Typ handlingsförlamninghet

Gosh. Fick reda på så sent som igår att jag har ca en månad på mig att göra klart mitt projektarbete, ett projektarbete jag knappt börjat på, känns det som. Eller, jag har suttit bra många kvällar och skrivit in intervjuer i ett dokument i datorn. Sju hela sidor i word, utan mellanrum, utan någon särskild ordning. Rakt av. Gosh, det var jobbigt.

MEN, nu ska jag börja analysera grejen också... Det kommer iofs bli lite intressant, men ändock - sånt jäkla arbete... Parallellt med mitt vanliga skolarbete. Suck. Jag tar mig inte tid för att djupdyka ner i saker. Jag skrapar bara på ytan känns det som, har så mycket att göra att jag inte känner att jag har tid att riktigt sätta mig in i saker. Som med matten, till exempel. Gah.

Och så kom den till sist - the cold swedish winter. Får se hur länge den här snön ligger kvar då?

Jag har tänkt tanken så många gånger - hur hade mitt liv varit idag om det inte hade hänt? Vem hade jag varit? Vad hade jag haft för värderingar? Jag vet faktiskt inte. Dock vet jag att saker och ting hade varit många gånger enklare. Jag hade haft kvar 2 väldigt nära vänner, jag hade obesvärat kunna stå mer rakryggad, istället för att ständigt gå med svansen mellan benen. Jag hade kunnat stå fullt ut för den jag är/var. Men samtidigt; om det inte hade hänt hade jag antagligen inte förändrats så mycket som jag faktiskt gjort under hösten. Kanske hade den jag var då likadan idag? Istället för att som nu, bryta ner mig själv och sen långsamt igen bygga upp mig själv igen, med en väldigt tung ryggsäck på ryggen, som är med mig vart jag än går.

Jag har fått ett hem,
Jag har fallit på plats
Jag har satt ihop mig själv
som en plastbyggsats
Men jag blyg inför ämnet,
därför ger jag mig av
Simulerar ett skäl
för att slippa alla krav

just när jag tror jag förstår


Äh.
Varför kan ingenting bli som man vill att det ska bli? Fanken.