I don't know what's happening, help me!

En diskussion med min vän i vått och torrt, min trotjänare, följeslagare och bundis för sommaren. Att höra orden han skriver, läsa hans reflektioner och tankar, gör stundtals ont. Tårarna tar sig förbi ögonlocken, och jag läser, och lyssnar på musik. Det här är en sån där kväll när man skulle kunna säga vad som helst åt mig, och jag skulle bara nicka, försiktigt men instämmande, hålla med och falla längre ner i värdighetens djupa avgrund. Jag minns mig tillbaka till sommaren, och läser en gammal msn-logg från en forna vän. Läser, minns och saknar. Den djupa vänskapsrelation vi hade förut, hur vi förstod varann, och stod varann i princip så nära som två människor kan komma utan att ha en kärleksrelation med varann.

I de 3 fall där jag inom ett halvår förlorat 3 väldigt nära vänner finns det i samtliga relationer en person jag avundas såhär i efterhand, som fortfarande har kvar relationen med personen, som står den nära. 3 personer som jag (i allafall i två av fallen) är väldigt nära vän med. Det är frustrerande, att saker förändras för mig, men att jag samtidigt blir påmind var dag om hur det var förut bara genom att se personen jag avundas umgås med min forna vän. Samtidigt så oerhört förbannat bittert medveten om who to blame. Jag kan inte klandra någon. Jag kan inte fösa över mina agressioner, frustrationer, min bitterhet eller min sorg på någon annan. Det finns bara en person att klandra.

I'm the one to blame.
The one to blame.

Jag flyr in i mitt skal igen. Väck mig när de ljusare tiderna är här igen.
Det här är en sån där kväll.

>_<

I tried to reproduce a feeling never born

and guide myself beyond my bellyache

and worries

now that you've got me

how can you love me?

when ever I fall down

Never a bottom

but there are days, moments, years

-you never want to see them again

all things you fear

-you never want to see them again...

I gave you time, more time than I had

in my hands

for you to come down from

whatever place you'd been

-now that I've got you

how can I love you?

If ever you fall down,

I'll fall with you to the bottom

and there are names, faces, roads

-you never want to see them again

just everything, you know

-you never want to see them again...

and you know

if this story should end in trouble

just like it always does

when they tie me to this place

and lease me

I don't know if I'll get up again.

I don't know if I'll get up again

the funeral is over and everybody's gone

I waited long, I waited too long

now you'll forget me

you'll never get me

and every time I fall down

I can't see the bottom without you