Through your eyes

All the time I waited here for you
All the time I stood here
holding dandylions and chocolate for you
Tumbleweeds and fireworks go by

It's hard to keep them still for you to see
But you know that I try
I want to see you watching what I see
Now that you're mine
Through your eyes

Jag lever.

Tro det eller ej men jag lever än, den döda bloggen till trots. Jag har varken funnit motivationen eller inspirationen till att skriva något. Det känns som att jag förlorat mitt sätt att filosofera, orden kommer inte alls till mig på samma sätt som de gjorde en period förut. Som en tandkrämstub som nästan är slut, som man liksom måste vika och pressa tills det ömmar i fingrarna för att få ut det allra sista ur tuben, så känns det ungefär när jag försöker skriva. Som att jag använt alla tankar, och bara har lite bottenskrap kvar, som jag måste klämma fram med all min samlade tankekraft. Något frustrerande om man känner att man vill få ner något här.

Men något som jag inte har några problem att skriva om, det är Mozambique. Var där tillsammans med en grupp ungdomar och vuxna från svenska kyrkan 23:e november till 6:e november. Eller, det var planerat så, men en strapatsrik hemresa som innefattade såväl ett inställt flyg i Johannesburg som hotellnätter i Johannesburg och London, som kom att krönas med 23 förlorade bagage vid ankomst Arlanda, gjorde att vi ankom ca ett dygn efter beräknad och planerad ankomst. Men dessförinnan upplevde jag två helt fantastiska veckor i Mozambique, tillsammans med en grupp människor som kanske inte var fullkomlig, men innehöll flertalet guldkorn. Jag har kommit fram till att jag älskar kontraster, och tyckte det var underbart att få se lite annat än lagoma Sverige, med all stress och pryltokighet och alla krav som finns härhemma. Även om det var ett väldigt intensivt program (vissa dagar hade vi aktiviteter mellan 8-20) så kändes det ändå som en semester, då de saker vi gjorde var roliga, och gav mig personligen väldigt mycket.

Nu är jag tillbaks här hemma igen sen snart två veckor, och det är med kluvna känslor. Det blir mörkt väldigt tidigt tycker jag. Eftermiddag, och det är becksvart. Jag gillar det inte. Jag gillar iofs inte hösten i största allmänhet, men jag försöker göra det bästa av årstiden. Jobbar man mycket så hinner man inte känna sig så liten och ensam. Det funkar ganska bra, faktiskt.

So many people telling me one way
So many people telling me to stay
Never had time to have my mind made up
Caught in a motion that I don't wanna stop