I don't want another life that's killing me.

Alltså, jag känner för att skriva någon typ av manifest. Ju mer jag är själv, deståmer biter sig tankarna fast. I don't like what I am, what I've been, what I'll become(?). Hade det varit nyår hade jag gjort en lista med alla dumma saker hos mig själv som jag inte gillar som jag skulle ändra på, men nu hoppar jag det. Jag känner bara att jag vantrivs med allt just nu. Staden. Livet. Sysselsättningar. Familj. Personliga egenskaper. Folk. Jag. Mig själv. Det finns så mycket jag tänker om mig själv som jag önskar, "..jag borde..", men vafan, ska det vara så svårt? Ingenting blir bättre för att jag säger att jag borde vara mer principfast, ingenting löser sig för att jag känner att jag borde bete mig annorlunda mot mina vänner, eller att jag upprepar att jag borde fokusera på andra saker. Live present, not in the past. Jag ältar gamla saker som hänt, och det är bara negativt. Sure, live and learn förfan, men det lär ju ha sina gränser. Lär av misstagen du gör, men glöm inte att sätta punkt, eller gå vidare.

Ibland undrar jag hur och vem jag varit om jag för 2½ år sedan varit vad jag kallar principfast, fokuserat mer på andra än på jaget, men samtidigt försökt att göra saker som utvecklar mig som person. Som att läst mer. Jag mår bra av det, men tar mig aldrig tiden. Skrivit mer - det rensar skallen och är nyttigt att kunna "analysera" vad jag tänkt och tyckt i vissa situationer. Om jag för 2½ år sedan satsat på att vattna de relationer jag hade, istället för att så nya frön här och var. (Vilket leder mig in på någonting som jag ogillar hos mig själv just nu på gott och ont, jag sår så mycket nya frön att jag ofta glömmer att vattna och relationerna vissnar, I hate it)

Jag ska fan skriva ett manifest, om så inte här så iaf på svart papper. Analysera mig själv, ta reda på vem jag är en gång för alla, och sluta säga att jag borde göra saker. Jag ska göra saker jag mår bra av. Carpe diem förhelvete, lev idag och nu som om du aldrig gjort annat, och sluta vara sån jävla sucker som hänger upp sig på det förflutna, det som varit och som inte går att förändra. Jag lever idag, och imorgon (och enligt mina beräkningar kommer jag nog leva dagarna därefter också, även om de inte finns med i mina spekulationer just nu) och det är bara idag och imorgon (och därefter följande dagar) som jag kan påverka vem och vad och hur jag är, inte hur jag var.

From now on. Det låter som en jävla kliché, men I don't want another life that's killing me. Jag vill kunna se på mig själv som person och vara nöjd. Uppskatta och - framför allt - gilla killen som står på andra sidan spegeln. Så jävla mycket jag har bestämt mig nu. This is it. Jag är full av inspiration, om så hälften av den runnit av mig till imorgon så kommer saker att förändras. Till det bättre. Nu har jag bestämt mig. Turning point. (nej, jag kommer inte bli en annan person, men förhoppningsvis en bättre dito i mina ögon. I don't want another situation killing me.)

Kvällens soundtrack är Loney, Dear - The City, the Airport.
Kolla själv: http://www.myspace.com/loneydear

Nu ska jag sova.