde åstadkomma något kreativt eller konstruktivt, men när orken heller inte finns tillfullo är det svårt.

Dock tänkte jag spendera morgondag åt att planera semester. Allt som allt har jag 25 semesterdagar att placera ut, och inom dessa dagar hade jag tänkt få plats med bob hund*5, påskhelgen (för att åstadkomma mästerverk på hemmaplan inför försäljningen av huset), skolavslutningen, midsommar, PnL samt WOW. Ingen helt enkelt ekvation, men samtidigt måste jag fixa detta på något sätt. Somrarna då livet bestod av festivaler samt några dagars jobb känns väldigt långt borta. Men när det samtidigt innebär att åren inte längre är terminer, och jag har en större budget än 1050:- att röra mig med per månad så kan jag faktiskt svälja det.

Förövrigt så gillar jag att snön nu äntligen försvunnit igen. Och så är det sol, och hyfsat varmt ute. Inte för att jag för den sakens skulle varit ute, men ändå. Det verkar varmare, och det är bra. Våren nalkas.

(och detta var alltså i höstas.)

Sjukskriven

Ja, mitt hälsotillstånd fortsätter på den negativa halvan av skalan... När jag språkade med mor per telefon igår frågade hon om jag hade hosta (vilket jag inte hade), för i sånafall kunde det vara symptom på influensa. Och vad vaknar man då av i morse om inte - just det - hosta. Ringde och sjukskrev mig idag och imorgon, men det lär nog bli någon extra dag ändå... Känns så drygt, har hostat och snorat hela dagen, börjar bli riktigt less på detta... Dessutom kostar det ju litegrann att vara sjuk för en som inte bor hemma. 80% eller vad det nu är blir det jag får av det jag skulle ha tjänat, men jag har ju ingen dryg lön som det är redan nu, så det är ett riktigt nerköp med sjukskrivning.

Har heller ingen matlust, vilket suger. Körde till med lite storkok idag, eftersom det i kylen låg en falukorv med kort datum också... Efter halva processen inser jag att vi inte har nog med matlagningsgrädde, så M får ta över köket medan jag springer och handlar, för att sen komma tillbaks och finna fastbränt ris, fastbränd korvstroganoff, samt grynig korv i det.. Tanken var så god, men förutsättningarna var väl inte det bästa antar jag. Nåväl, det blev ett varsitt mål mat iaf, samt två matlådor gott så. Dock kunde jag knappt få i mig något pga bristande matlust, detta trots att jag inte käkat något sen pizzan igår (som var det enda jag åt då..), så jag fick spara det till aftonen.

M är på Ringön och dricker pilsner, jag sitter härhemma och rullar tummarna och njuter av stillheten. Slog på schlagern i slutminutrarna för att se vem som skulle hamna på löpet imorgon, opera minsann. Då har vi ju Finlands röster iaf. Men utöver Finland tror jag inte att vi kommer få många pinnar i Ryssland.. Men det är nog lika bra, så vi får ner fötterna på jorden igen. Vi ska minsann inte komma här och tro att vi är någonting...

Nu är det dock bara 10 dagar kvar tills bob hunds skiva släpps. Gött att Fantastiskt gick för över 31000, och därmed är den dyraste svenska skivan som sålts någonsin. Lyckad PR-kupp säger jag, oavsett vad andra anser att syftet är. För nog har det uppmärksammats alltid, och jag tycker att det inte tyder på någonting annat än att Martin Kann och bob hund har humor.

Tinnitus i hjärtat

Alltså - åh. Mindre än två veckor kvar tills nya albumet "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk" släpps, och jag blir bara med och mer taggad för var gång jag ser på denna videon. Åh.

I'm sick of being tired

Så var jag åter på hemmaplan igen. Eller ok, har varit hemma sen igår morse vid 10, svensk tid. Jag förlorade den timme jag tjänat på vägen till London. Men jag är inte bitter för det, för på söndag får jag ju faktiskt sova en timme längre, och jag gnäller inte alls. Inte ens lite. London var ju trots allt trevligt, och även om min ekonomi inte alls matchade en weekend i London så unnade jag mig att leva resten av månaden på gamla besparingar. Det är min kära Londonsyster värd, after all.

Dock tycks min konstanta förkylning ha utvecklats, och nu sitter jag här med en hel meny bestående av förkylning, feber, frossa, samt plusmeny med extra ost. Inte sådär överdrivet roligt att efter fyra lediga dagar gå direkt och sjuka ner sig under en 11,5-timmarstur med 4 timmars rast i Köpenhamn... Särskilt inte eftersom man vet att ens schema är lagt så att jag först var ledig 4 dagar, därefter följde 9 arbetsdagar i sträck, följt av 3 lediga dagar. Visst var det skönt att kunna åka till London, men jag antar att allt har en baksida. Jag får leva med det.

Så det blev till att sjukskriva mig ikväll, eftersom jag imorgon skulle ha jobbat från 07:25-18:40. Och samma sak på fredag. Jag hoppas jag kommer kunna jobba på fredag, men i skrivande stund tvivlar jag på det. Eftersom jag sitter och skakar av frossa, komplett med raggsockor (ja, jag är uppväxt med sockor, inte sockar), kofta och täcke och huttrar, tillsammans med en panna som lämligen skulle kunna fungera som stekhäll (eller för all del, en kvart för länge i solariet) kan jag inte göra så mycket annat än att vila. Och jag vill sova, men först måste jag ta mig upp ur sängen och ta mig till köket (vägg i vägg f.ö.) för att hämta maten jag värmde för en halvtimme sen. Har inte ätit sedan i eftermiddags runt tre, och pizza med salladsbuffé går knappast hand i hand med den grötfrukost med juice jag unnade mig i morse. Hela jag är osynkad.

Dock upptäckte jag att bob hund äntligen släppt studioversionen av "Tinnitus i hjärtat" på iTunes idag. Dessvärre är den såklart digital, och inte fysisk. Det är dåligt. Dock är det bob hund, och framför allt nytt bob hund, varför det gjorde mig glad. Blev bannemig tårögd.

Nej, nog med självömkande. Jag är sjuk, men jag lever. Kanske får nöja mig så.

Att våga lita på sina infall pt. II

I morse vaknade jag upp i Köpenhamn. Jag och min käre tågvärd Claes tog tåget tillbaks till Göteborg som gick 06:59 (prick) med slutdestination Göteborg. Dryga 4 timmar senare och ca 30 minuter försenade anlände vi såg till min hemstad, och jag blev mött av en 3 personer stark välkomstkommitté. Inte för att jag nödvändigtvis är så populär att jag utan vidare inbringar en 3 man (eller ok, 2 herrar och en kvinna) stark mötesgrupp, utan det var för att jag hade med mig en massa grejer som jag behövde assistans med... Menmen, det var angenämt att få lite sällskap från tåget, anyhur.

Så ja, jag kom in på jobbet, och upptäckte att mitt schema för de närmaste dagarna såg ut som - ledig. Åker en Köpenhamnsvända på onsdag, annars är jag ledig fram tills dess. En ledig helg på den ena veckan, följt av två lediga dagar i början på nästkommande resulterar i en fyradagars ledighet. 4 dagar kändes som en långhelg, och en långhelg fick mig att känna att jag helt omotiverat kunde boka en visit hos en syster i London. Eller ok, helt omotiverat vad det kanske inte, jag har ändå inte varit där sen våren -07 (innan Brännöfesten!), så nog var det ett tag sen alltid... Nåväl, imorgon eftermiddag går flyget, kommer hem på tisdag lunch. Men anyhow, lite mer än 3 dygn på med engelsk mark kommer bli riktigt angenämt.