I thought I had it, but then I lost it all once again

Det är skrämmande hur lätt jag har för att bara låta saker vara. Det är sorgligt mycket som förändrats bara på grund av att jag (och i vissa fall utomstående) låtit saker vara, undvikit att ta tag i dem. Jag tycker det är sorgligt, att jag låtit min oförmåga att ta tag i saker påverka mitt liv så mycket, både till det positiva och negativa. När man har saker i sina egna händer, som tillåter en att själv ta kontrollen över sitt liv och besluta över sitt eget öde, känns det verkligen förkastligt att låta likgiltigheten spela in och påverka de saker som sker. Enda gångerna jag känt att jag verkligen tagit tag i något till 120% är när jag koncentrerar mig på EN sak, och går in i det helhjärtat.

Som med rökningen till exempel. Jag fick till sist nog, bestämde mig, och "gick ut" med det till typ alla jag kände, och verkligen ansträngde mig. Det gick, och nu har jag varit rökfri i nästan sju veckor. Men jag vet inte, jag unnade mig att vara hur osund som helst under de veckorna i början, för att kunna klara av det. Sagt och gjort, men nu har ju de veckorna passerat. Vad har hänt sen dess? Har jag börjat träna? Har jag börjat lägga upp en ekonomisk buffert? Har jag börjat laga mer mat? Har jag börjat förbättra min dygnsrytm? Har jag börjat läsa på kring de saker jag tänkt att jag ska läsa på om? Har jag börjat göra de där situpsen jag skulle göra varje morgon? Har jag gått igenom min stora hög med papper? Har jag blivit av med mitt tidsoptimistiska tänkande? Har jag kollat runt efter alla de där jobben som jag tänkt söka.

Nej.

Inte ens i närheten av, inte ens lite. Inte alls. Not even close. Och det suger att vara medveten om något, men bara känna hur orka-känslan konstant infinner sig. Detta är inte första gången jag känner såhär, det har jag reflekterat över både en och sju gånger de senaste åren. Men fortfarande har jag inte gjort något åt det. Och det irriterar mig lots. Jag skulle behöva en livsstilscoach, eller bara någon som peppar/pressar/tjatar på mig. Någon som hjälper mig att styra upp mitt liv, något jag för stunden inte tycks vara kapabel att göra själv.

Vad jag borde göra är att sätta mig ner, skriva ner alla dessa "brister", tillkortakommanden eller bara mål rent allmänt. Detta har jag faktiskt gjort (kom jag såklart på), och tanken slog mig då också - nu har jag en lista med tillkortakommanden. Saker som jag vill, och i flera fall har sagt att jag borde kunna, som jag bara inte tagit tag i. Och även om jag har en lista med 20 punkter att beta av så måste jag fortfarande välja bort 19 för stunden för att fokusera på 1.

Efter att ha läst igenom mitt resonemang har jag insett ännu en punkt. Jag måste lära mig att se möjligheter snarare än problem i situationer jag sätter mig i. Istället för att se 20 sätt jag kan förbättra mitt liv och min livssituation på väljer jag snarare att se 20 brister i mitt liv. Detta är ingen livskris, det är en mental uppläxning. Jag ska är dåligt. Det är att skjuta problemen en vecka framåt i tiden.