Jag kom inte med i Ungdomsrådet.
Av 7 personer kom 4 med, vilket kändes piss, då jag var så snopet nära, en av minoriteten som inte kom med.
Den motivationskick jag fått under lördagen och söndagen var som bortblåst, och jag var nere med båda fötterna på jorden igen.
Men tack vare lite pepptalk med en viss Malin (vilken kommit med, vilket jag hoppats på) kändes saker och ting faktiskt lite lättare. Mycket av anledningen till att de tog in nytt folk i gruppen nu var att de successivt ska avveckla sitt eget deltagande i gruppen, för att sen, helst innan 25 (som det lät på dem), vilket lär blir innan 2008. Så min chans kanske finns närmare än jag tror? Louise, som ringde från Ungdomsrådet, påtalade många gånger att jag, nästa gång det skulle tas in folk till gruppen, skulle bli kontaktad direkt, och att hon visste att jag skulle gjort ett jättebra arbete i gruppen, men att jag tyvärr inte kom med denna gången.
Jag hoppades in i det sista att hon skulle göra en tvärvändning under samtalet...
"...därför kan vi tyvärr inte ta in alla. Men du är en av dem som kom med!" - men den kom aldrig.
Men; Malins pepptalk fick mig lite gladare. Hon bedyrade gång på gång sin sympati till mig, då hon själv skulle känt likadant i min sits. Att hon tyckte att jag var en person med glöd, att jag var bra. Att hon ville att vi alla skulle fortsätta hålla kontakten (vilket jag också självklart ville), och att min chans skulle komma. TACK för det, det var ord som värmde. Du fick mig på bättre tankar. Du räddade nog min sinnesstämning för kvällen.
Förövrigt så var jag på en mysig fika idag. Té-Latte Chai.
2 timmar förflöt ganska så snabbt, och det var synnerligen trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar