Ibland, eller for att saga javligt ofta, slas jag av hur trangsynta en del ar. Jag vill inte lata som en besserwisser, jag ar sjalv en del av denna turistskaran. Men nar nagon precis anlant med bat till en 16*8 km stor o, precis ska checka in pa guesthouset invig farjelaget, och yppar en kommentar i stil med "I've heard this island should be amazing, but it doesn't seem to be quite much" blir till och med jag bitter. For att generalisera ar det oftast amerikanare. Europeer ar ocksa ratt vanligt. Jag har hort folk som prutar for vatten i ett stand pa gatan (8000? (=ca 2,5 SEK) I give you 4000.) Jag har hort en fransman ilsket skalla ut en servitris for att hon inte kunde fixa en espresso. Kom i kontakt med ett schweiziskt par som over en middag beskrev varfor "Green Discovery", ett foretag inriktat pa s.k. eco-tourism och som ar lite dyrare an medelpriset for upplevelseutflykter har i Laos, var en dalig ide. De ar dyrare an "medelagenturen", men istallet ser de till att lokala kaffeodlare, chaufforer och byar som erbjuder "home staying" i deras hus far en del av den ekonomiska kakan. Tydligen var det daligt, eftersom det skapade ett valstand och ekonomisk frihet hos de berorda parterna som var alltfor olik ovriga invanare i trakten. Kort sagt, battre att agenturen var billigare och inte lamnade nagot over till "de exotiska byborna".
Detta ar givetvis ett undantag och endast nagra promille av de man moter, men de ger dessvarre en ett bestaende intryck. Givetvis forstar jag att man aven i ett land dar man ar gast och betalar vill kunna stalla vissa krav, och sjalvklart kan det ibland vara irriterande nar saker inte alltid blir som man planerar. Men nar det marks att en person verkligen forvantar sig att saker ska vara precis som de ar hemma i ..., att personen bara for att den rakar ha pengar kan stalla orimliga krav, att det nastan ar synd om person for att dessa manniskor inte vet hur service stavas, lart sig ata med kniv och gaffel, an mindre talar flackfri engelska - da blir till och med jag arg. Aven om jag sjalv ar en turist precis som honom eller henne sa hyser jag anda en respekt som detta typexempel tycks sakna. For det ar inget unikt, jag har traffat flera efter vagen. Vissa anser att pengar ger en mer rattigheter, oavsett vart man ar. Man har ratten att bete sig hur man vill. Ratten att krava. Krav, mojligtvis. Men jag ser inget pris pa vanlighet, och jag ser heller ingen prislapp pa ratten att bete sig illa. For det ar ingen rattighet.
Tack for kaffet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jävla as.
Men de får nog sitt när Kina & Indien blir största ekonomierna, och västvärlden krälar runt i minnen.
Se bara till att keep:a it real. Tillslut kanske de ser det, och fattar.
Jag har läst en massa om turism i kursen jag läser nu och det är fruktansvärt intressant. Och väldigt stressande, för jag har fått en lite djupare insikt i hur turismen kan sätta spår och det är fan inte kul. Och det är fan helt okontrollerbart.
Det där med ekoturism är lite spännande. Jag förstår vad du menar med dina argument, men jag kan faktiskt förstå det schweiziska parets poänger också. Det kanske går att jämföra lite med typ rättvisemärkt kaffe: Jag skulle aldrig tveka att välja Zoegas rättvisemärkta ekologiska kaffe, men egentligen borde det inte ens gå att välja. Genom att välja Zoegas "bra" kaffe visar man förstås hur man tycker deras produktion ska skötas, men man ger också indirekt stöd till ett företag som till allra största del utgörs av konventionell, icke-ekologisk produktion. Alltså - det är, återigen, fel i systemet. Det kanske inte blev en så bra jämförelse där med turismen, men jag kan ändå förstå tanken i att det är väldigt orättvist att investerare kommer och ger en liten grupp människor möjligheten att tjäna skäliga pengar på turism med respekt för miljön. Jag har lärt mig nu på min kurs att ekoturism dessutom är ett västerländskt koncept, med en västerländsk idé och kultur som appliceras på en inte alltid västerländsk kultur. Och då kan det bli ganska dumt. Vad har t ex den genomsnittlige Zanzibaren att vinna på att naturreservaten på ön växer och växer, när marken måste brukas för överlevnad?
Det här var bara ett försök att nyansera, vet inte om jag lyckades. Fan, allt blir så jävla svårt när man lär sig saker.
Jag forstar din poang, Sanna. Och ju mer jag har tankt pa och diskuterat det exemplet med min omgivning sa blir jag mer kluven till det hela. Jag forstar schweizarnas poang, och med ditt resonemang hyser jag ytterligare forstaelse for det hela. Och ja, ju mer man far insyn i hur det hela fungerar, ju mer komplext blir det hela. Som en formel som bara blir mer och mer komplicerad i takt med att fler variabler laggs till. Lite skevt bara.
Skicka en kommentar