Dan före dan

Om ca 9 timmar kommer det ske. Känslan i magen skvallrar om nervositet, tankarna jag tänker skvallrar om beslutsamhet. Jag har bestämt mig, och efter en uppskjuten tid har äntligen fått en ny, så nu ska det nu slutligen bli av. 9 timmar, och jag borde sova. Strax.


Jag vill bara njuta av den kittlande känslan en liten stund till. En känsla som närmast kan liknas vid den som infann sig kvällen före julafton, då man inte kunde sova för man låg och tänkte på allt som skulle hända dagen efter, om strumptomten skulle ha kommit med paket, när tomten skulle komma, och alla paket man skulle få. Längesen jag kände fjärilar i magen, men nu finns de där i allafall. Kan det inte bara bli imorgon snart?