Sälj din själ, men gör det snyggt.

Jag är lite fascinerad över uttrycket Sell out. Vanligen används uttrycket när en artist eller ett band gör något oväntat kommersiellt, som exempelvis hävdades flitigt i höstas vid lanseringen av kents nya skiva. De ingick då i ett kontrakt med Sony Ericsson i samband med släppet av "Tillbaka till Samtiden", där de fick ett antal miljoner på kontot mot att Sony Ericsson fick släppa en speciell "Kent edition" av sin telefon W910. Denna innehöll nya skivan samt lite bilder och teman med bandet. På kents forum blev det något av ett ramaskri hos många, och en del hävdade att allt de uppfattat att kent stod för blivit motbevisat. Kent själva försvarade sig naturligt med att "Samma kids som laddar ned skivan gnäller på att man försöker få in pengar på annat håll. Men sluta ladda ner skivorna då för fan, så gör vi inte såna här grejer. Vi gör det ju för att kunna fortsätta med det här. Den där mobilen säkrar en Kent-skiva till." enligt en intervju i NT.

De senaste 40 åren har debatten rasat med jämna mellanrum och hur olika artister "sålt sig" på ett eller annat sätt blivit för kommersiella. Jag slogs själv av känslan idag när jag i en reklampaus under Sanningens Ögonblick möttes av denna reklamfilm:



3 har släppt en ny reklam för sitt bärbara bredband, och något jag direkt reagerade på var att jag kände igen låten. Jag funderade, tills det slog mig att det tonerna som ljöd var de i Jens Lekmans The Opposite of Hallelujah (se fotnot vid botten av inlägget). Genast började jag tänka på sell out, att han sålt sig och blivit jättekommersiell, och till 3 av alla företag dessutom.
Samtidigt slogs jag av tanken varför jag kände så. Vad det i sånafall är för fel att han ingått ett avtal som gör att han kan försörja sig, och kan producera mer musik, som jag vill ha. Var problemet att det var just 3 han ingått avtal med? Eller att det låter honom få en bredare publik, och jag tvingas trängas med fans som "inte är lika äkta" på konserter med honom och som bara kan skråla med i reklam-låten?

Det finns något av en allmän ovilja bland fans att artister man gillar ska bli stora, ska bli kända. Att sälja skivor och officiell bandmerch, det är en självklarhet. Men att sätta sin musik i andra sammanhang tycks vara känsligt. Som när José González (till The Knifes stora förtret) sålde sin själ till Sony Bravia, där han lanserade tv-apparater med hjälp av studsande färgglada bollar, och på köpet gjorde sig väletablerad i USA. Skillnaden då var att jag fascinerades över vilken vacker reklam det var, och därför relaterade jag inte alls till sell out på samma sätt som om han skulle ha bidragit med musiken till exempelvis en reklam för McDonalds nya burgare.

Jag fascineras över hur man över lag, och jag likaså, anser att det är fel när en artist exploaterar sig, och finner nya vägar för att kunna försörja sig på det man gör. Men med sjunkande skivförsäljning är detta ett nödvändigt ont för att kunna försörja sig på det man gör, sell out eller ej. Jag jobbar med att göra min egna inställning till det hela mer positiv, men är av åsikten att det är bra sålänge det är på artistens villkor, och det görs på ett snyggt sätt.

Sony Bravia vs. José González - JAVISST, det var riktigt snyggt gjort. Jens Lekman vs. 3 - NEJTACK, 3 har aldrig fallit mig i smaken, plus att det bara var ytterligare en 3-polerad datakreation med en äckligt glad kvinnoröst som vill kränga på mig ett bredband jag inte vill ha. Ändamålen främjar medlen heter det ju, men om ett behov av pengar ska främja medverkan i en reklam av till exempel 3, så bör behovet vara väldigt stort om du frågar mig.

Det är okej att sälja sin själ, sålänge man gör det snyggt.





FOTNOT: Jag konstaterade själv efter andra genomlyssningen att det såklart inte är Jens Lekman som är med i reklamen, utan det i själva verket är det gamla soulbandet Chairmen of the board med låten Give me just a little more time, vilket låter slående lik herr Lekmans The Opposite of Hallelujah. Anledningen till att jag blandade ihop dessa är att Jens själv mixat in denna låten i slutet av TOOH, avslutningslåten på hans konsert i Istanbul på alla hjärtans dag tidigare i våras.