So it starts.

Och då kommer känslan,
den smygande känslan,
den enda jag inte rår på.
Då stänger jag själen,
klämmer ihjäl den,
hittar en himmelsk drog
Och då kommer känslan,
är jag den enda som aldrig förstår?

So it starts.
Efter en lång och relativt effektiv dag tar man slutligen bussen hem från Falun.
Väldigt roligt att promenera hem längs en lerväg, eftersom tjärlen släppt. Man går med en ficklampa de sista 300 meter, och försöker att gå där det är minst lerigt.

Kommer hem, tänker gå in till datorn det första jag gör (standardrutin: Har jag mycket skoljobb, går jag direkt in och sätter på datorn), men syster kommer och säger att jag har tillträde förbjudet till datorn, då det sysslas med julklappar till mig där. Jag suckar och frågar när de är klara, får beskedet 'Om en liten stund', och går ut i köket.

Efter några oväsentliga fraser togs papper och penna fram, familjen samlades runt bordet, och de kommande två veckorna planerades. Julstädning. Julpynt. Matlagning. Jag kom själv att tänka på att jag knappt funderat på vad jag ska ge vissa i julklapp, och att jag inte författat ett enda julkort.
Min planering suger, och jag gillar fortfarande inte julen.

Varför? tänker du. Julen är väl en tid av glädje, värme och gemenskap?

Nej, det är den inte. Julen är, och har ända sen jag varit liten varit, förknippad med städning. Den där jobbiga lördagen eller söndagen några dagar före julafton, då det skulle julstädas. Slängas. Man skulle rensa ur rummet, damma, slänga, ställa tillbaks, lite finare, och mycket renare än innan.

När sen min syster började må dåligt över detta gjorde detta inte min jul lättare.
Jag finner inte riktigt glädjen med julen, tyvärr.

En sak jag dock kan finna glädje i med julen, är ljus. Det finns små ljuspunkter, det där mystiska, mysiga, med stearinljus som lyser i en övrig avsaknad av ljus. Också ljus, i form av varma vänner. Små, men intensiva ljus i tillvaron, som då och då gör sig påminda genom att glimma lite extra. Det är såna ljus som får mig att gå upp på morgonen (antagligen är det ofta såna ljus som får mig att vara vaken länge på kvällarna också, men det är en annan femma), när dagen känns svår.

Far kommer in
- Går det bra Per?
(tittar på datorn, där jag sitter på last.fm, lyssnar på musik, och skriver lite på msn)
- Nja, inte riktigt än...
- Du lär försöka jobba med det du ska.
- Ja. (tänker några onda tankar, medans han lämnar rummet)

Bekräfta att du hört vad de sagt, säg "Ja-a", gå därifrån, bekräfta dem så går de.
Det har blivit ett system.

Efter en helg i Uppsala, där jag fick känna på riktigt studentliv tillsammans med två vänner,
men där jag också var på Rekryteringsmöte med Svenska Golfförbundets Ungdomsråd, har jag nu fått lite ny motivation till att jobba, hårdare och effektivare.

Jag ska klara detta!

Under mitten av veckan, troligtvis under onsdagen, kommer jag få besked huruvida jag kom med i detsamma eller ej. Jag tokhoppas!

Svenska golfförbundets ungdomsråd, bestående av 4 pers mellan 20-25, ska alltså utökas till ca 6-8 pers. Vi var sju där nere, och jag tokhoppas att jag är en av de 2-4 personer som kommer med.

Man är med och utvecklar, planerar, och engagerar folk, ungdomar, på lokal nivå som i hela Sverige, för att ungdomsverksamheten i landet ska förbättras på många olika sätt. Mycket idéellt arbete, men så mycket som man får ut av det personligen så är det värt det många gånger om. Sen är gruppen som man jobbar med underbar.

I want a pussle
with pieces missing.