Jag är i skolan hela dagarna, är såpass effektiv jag klarar av för stunden, vilket på långa vägar inte är nog mycket. Vad är ambitionsnivån, egentligen?
Jag har funderat kring det många gånger, men idag kom det upp i en diskussion.
Är jag i skolan för att faktiskt lära mig någonting, eller är jag (och alla andra) här för att få betyg? Jag kan inte svara för alla andra, men personligen känns det stundtals som att det bara är betyg. Många gånger har jag känt att jag kunnat lägga ner väldigt mycket arbete, sätta mig in i något, ganska så djupgående. Men ofta tjänar det ingenting till, om man inte gör på rätt sätt. Jag tjänar ingenting på att fördjupa mig inom ett visst område. Det jag däremot tjänar något på, det är att studera målen, och sen helt anpassa mina studier till det, för att få bättre betyg?
Ibland känns det hopplöst.
Inte sen jag läste Psykologi A förra året har jag känt att en kurs gett mig något. Nu kommer B-kursen, jag hoppas den kan ge mig någonting.
Things to do:
Damn, I'm going under. Jag avskyr när det är såhär.
Har jag en, två eller tre saker - fine - jag gör det.
Har jag sju saker - vartfan ska jag börja - jag gör ingenting.
Gör jag en, kommer jag efter i sex.
Motivation, någon?
Give me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar