I won't let go.

I won't. Du är värdefull. Du betyder. Stannar du så stannar jag.






Nu åker jag till Göteborg.
http://www.festprinsen.info.se är skiten.

En syster.

En reskamrat.

Regn.

Regn från himlen. Droppar som faller, mot marken, mot huset, mot slutet.
Splash. En droppe träffar min kind. Mulet. Moln. Jag har tappat mina ord.

Jag känner tristess. Menlöshet. Värdelöst. Varför blev det som det blev? Jag vet inte. Men det känns sorgligt, det var inte såhär jag ville att det skulle bli. Jag ville inte att vi skulle end up behind. Någonting stort, och tryggt, som plötsligt blir ett sår som bara gör ont. Som ett kliande, svidande skavsår. Men jag klarar det bara inte längre.

I wish i did'nt have to warn you
I wish i did'nt have to let you know
I never wanted you to notice
I always try to hide it but it shows

You don't wanna know me
when i'm lonely
You don't wanna know me
when i'm small

Frågan är vilket som är värst - ovissheten att inte veta, eller att få det man fruktade bekräftat?

Nej, minsann.

Nu far jag till England för några dagars avkoppling, hur mycket man nu kan koppla av i en stad som London. Jag tänker för mycket ibland, och det känns inte bra. Inte att tänka så mycket. Jag blir bara konstig av att tänka för mycket. Ibland är det skönt att inte känna, inte tänka, inte fundera, inte reflektera, ingenting. Medvetet eller omedvetet, hälsosamt eller icke.
Emotionell censur.

Detta stod iaf i Metro dagen tillära. (Hejdå, nu sticker jag till London)

Upp upp upp ner

Här och nu
upphör allmän väg
gå in på egen risk
En person leker fågel
mittemellan eller fisk

hi-hi ner
hi-hi ner
upp, upp, upp, upp
ner

En person klipper upp
sina dåliga tankar
som ett stängsel
strax därpå
ett problem lämnar kroppen
och all trängsel

Önskningar som slår in
det sker för sällan
det blir nånting
mittemellan

hi-hi ner
hi-hi ner
upp, upp, upp, upp
ner

hi-hi ner
hi-hi ner
upp, upp, upp, upp
ner...