Lat orden komma.

Det kanns lite motstravigt nar man efter veckors funderande till sist bokar flygbiljetter, kanner sig javligt nojd, och anda i slutandan nagon vecka senare borjar fundera pa om det var sa javla smart det dar egentligen, de dar datumen. Men biljetterna ar liksom bokade, det finns ingen atervando. Och det ar fortfarande sticktotheoriginalplan som ar planen, och jag kommer verkligen att kanna mig javligt nojd nar jag kommer hem. Och jag ar verkligen, verkligen inte den som ska vara den som kommer har och ar den. Det kanns liksom javligt i-land over det, och jag gillar inte sant. Jag har sjalv gjort valet. Forfan. Sa jag dissar den iden. Laget ar spikat, och sa lange laget ar spikat tanker jag verkligen gora det absolut basta av mina dagar den har sidan jordklotet. LIVET var faktiskt inte meningen att skrivas med versaler, men det blev liksom sa. Jag later det vara, eftersom det verkligen ar med versaler det ska vara, valdigt mycket, och valdigt... livligt. Jag vill inte angra nagot. Man angrar bara det man aldrig gjorde. Sa jag reser vidare, imorgon mot ett nytt land, och jag overtygar mig sjalv om att detta verkligen ar livet. For det ar det. Och jag rycker upp mig. Laxar upp min daliga sjalvkansla. Talar om att jag faktiskt ar javligt bra, vad jag an forsoker inbilla mig. For det ar jag, vad jag an sager. Jag jobbar pa den. Och nu later jag bara javligt forvirrad och ostrukturerad, men jag antar att det far vara sa ibland, nar man later orden floda fritt. Det finns faktiskt substans i strommen ocksa, aven om den bara rakar vara lite mer utspadd.

Det har ar bara spontana ord som jag var tvungen att fa ur mina fingrar, och imorgon tanker jag fara till Laos. Godnatt.
(och grattis som fan, Sanna!)