Sick and tired

Blev tvungen att sjukskriva mig en dag till, i hopp om att förkylningen slutligen skall lämna min lekamen. Nog för att jag lever rätt så ohälsosamt, såväl kost- som levnadsvanor i största allmänhet är knappast hälsofrämjande, men det börjar kännas lite småfrustrerande när man har varit förkyld mer eller mindre under ett antal månader utan några tecken på att det vill ge med sig... Dock känns det jättetrist att man verkligen måste kämpa för att få vara sjukskriven. Jag vet att det finns de på jobbet som inte tycks veta varför man ska sjukskriva sig, men det skall inte jag behöva lida av när jag för en gångs skull är sjuk? Jag är hellre hemma 2-3 dagar än att jag går runt på tågen och snorar och smittar ner folk. Dessvärre verkar inte min chef tycka det, det är ju trots allt bara en förkylning, och jag har ju inte feber. Feber?! Sen när måste man ha feber för att få sjukskriva sig pga förkylning?!?! Jag blir vansinnig snart.

Nu har i allafall jag och Marcus åter blivit själva i lägenheten, efter några dagars sällskap av två gamla bekanta från Borlänge. Självklart har vi dörrarna öppna för gäster, men det är väldigt skönt att åter få lite andrum igen...

Upptäckte dessvärre nyss att jag kommer att sova i Nybro (av alla ställen - jag hatar Nybro av hela mitt hjärta) på onsdag nästa vecka - samma kväll som Tiger Lou spelar i Göteborg... Känns sjukt bittert kan jag lova, då det var en av de spelningar jag verkligen längtat till under denna hösten. Visst, det kommer fler spelningar med Tiger Lou, men ändå - antiklimax.

Nu ska jag gå ut och ta en promenad till ett berg dit jag brukade gå, det är så vackert där; nästan som en saga, nästan som en tavla över rätt och fel, för man ser gårdakvarnar men man ser skiten med. Håkantrakter runt hörnet - Högsbohöjd.