Sen har jag haft semester också. Var hemma i Borlänge över midsommar och P&L-festivalen, innan jag med sällskap styrde kosan söderut till Göteborg, för att på måndagen sedan åka vidare till Roskilde. Alltsammans var en stor fest, med två veckors konstant fest, mycket musik, alkohol, och som för min del avslutades storslaget på Roskildes Orangea scen, där bob hund fick kroppen att sjuda av lycka. Jag fick äntligen se mitt kära bob hund, och kommer så göra två gånger till innan sommaren är över. Lördag nästa vecka styr jag, efter att kvällen innan ha firat storslaget med Kent-konsert och sällskap av en syster, kosan söderut mot Helsingborg där jag kommer att avnjuta ännu en session med Sveriges bästa live-band. I slutet av augusti kommer jag även att se herrarna på Popadelica, på deras 400'e konsert. Så ja - denna sommaren går verkligen i musikens tecken.
Efter månader av sökande efter bostad har jag och Marcus äntligen fått napp. Om cirka två veckor är det vi som flyttar in i en möblerad 2,5:a på Pennygången i Högsbohöjd i västra Göteborg. ÄNTLIGEN, att slippa ägna varje afton att ögna igenom blocket och boplatsgbg efter till synes "för bra lägenheter" för oss. På några hundra intresseanmälningar på boplatsgbg har vi fått två erbjudanden om visning - båda på lägenheter ute i Biskopsgården, ett mindre eftertraktat område.
Dock finns det en sak jag kommer att sakna från mitt kära rum där jag bor nu, på Hermelinsvägen i Sävedalen. Snedtaket har faktiskt sin charm, även om jag tar mig till och från sängen med krökt rygg. Men det jag kommer att sakna mest är fönstret i snedtaket. Fönstret som det smattrar så härligt på varje gång det regnar, som det gjort flertalet gånger denna afton. Egentligen borde jag vara jättetrött och ha gått och lagt mig för länge sen, efter 2 dagar inkluderandes 2 hektiska 11,5-timmars arbetspass på tåg (jag hatar Gothia cup), men det rofyllda i att höra vattendroppar smattra mot rutan höll mig kvar här. Det är något meditativt med droppar mot fönster, något lugnande.