Så var jag åter på hemmaplan igen. Eller ok, har varit hemma sen igår morse vid 10, svensk tid. Jag förlorade den timme jag tjänat på vägen till London. Men jag är inte bitter för det, för på söndag får jag ju faktiskt sova en timme längre, och jag gnäller inte alls. Inte ens lite. London var ju trots allt trevligt, och även om min ekonomi inte alls matchade en weekend i London så unnade jag mig att leva resten av månaden på gamla besparingar. Det är min kära Londonsyster värd, after all.
Dock tycks min konstanta förkylning ha utvecklats, och nu sitter jag här med en hel meny bestående av förkylning, feber, frossa, samt plusmeny med extra ost. Inte sådär överdrivet roligt att efter fyra lediga dagar gå direkt och sjuka ner sig under en 11,5-timmarstur med 4 timmars rast i Köpenhamn... Särskilt inte eftersom man vet att ens schema är lagt så att jag först var ledig 4 dagar, därefter följde 9 arbetsdagar i sträck, följt av 3 lediga dagar. Visst var det skönt att kunna åka till London, men jag antar att allt har en baksida. Jag får leva med det.
Så det blev till att sjukskriva mig ikväll, eftersom jag imorgon skulle ha jobbat från 07:25-18:40. Och samma sak på fredag. Jag hoppas jag kommer kunna jobba på fredag, men i skrivande stund tvivlar jag på det. Eftersom jag sitter och skakar av frossa, komplett med raggsockor (ja, jag är uppväxt med sockor, inte sockar), kofta och täcke och huttrar, tillsammans med en panna som lämligen skulle kunna fungera som stekhäll (eller för all del, en kvart för länge i solariet) kan jag inte göra så mycket annat än att vila. Och jag vill sova, men först måste jag ta mig upp ur sängen och ta mig till köket (vägg i vägg f.ö.) för att hämta maten jag värmde för en halvtimme sen. Har inte ätit sedan i eftermiddags runt tre, och pizza med salladsbuffé går knappast hand i hand med den grötfrukost med juice jag unnade mig i morse. Hela jag är osynkad.
Dock upptäckte jag att bob hund äntligen släppt studioversionen av "Tinnitus i hjärtat" på iTunes idag. Dessvärre är den såklart digital, och inte fysisk. Det är dåligt. Dock är det bob hund, och framför allt nytt bob hund, varför det gjorde mig glad. Blev bannemig tårögd.
Nej, nog med självömkande. Jag är sjuk, men jag lever. Kanske får nöja mig så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag ar ocksa sjuk! det suger! jag har inte varit sjuk sen jag kom hit, sa traffar jag sandra igen och drar pa mig varsta forkylningen. daaaligt. men men, den forsvinner val tids nog, sa det blir nog bra. kul att aka till london btw, spontanresor ar skoj :D
Skicka en kommentar