Sentimentalitet

Var för knappt två timmar sen med om det sjukaste på länge. Hade varit ute med två arbetskamrater/vänner och druckit öl på Lilla London på Avenyn, och skulle precis dra oss. Den ena hade lite bråttom tillbaks till stationen pga en buss hem som hon var tvungen att hinna med, så hon hade lite bråttom. Precis när vi kommer till utgången från stället möter jag en blick, och hinner inte reflektera över vems blick denna är innan personen utbrister "Per...?", och jag hamnar i någon sorts chocktillstånd. Malin Bodin Wigler! För er som inte har någon aning om vem denna person är (alla) kan jag upplysa om att detta är en person som jag konfirmerades med i Dömle sommaren 2003, och som jag blev ganska nära vän med. Vi sågs strax efter konfirmationen, därefter dröjde det till sommaren 2004 då jag träffade henne på Arvikafestivalen, och jag minns EXAKT vilket tillfälle det var jag såg/träffade/pratade med henne senast, det var alldeles utanför Apollo, innan Promoes spelning, (hon hade gummistövlar) och vi sa att vi skulle ses mer innan festivalen var slut. Dock blev det tyvärr inte så, festivalen tog slut, hon åkte till USA i ett år och var utbytesstudent. Jag envisades med att fortsätta skicka julkort både ett och två år, men då responsen var föga lade jag till slut ned det där med julhälsningar och lät den relationen rinna ut i sanden, även om det kändes trist. Hursomhelst berättade hon att hon var i Göteborg eftersom hennes kusin tagit studenten, och hon själv (som haft ett sabbatsår) skulle ta studenten nästa vecka. Hon skulle tydligen åka hem redan dagen efter, så vi skulle inte hinna ses något, men innan jag sprang vidare med min vän mot centralen (eftersom det inte gick några vagnar som passade) kom vi överens om att höras imorgon (läs: lördag) då vi båda hade tid.

Sjukt udda, men det förgyllde min kväll (bland annat). Sånt som man blir lycklig av.