Kanns som att man har det ratt bra nar man kan aka till andra sidan jorden bara for att fundera lite over sig sjalv. Inte for att det kommer som nagon blixt fran klar himmel, men man ser och upplever saker dagligen som far en att ifragasatta hur det egentligen ar stallt med det har med rattvisa. Hor sa fruktansvart sjuka siffror pa hur skevt fordelat allt ar.
Stalls infor dilemman dagligen, da nagon kommer fram till en och ber om pengar eller vill salja saker man inte alls vill ha, samtidigt som man vet att personens levebrod mer eller mindre star och faller pa det dar man sa nonchalant nekar. Men till slut gar det bara inte. Jag ar aldrig otrevlig, bara - kall. Efter ett tag ids man inte ens lagga pa det dar ursaktande Nothankyou-leendet, utan man skakar bara latt pa huvudet och gar forbi. Men det blir en form av spontan, selektiv valgorenhet, vissa kanner man for att dela med sig till, andra tittar man bort fran. Och den kanns inte bra den heller. Det ar liksom... Jag har det javligt bra. Ofortjant bra. Att leva i en kravlos tillvaro kan stundom kannas valdigt jobbigt, men nar man tanker efter vilka mojligheter man har, att man kan valja vad ens tillvaro ska besta av - det ar ett privilegium.
Det kanns verkligen som ett valfardsproblem att inte veta svart pa vitt vad man vill gora med sitt liv, an mindre vart jag ska ta vagen. Och det kanske underligaste av allt, jag kan aka till andra sidan jorden bara for att forsoka komma underfund med det. Lite perspektiv pa tillvaron, sadar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Shit vilka grymma reflektioner. Förstår verkligen känslan av det där med "selektiv välgörenhet", och generellt med hur man handskas med vädjande människor. Jag tycker det är jobbigt bara i Stockholm liksom, det måste vara x 1000 för dig.
Å andra sidan så, trots att det är svårt att värja sig från dåligt samvete och ångest så är det ju faktiskt inte på något sätt ditt fel att saker är som de är. Det är inte heller din uppgift - på resande fot - att ställa saker till rätta. Problemet är systemiskt liksom, vi i nord har ett system som suger musten ur allt runtomkring oss samtidigt som vi bygger höga skyddande vallar runt oss själva.
Det är inte var man är född, vilka monetära eller "naturliga" resurser man har tillgång till, som är orättvist. Ojämn ursprunglig fördelning på planeten är ofrånkomligt och opåverkbart. Det orättvisa är hur situationen hanteras. Och där blir det till att ta fram hårdhandskarna här i norr. Jag tycker vi river hela skiten! Hurra!
Ni är jävligt coola båda två.
Jag tackar för läsningen.
Dina ord ar valdigt sanna, Sanna. Sanna^2, typ.
Det ar liksom... Man ser liksom mer, och kan vare sig man vill det eller ej varja sig for det hela. Blir liksom javligt markant. Saledes, man kanner och reagerar pa valdigt mycket, samtidigt som dar ar ratt svart att forandra nagons situation. Kanns liksom javligt skevt nar man upplever att man som framling i ett land har mojlighet att paverka detsamma mer an en person som lever i landet.
Forsoker skriva ner alla tankar och kanslor, for att liksom suga pa dem tills jag kommit hem. Da jag kan liksom fokusera pa sant istllet for att just resa. Nu, resa. Suga i mig inspiration, frustration och tankar i en harlig rora. Mota manniskor och fa nya vinklar pa livet. Sen, vrida ur svampen, och kanalisera det hela. Filtrera, rikta det hela. Gora. Det ar en plan.
Sa ja, jag ar pa din ide. Vi river och borjar om! (minns den dar befriande kanslan av att bygga nagot stort pa lekis, bara for att kunna riva det och borja om. Fan vad bra det kandes, tror pa det igen)
Och Isak, du ar bannemig inte sa javla illa pinkad du heller. Rent ut sagt, du ar fet, i en ofysisk bemarkelse. Grym, liksom. Heja Isak!
Skicka en kommentar