Efter att av någon anledning hastigt och lustigt bestämt sig för att dö har jag nu äntligen, med hjälp av hjärt- och lungräddning i kombination med lite nedladdande av last.fm's skrobblare på nytt, lyckats återuppliva last.fm efter 3 veckors koma. Nu kan jag äntligen visa (till alla er som längtat och undrat...) att jag faktiskt inte bara lyssnar på bob hund. Nej, för att kompensera för de tre bortfallna veckorna kan jag nu skvallra om att det varit mycket Anna Ternheim (som släppte skiva för två veckor sen), Born Ruffians, Los Campesinos samt Loney, Dear (med vilken jag vann två demo-skivor på tradera som gått varma den senaste veckan).
Så, nu var det utrett. Inga fler sömnlösa nätter!
onsdag 26 november 2008
Nybro - stället gud glömde
Nu ska jag inte vara överdrivet hatisk mot en stad jag inte rört mig mer än totalt en sträcka 400 meters radie inom. Nybro är alltså en liten håla, vackert(?) belägen mellan Emmaboda och Kalmar. Att ett litet samhälle med knappt 13000 invånare kan göra sånt negativt intryck på mig kan tyckas underligt, men mer förståeligt när själva avskyn är jobbrelaterad. På TC har vi nämnligen övernattningar på tre ställen, nämnligen Malmö (där någon enstaka överliggning förekommer), Växjö (favoritstället att övernatta på, Hotell Esplanad är ett litet men mysigt hotell där vi sover. Anna, som äger hotellet men som dessvärre är där mer sällan nuförtiden, är helt underbar, och vi blir skjutsade till och från stationen - mycket bekvämt), samt då; dear Nybro.
Man kommer fram med tåget vid 21:45 efter 4 timmars resa från Göteborg, och får glatt pinna till Stora Hotellet (alternativt enda hotellet - såvida man nu inte definerar ett hotell med monstruösa 37 rum för stort, såklart) med kaffetermosar och kylbag. Mackor i kylen, skölja ur kaffekannor. Därefter hinner man förhoppningsvis se större delen av nyheterna på tv4, (vilket nog är den största behållningen med Nybroövernattningen, det kanske säger en del) och därefter borde man somna. Jag säger borde, för man gör aldrig det. Jag är dels en kvälls-/nattmänniska, men att dessutom vara läskigt medveten om att man måste upp klockan 04:55 för att koka kaffe och absolut inte får somna, kan göra den tröttaste till ett stressat nervvrak. Att stressa sig till sömns är ganska svårt, kan jag intyga.
Men efter att ha vänt på sig 17 gånger, funderat alltför länge och för mycket, vänt på täcke och kuddar fler gånger än du har fingrar och tår, efter den pärsen lyckas man till sist somna, och att vakna efter 1,5-2,5h sömn känns sådär. Menmen, man gör vad man ska, tar sig upp och ut, ner till köket och kokar kaffe, eventuellt slänger i sig lite av den gräsliga "hotellfrukosten" (att ens kalla det hotellfrukost vore helgerån, därav situationstecknen), så pallrar man sig till sist mot stationen. Detta, i släptåg av en kärra med kaffekannor och kylbag, är inte min favoritsyssla klockan 05:45 på morgonen. Verkligen inte.
Men 06:02 går tåget, och efter dryga 4 timmar är man åter hemma i Göteborg. Det är få gånger man är så tacksam över att vara tillbaks i Götet efter att ha varit på visit i Nybro. Precis som idag.
Men tack och lov finns det ljus i tunneln. Efter nyår kommer vi inte att bemanna tågen på kust till kust-banan, vilket helt enkelt betyder att jag inte behöver sätta min fot i Nybro en gång till. Hoppas jag.
I övrigt filar jag i detta nu på min självförbättringsplan. Jag har en idé, men som bekant är det rätt så långt mellan tanke och handling - men jag är målmedveten, så detta kommer jag att genomföra. Jag kan, jag ska, jag kommer genomföra det. I do!
Man kommer fram med tåget vid 21:45 efter 4 timmars resa från Göteborg, och får glatt pinna till Stora Hotellet (alternativt enda hotellet - såvida man nu inte definerar ett hotell med monstruösa 37 rum för stort, såklart) med kaffetermosar och kylbag. Mackor i kylen, skölja ur kaffekannor. Därefter hinner man förhoppningsvis se större delen av nyheterna på tv4, (vilket nog är den största behållningen med Nybroövernattningen, det kanske säger en del) och därefter borde man somna. Jag säger borde, för man gör aldrig det. Jag är dels en kvälls-/nattmänniska, men att dessutom vara läskigt medveten om att man måste upp klockan 04:55 för att koka kaffe och absolut inte får somna, kan göra den tröttaste till ett stressat nervvrak. Att stressa sig till sömns är ganska svårt, kan jag intyga.
Men efter att ha vänt på sig 17 gånger, funderat alltför länge och för mycket, vänt på täcke och kuddar fler gånger än du har fingrar och tår, efter den pärsen lyckas man till sist somna, och att vakna efter 1,5-2,5h sömn känns sådär. Menmen, man gör vad man ska, tar sig upp och ut, ner till köket och kokar kaffe, eventuellt slänger i sig lite av den gräsliga "hotellfrukosten" (att ens kalla det hotellfrukost vore helgerån, därav situationstecknen), så pallrar man sig till sist mot stationen. Detta, i släptåg av en kärra med kaffekannor och kylbag, är inte min favoritsyssla klockan 05:45 på morgonen. Verkligen inte.
Men 06:02 går tåget, och efter dryga 4 timmar är man åter hemma i Göteborg. Det är få gånger man är så tacksam över att vara tillbaks i Götet efter att ha varit på visit i Nybro. Precis som idag.
Men tack och lov finns det ljus i tunneln. Efter nyår kommer vi inte att bemanna tågen på kust till kust-banan, vilket helt enkelt betyder att jag inte behöver sätta min fot i Nybro en gång till. Hoppas jag.
I övrigt filar jag i detta nu på min självförbättringsplan. Jag har en idé, men som bekant är det rätt så långt mellan tanke och handling - men jag är målmedveten, så detta kommer jag att genomföra. Jag kan, jag ska, jag kommer genomföra det. I do!
lördag 22 november 2008
I thought I had it, but then I lost it all once again
Det är skrämmande hur lätt jag har för att bara låta saker vara. Det är sorgligt mycket som förändrats bara på grund av att jag (och i vissa fall utomstående) låtit saker vara, undvikit att ta tag i dem. Jag tycker det är sorgligt, att jag låtit min oförmåga att ta tag i saker påverka mitt liv så mycket, både till det positiva och negativa. När man har saker i sina egna händer, som tillåter en att själv ta kontrollen över sitt liv och besluta över sitt eget öde, känns det verkligen förkastligt att låta likgiltigheten spela in och påverka de saker som sker. Enda gångerna jag känt att jag verkligen tagit tag i något till 120% är när jag koncentrerar mig på EN sak, och går in i det helhjärtat.
Som med rökningen till exempel. Jag fick till sist nog, bestämde mig, och "gick ut" med det till typ alla jag kände, och verkligen ansträngde mig. Det gick, och nu har jag varit rökfri i nästan sju veckor. Men jag vet inte, jag unnade mig att vara hur osund som helst under de veckorna i början, för att kunna klara av det. Sagt och gjort, men nu har ju de veckorna passerat. Vad har hänt sen dess? Har jag börjat träna? Har jag börjat lägga upp en ekonomisk buffert? Har jag börjat laga mer mat? Har jag börjat förbättra min dygnsrytm? Har jag börjat läsa på kring de saker jag tänkt att jag ska läsa på om? Har jag börjat göra de där situpsen jag skulle göra varje morgon? Har jag gått igenom min stora hög med papper? Har jag blivit av med mitt tidsoptimistiska tänkande? Har jag kollat runt efter alla de där jobben som jag tänkt söka.
Nej.
Inte ens i närheten av, inte ens lite. Inte alls. Not even close. Och det suger att vara medveten om något, men bara känna hur orka-känslan konstant infinner sig. Detta är inte första gången jag känner såhär, det har jag reflekterat över både en och sju gånger de senaste åren. Men fortfarande har jag inte gjort något åt det. Och det irriterar mig lots. Jag skulle behöva en livsstilscoach, eller bara någon som peppar/pressar/tjatar på mig. Någon som hjälper mig att styra upp mitt liv, något jag för stunden inte tycks vara kapabel att göra själv.
Vad jag borde göra är att sätta mig ner, skriva ner alla dessa "brister", tillkortakommanden eller bara mål rent allmänt. Detta har jag faktiskt gjort (kom jag såklart på), och tanken slog mig då också - nu har jag en lista med tillkortakommanden. Saker som jag vill, och i flera fall har sagt att jag borde kunna, som jag bara inte tagit tag i. Och även om jag har en lista med 20 punkter att beta av så måste jag fortfarande välja bort 19 för stunden för att fokusera på 1.
Efter att ha läst igenom mitt resonemang har jag insett ännu en punkt. Jag måste lära mig att se möjligheter snarare än problem i situationer jag sätter mig i. Istället för att se 20 sätt jag kan förbättra mitt liv och min livssituation på väljer jag snarare att se 20 brister i mitt liv. Detta är ingen livskris, det är en mental uppläxning. Jag ska är dåligt. Det är att skjuta problemen en vecka framåt i tiden.
Som med rökningen till exempel. Jag fick till sist nog, bestämde mig, och "gick ut" med det till typ alla jag kände, och verkligen ansträngde mig. Det gick, och nu har jag varit rökfri i nästan sju veckor. Men jag vet inte, jag unnade mig att vara hur osund som helst under de veckorna i början, för att kunna klara av det. Sagt och gjort, men nu har ju de veckorna passerat. Vad har hänt sen dess? Har jag börjat träna? Har jag börjat lägga upp en ekonomisk buffert? Har jag börjat laga mer mat? Har jag börjat förbättra min dygnsrytm? Har jag börjat läsa på kring de saker jag tänkt att jag ska läsa på om? Har jag börjat göra de där situpsen jag skulle göra varje morgon? Har jag gått igenom min stora hög med papper? Har jag blivit av med mitt tidsoptimistiska tänkande? Har jag kollat runt efter alla de där jobben som jag tänkt söka.
Nej.
Inte ens i närheten av, inte ens lite. Inte alls. Not even close. Och det suger att vara medveten om något, men bara känna hur orka-känslan konstant infinner sig. Detta är inte första gången jag känner såhär, det har jag reflekterat över både en och sju gånger de senaste åren. Men fortfarande har jag inte gjort något åt det. Och det irriterar mig lots. Jag skulle behöva en livsstilscoach, eller bara någon som peppar/pressar/tjatar på mig. Någon som hjälper mig att styra upp mitt liv, något jag för stunden inte tycks vara kapabel att göra själv.
Vad jag borde göra är att sätta mig ner, skriva ner alla dessa "brister", tillkortakommanden eller bara mål rent allmänt. Detta har jag faktiskt gjort (kom jag såklart på), och tanken slog mig då också - nu har jag en lista med tillkortakommanden. Saker som jag vill, och i flera fall har sagt att jag borde kunna, som jag bara inte tagit tag i. Och även om jag har en lista med 20 punkter att beta av så måste jag fortfarande välja bort 19 för stunden för att fokusera på 1.
Efter att ha läst igenom mitt resonemang har jag insett ännu en punkt. Jag måste lära mig att se möjligheter snarare än problem i situationer jag sätter mig i. Istället för att se 20 sätt jag kan förbättra mitt liv och min livssituation på väljer jag snarare att se 20 brister i mitt liv. Detta är ingen livskris, det är en mental uppläxning. Jag ska är dåligt. Det är att skjuta problemen en vecka framåt i tiden.
tisdag 18 november 2008
6 weeks
Det känns väldigt skönt att veta att jag varit rökfri i mer än 6 veckor nu. Jag klassar mig nuförtiden officiellt som ickerökare, and it feels really good. Jag är stolt över mig själv, och unnar mig att vara stolt över mig själv.
I övrigt var det en riktig ångestsöndag igår. En lördagskväll på Gretas, en försovning och jobba övertid på det? Mja, inte var det någon toppendag inte. Imorgon är jag dock ledig, vilket ska bli sjukt SKÖNT. Något effektivt/kreativt/spontant har jag i allafall tänkt åstadkomma, och det ryktas om att en riktigt sunkig lägenhet skall storstädas och röjas imorgon - kan det verkligen stämma? Jag återkommer med rapport om det senare.
I övrigt har det under förra veckans tankeverksamhet insetts att tillfälliga relationer är helt värdelösa, när man värderar känslan av att somna och vakna tillsammans med en speciell person hundra gånger mer än fumligt fyllesex. Dock vet jag i allafall efter lördagens besök på Gretas (gayställe, reds. anm.) att homosexualitet inte är något att ens överväga. Usch...
I övrigt var det en riktig ångestsöndag igår. En lördagskväll på Gretas, en försovning och jobba övertid på det? Mja, inte var det någon toppendag inte. Imorgon är jag dock ledig, vilket ska bli sjukt SKÖNT. Något effektivt/kreativt/spontant har jag i allafall tänkt åstadkomma, och det ryktas om att en riktigt sunkig lägenhet skall storstädas och röjas imorgon - kan det verkligen stämma? Jag återkommer med rapport om det senare.
I övrigt har det under förra veckans tankeverksamhet insetts att tillfälliga relationer är helt värdelösa, när man värderar känslan av att somna och vakna tillsammans med en speciell person hundra gånger mer än fumligt fyllesex. Dock vet jag i allafall efter lördagens besök på Gretas (gayställe, reds. anm.) att homosexualitet inte är något att ens överväga. Usch...
onsdag 12 november 2008
Konstnärlig smärta, för evigt förevigad.
Timmar av funderande framför spegeln resulterade i beslutet närmast hjärtat.
Ritad på kroppen i tatueringsstudion
Det gjorde ont. Väldigt ont.
..men till sist blev den klar. Jag är jättenöjd. tisdag 11 november 2008
Dan före dan
Om ca 9 timmar kommer det ske. Känslan i magen skvallrar om nervositet, tankarna jag tänker skvallrar om beslutsamhet. Jag har bestämt mig, och efter en uppskjuten tid har äntligen fått en ny, så nu ska det nu slutligen bli av. 9 timmar, och jag borde sova. Strax.
Jag vill bara njuta av den kittlande känslan en liten stund till. En känsla som närmast kan liknas vid den som infann sig kvällen före julafton, då man inte kunde sova för man låg och tänkte på allt som skulle hända dagen efter, om strumptomten skulle ha kommit med paket, när tomten skulle komma, och alla paket man skulle få. Längesen jag kände fjärilar i magen, men nu finns de där i allafall. Kan det inte bara bli imorgon snart?
Jag vill bara njuta av den kittlande känslan en liten stund till. En känsla som närmast kan liknas vid den som infann sig kvällen före julafton, då man inte kunde sova för man låg och tänkte på allt som skulle hända dagen efter, om strumptomten skulle ha kommit med paket, när tomten skulle komma, och alla paket man skulle få. Längesen jag kände fjärilar i magen, men nu finns de där i allafall. Kan det inte bara bli imorgon snart?
måndag 10 november 2008
Lost & Found
Nycklarna kom tillrätta. Efter en rundfrågning visade det sig att det var en som tagit fel kasse med sig från förfesten när vi skulle dra. Sjukt skönt att slippa nojja mig mer över det. Gah. Nu har jag i allafall åkt ur Sunday Million (som jag kvalade in till för totalt $2,10 i en satellit, ordinarie inköp $200+15), slutade runt 1000 av lite mer än 7200. Kom alldeles i början av pengarna, så jag fick åtminstone $300. Anyhow, tid för att ge upp datorn för nu och ägna mig åt det man bör göra på dygnets mörka timmar. Godnatt.
söndag 9 november 2008
Bakis-söndag
Som så många andra söndagar blev detta en lugn bakfyllesöndag. Har inte åstadkommit mer än en stunds filmtittande, en promenad till pizzerian, och häng vid datorn. Ska precis kasta mig över och lära mig kameran tänkte jag, jag ska lusläsa manualen till punkt och prickar tills jag kan fota i sömnen - är riktigt nöjd över mitt köp.
Gårdagskvällen tillbringades inledningsvis hemma och Albin och Robert, mycket trevlig förfest där jag kände alla som var där, vilket inte är jättevanligt för min del... Men senare bar det av till skoldisco, och på vägen till spårvagnen blev det lite smådrygt när ett gäng på 5-6 killar helt oprovocerat började mucka gräl. S hade redan blivit småsur (dock inte pga dem) och slängt en flaska i marken så glassplittret flög, och detta provocerade tydligen dessa herrar väldigt mycket. Sen hade Simon slagit på en bil också, och tydligen var det först en kille vars pappa ägde bilen (Visst...), sen var det någon mer som också hade denne pappas bil till sin agressions försvar (jojo, ni är bröder. Tjena.) Minsta killen av de alla (15 skulle jag tro, två huvud kortare än S) var nog den ettrigaste av dem. Han frågade S "Är du en kille eller tjej?", varvid han tog två steg bakåt och ställde sig bakom sina kompisar. Sjukt häftig. Tack och lov var det kvinnor med i sällskapet som kunde hjälpa till att resonera, och jag vill inte veta vad som hänt om A varit med och gått emellan. Sjukt onödigt bara, finns det verkligen inget mer spännande att göra på en lördagskväll än att söka bråk? Tragiskt, säger jag.
Kvällen i övrigt var trevlig, men som vanligt så var det förfesten som var trevligast (vilket nu även finns bevisat i en kandidatsuppsats), Skoldisco var trevligt men inte extra-ordinärt.
Denna dagen har varit seg och lugn, har egentligen inte hänt något alls. Menmen, bakisdagar är riktigt schysst emellanåt. Något som dessvärre inte är lika schysst är att mina nycklar försvunnit, i sällskap av ett par vantar som båda låg i min Gogol Bordello-kasse jag hade med mig till förfesten igår. Ringde Albin, men han hade visst inte hittat den... Jag fattar det inte. Hur kan den ha försvunnit? Jag hittade den inte igår när vi skulle dra in till stan, och den finns inte nu heller. Vad finns det för värde i den? WAH. Hoppas verkligen inte att den försvunnit, då blir jag galen...
I övrigt så värmde denna sida, som min syster tipsade om, min själ - en sida jag kan ägna timmar åt... http://www.gatukonst.se/index.php?page=all.php
Gårdagskvällen tillbringades inledningsvis hemma och Albin och Robert, mycket trevlig förfest där jag kände alla som var där, vilket inte är jättevanligt för min del... Men senare bar det av till skoldisco, och på vägen till spårvagnen blev det lite smådrygt när ett gäng på 5-6 killar helt oprovocerat började mucka gräl. S hade redan blivit småsur (dock inte pga dem) och slängt en flaska i marken så glassplittret flög, och detta provocerade tydligen dessa herrar väldigt mycket. Sen hade Simon slagit på en bil också, och tydligen var det först en kille vars pappa ägde bilen (Visst...), sen var det någon mer som också hade denne pappas bil till sin agressions försvar (jojo, ni är bröder. Tjena.) Minsta killen av de alla (15 skulle jag tro, två huvud kortare än S) var nog den ettrigaste av dem. Han frågade S "Är du en kille eller tjej?", varvid han tog två steg bakåt och ställde sig bakom sina kompisar. Sjukt häftig. Tack och lov var det kvinnor med i sällskapet som kunde hjälpa till att resonera, och jag vill inte veta vad som hänt om A varit med och gått emellan. Sjukt onödigt bara, finns det verkligen inget mer spännande att göra på en lördagskväll än att söka bråk? Tragiskt, säger jag.
Kvällen i övrigt var trevlig, men som vanligt så var det förfesten som var trevligast (vilket nu även finns bevisat i en kandidatsuppsats), Skoldisco var trevligt men inte extra-ordinärt.
Denna dagen har varit seg och lugn, har egentligen inte hänt något alls. Menmen, bakisdagar är riktigt schysst emellanåt. Något som dessvärre inte är lika schysst är att mina nycklar försvunnit, i sällskap av ett par vantar som båda låg i min Gogol Bordello-kasse jag hade med mig till förfesten igår. Ringde Albin, men han hade visst inte hittat den... Jag fattar det inte. Hur kan den ha försvunnit? Jag hittade den inte igår när vi skulle dra in till stan, och den finns inte nu heller. Vad finns det för värde i den? WAH. Hoppas verkligen inte att den försvunnit, då blir jag galen...
I övrigt så värmde denna sida, som min syster tipsade om, min själ - en sida jag kan ägna timmar åt... http://www.gatukonst.se/index.php?page=all.php
(den här bilden däremot, den har minsann jag tagit här i Göteborg)
lördag 8 november 2008
Subtle investment
Efter månaders funderande, tänkandes att jag ska, gjorde jag idag äntligen slag i saken. Jag köpte en riktig kamera, så jag äntligen kan börja fota mer seriöst igen.
Nu bär det av hem till Albin och Robert för lite trevligt umgänge, för att senare utvecklas till förfest, och slutligen utgång till Röda Sten och kvällens skoldisco. Men kameran får snällt ligga hemma och vänta - nu har jag något att göra under morgondagens bakisdag.
Nu bär det av hem till Albin och Robert för lite trevligt umgänge, för att senare utvecklas till förfest, och slutligen utgång till Röda Sten och kvällens skoldisco. Men kameran får snällt ligga hemma och vänta - nu har jag något att göra under morgondagens bakisdag.
Just nu...
...väntar jag spänt på Anna Ternheims nya skiva som kommer med posten på onsdag. Förutom den 10 spår långa skivan medföljer en 5-spårs bonusskiva med Annas tolkningar av Frank Sinatra-låtar. Hela konceptet låter som att det borde passa mig som fisken i handsken, men efter en tjuvlyssning är jag inte lika säker längre. Hennes version av Strangers in the night känns bara fel och ansträngd - men förhoppningsvis ändrar jag mig när jag fått höra hela låten och hela skivan. Signeringsspelning på Bengans nästa vecka också - M-M.
torsdag 6 november 2008
Sick and tired
Blev tvungen att sjukskriva mig en dag till, i hopp om att förkylningen slutligen skall lämna min lekamen. Nog för att jag lever rätt så ohälsosamt, såväl kost- som levnadsvanor i största allmänhet är knappast hälsofrämjande, men det börjar kännas lite småfrustrerande när man har varit förkyld mer eller mindre under ett antal månader utan några tecken på att det vill ge med sig... Dock känns det jättetrist att man verkligen måste kämpa för att få vara sjukskriven. Jag vet att det finns de på jobbet som inte tycks veta varför man ska sjukskriva sig, men det skall inte jag behöva lida av när jag för en gångs skull är sjuk? Jag är hellre hemma 2-3 dagar än att jag går runt på tågen och snorar och smittar ner folk. Dessvärre verkar inte min chef tycka det, det är ju trots allt bara en förkylning, och jag har ju inte feber. Feber?! Sen när måste man ha feber för att få sjukskriva sig pga förkylning?!?! Jag blir vansinnig snart.
Nu har i allafall jag och Marcus åter blivit själva i lägenheten, efter några dagars sällskap av två gamla bekanta från Borlänge. Självklart har vi dörrarna öppna för gäster, men det är väldigt skönt att åter få lite andrum igen...
Upptäckte dessvärre nyss att jag kommer att sova i Nybro (av alla ställen - jag hatar Nybro av hela mitt hjärta) på onsdag nästa vecka - samma kväll som Tiger Lou spelar i Göteborg... Känns sjukt bittert kan jag lova, då det var en av de spelningar jag verkligen längtat till under denna hösten. Visst, det kommer fler spelningar med Tiger Lou, men ändå - antiklimax.
Nu ska jag gå ut och ta en promenad till ett berg dit jag brukade gå, det är så vackert där; nästan som en saga, nästan som en tavla över rätt och fel, för man ser gårdakvarnar men man ser skiten med. Håkantrakter runt hörnet - Högsbohöjd.
Nu har i allafall jag och Marcus åter blivit själva i lägenheten, efter några dagars sällskap av två gamla bekanta från Borlänge. Självklart har vi dörrarna öppna för gäster, men det är väldigt skönt att åter få lite andrum igen...
Upptäckte dessvärre nyss att jag kommer att sova i Nybro (av alla ställen - jag hatar Nybro av hela mitt hjärta) på onsdag nästa vecka - samma kväll som Tiger Lou spelar i Göteborg... Känns sjukt bittert kan jag lova, då det var en av de spelningar jag verkligen längtat till under denna hösten. Visst, det kommer fler spelningar med Tiger Lou, men ändå - antiklimax.
Nu ska jag gå ut och ta en promenad till ett berg dit jag brukade gå, det är så vackert där; nästan som en saga, nästan som en tavla över rätt och fel, för man ser gårdakvarnar men man ser skiten med. Håkantrakter runt hörnet - Högsbohöjd.
tisdag 4 november 2008
Kyla, förkylning och fundering
Förkylningen har lägrat min kropp, och jag har sjukskrivit mig för första gången sen dagen efter Roskilde. Vill verkligen inte springa runt med en rosslig hals och rinnande näsa på tågen, även om min chef verkar tycka så. När han automatiskt frågar, då man ringer och vill sjukskriva sig, frågar ifall man har feber och hur förkyld man är, och gnäller sen över att det är många sjukskrivna nu, varför man tyvärr inte får sjukskriva sig om man "bara är förkyld". Bara?! Jag är inte den som dukar under i första taget, jag kan räkna antalet sjukskrivna dagar på jobbet på ena handens fingrar. Att många andra på mitt jobb verkar ha en rätt låg smärtgräns ska inte jag behöva lida för - eller?
Fick dock reda på att vi efter nyår troligtvis kommer att ha kvar några turer om dagen på SJ-tåg. Detta innebär även att vi kommer att köra hela vägen till Köpenhamn, och även ha övernattningar... Låter som att jag kommer vara kvar på TC ett tag efter nyår iaf.
Sen möttes jag av detta glädjebeskedet idag:
Fick dock reda på att vi efter nyår troligtvis kommer att ha kvar några turer om dagen på SJ-tåg. Detta innebär även att vi kommer att köra hela vägen till Köpenhamn, och även ha övernattningar... Låter som att jag kommer vara kvar på TC ett tag efter nyår iaf.
Sen möttes jag av detta glädjebeskedet idag:
bob hund - ny skiva, ny turné
just nu håller vi på att spela in musik i malmö.
vårt album kommer 25 mars, 2009.
innan dess släpps en singel.
den 2 maj avslutar vi vår turné på Cirkus i Stockholm.
vi ses
mvh bob hund
PS. vi har inte så mycket mer att säga just nu. därmed gör vi ingen press för tillfället. men självklart ger vi intervjuer lagom till skivsläpp och turné. först då har vi mer konkreta saker att berätta.
resten av turnén ser ut så här:
20-Apr DK Aalborg - Studenterhuset
21-Apr DK Aarhus - Voxhall
22-Apr DK Köpenhamn - Lille Vega
23-Apr SWE Malmö - KB
24-Apr SWE Lund - Mejeriet
25-Apr SWE Skövde - Valhall
27-Apr NO Stavanger - Folken
28-Apr NO Bergen USF- Rökeriet
29-Apr NO Trondheim - Samfundet
30-Apr NO Oslo - Rockefeeler
1-maj SWE Göteborg - Trägårn
2-maj SWE Stockholm – Cirkus
Hemsidor:
www.bob-hund.com
www.myspace.com/bobhundofficial
Speldatum:
LÖRDAG 2 MAJ - CIRKUS, STOCKHOLM
Biljetterna till konserten släpps den 7 november, kostar 270 kr+ serviceavgift och säljs via Ticnet, www.ticnet.se, samt lokala Ticnet-ombud. Bokade biljetter kan lösas ut hos valfritt ATG-ombud.
Åldersgräns: 13 år.
Aktuell pressbild finns att hämta på www.aeglive.se/press.
Låter som att det kommer bli en galet fin vår.
lördag 1 november 2008
Get me away from here, I'm dying pt. II
Åh. Helt seriöst - vilka är oddsen för att ens tatuerare, eftermiddagen innan man skall tatuera sig, drygt 16 timmar innan ens tatueringstid, ringer till en och talar om att han varit med om en olycka, och tyvärr inte kan tatuera en på beställd tid. Att han ska höra av sig till en efter att han varit hos ortopeden på måndagen? Vad är oddsen?? SUCK.
Det har blivit kallt och kyligt, det känns inte alls lika gemytligt svalt som det gjort den senaste månaden, snarare är det isande kyla som möter en så fort man beger sig utanför dörren. And I don't like it - vart tog min värme vägen egentligen? Jag är, och kommer förbli en sommarmänniska. Det är den bättre halvan av året. Mysighet, ljus och värme kan suga. Jag gillar inte kylan, that's it.
Det har blivit kallt och kyligt, det känns inte alls lika gemytligt svalt som det gjort den senaste månaden, snarare är det isande kyla som möter en så fort man beger sig utanför dörren. And I don't like it - vart tog min värme vägen egentligen? Jag är, och kommer förbli en sommarmänniska. Det är den bättre halvan av året. Mysighet, ljus och värme kan suga. Jag gillar inte kylan, that's it.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)