I won't let go.

I won't. Du är värdefull. Du betyder. Stannar du så stannar jag.






Nu åker jag till Göteborg.
http://www.festprinsen.info.se är skiten.

En syster.

En reskamrat.

Regn.

Regn från himlen. Droppar som faller, mot marken, mot huset, mot slutet.
Splash. En droppe träffar min kind. Mulet. Moln. Jag har tappat mina ord.

Jag känner tristess. Menlöshet. Värdelöst. Varför blev det som det blev? Jag vet inte. Men det känns sorgligt, det var inte såhär jag ville att det skulle bli. Jag ville inte att vi skulle end up behind. Någonting stort, och tryggt, som plötsligt blir ett sår som bara gör ont. Som ett kliande, svidande skavsår. Men jag klarar det bara inte längre.

I wish i did'nt have to warn you
I wish i did'nt have to let you know
I never wanted you to notice
I always try to hide it but it shows

You don't wanna know me
when i'm lonely
You don't wanna know me
when i'm small

Frågan är vilket som är värst - ovissheten att inte veta, eller att få det man fruktade bekräftat?

Nej, minsann.

Nu far jag till England för några dagars avkoppling, hur mycket man nu kan koppla av i en stad som London. Jag tänker för mycket ibland, och det känns inte bra. Inte att tänka så mycket. Jag blir bara konstig av att tänka för mycket. Ibland är det skönt att inte känna, inte tänka, inte fundera, inte reflektera, ingenting. Medvetet eller omedvetet, hälsosamt eller icke.
Emotionell censur.

Detta stod iaf i Metro dagen tillära. (Hejdå, nu sticker jag till London)

Upp upp upp ner

Här och nu
upphör allmän väg
gå in på egen risk
En person leker fågel
mittemellan eller fisk

hi-hi ner
hi-hi ner
upp, upp, upp, upp
ner

En person klipper upp
sina dåliga tankar
som ett stängsel
strax därpå
ett problem lämnar kroppen
och all trängsel

Önskningar som slår in
det sker för sällan
det blir nånting
mittemellan

hi-hi ner
hi-hi ner
upp, upp, upp, upp
ner

hi-hi ner
hi-hi ner
upp, upp, upp, upp
ner...

Maia, min Maia.

Stenen sjunker medans ringarna på vattnet ebbar ut.

I would say I'm sorry
If I thought that it would change your mind
But I know that this time
I've said too much
Been too unkind

I would break down at your feet
And beg forgiveness
Plead with you
But I know that It's too late
And now there's nothing I can do

Misjudged your limits
Pushed you too far
Took you for granted

Hiding the tears in my eyes
'cause boys don't cry

I don't know what's happening, help me!

En diskussion med min vän i vått och torrt, min trotjänare, följeslagare och bundis för sommaren. Att höra orden han skriver, läsa hans reflektioner och tankar, gör stundtals ont. Tårarna tar sig förbi ögonlocken, och jag läser, och lyssnar på musik. Det här är en sån där kväll när man skulle kunna säga vad som helst åt mig, och jag skulle bara nicka, försiktigt men instämmande, hålla med och falla längre ner i värdighetens djupa avgrund. Jag minns mig tillbaka till sommaren, och läser en gammal msn-logg från en forna vän. Läser, minns och saknar. Den djupa vänskapsrelation vi hade förut, hur vi förstod varann, och stod varann i princip så nära som två människor kan komma utan att ha en kärleksrelation med varann.

I de 3 fall där jag inom ett halvår förlorat 3 väldigt nära vänner finns det i samtliga relationer en person jag avundas såhär i efterhand, som fortfarande har kvar relationen med personen, som står den nära. 3 personer som jag (i allafall i två av fallen) är väldigt nära vän med. Det är frustrerande, att saker förändras för mig, men att jag samtidigt blir påmind var dag om hur det var förut bara genom att se personen jag avundas umgås med min forna vän. Samtidigt så oerhört förbannat bittert medveten om who to blame. Jag kan inte klandra någon. Jag kan inte fösa över mina agressioner, frustrationer, min bitterhet eller min sorg på någon annan. Det finns bara en person att klandra.

I'm the one to blame.
The one to blame.

Jag flyr in i mitt skal igen. Väck mig när de ljusare tiderna är här igen.
Det här är en sån där kväll.

>_<

I tried to reproduce a feeling never born

and guide myself beyond my bellyache

and worries

now that you've got me

how can you love me?

when ever I fall down

Never a bottom

but there are days, moments, years

-you never want to see them again

all things you fear

-you never want to see them again...

I gave you time, more time than I had

in my hands

for you to come down from

whatever place you'd been

-now that I've got you

how can I love you?

If ever you fall down,

I'll fall with you to the bottom

and there are names, faces, roads

-you never want to see them again

just everything, you know

-you never want to see them again...

and you know

if this story should end in trouble

just like it always does

when they tie me to this place

and lease me

I don't know if I'll get up again.

I don't know if I'll get up again

the funeral is over and everybody's gone

I waited long, I waited too long

now you'll forget me

you'll never get me

and every time I fall down

I can't see the bottom without you

Post från Tyskland

200 spänn, javisst, men en medium som var lite väl stor var väl sådär... = / Men jag är glad för min tröja, faktiskt. Bosshoss, ffs! ^^, Tröjan är förresten slutsåld, upptäckte jag nu. Jag passade på vid rätt tillfälle.

Och det här är en dålig dag, och nu ska jag gå och lägga mig.

Dagens låt:
Kraa - Fröken rök (se http://www.myspace.com/kraakraa)

Vårens glädjeämnen (förutom kärleken till en flicka)

Som såofta förut förknippar jag tider, epoker, årstider och minnen med musik.
Hösten 2005 minns jag mycket Franz Ferdinand, Cardigans och Suburban kids with biblical names. Samtliga släppte skivor då.
Vintern var väldigt mycket Anna Ternheim.
Våren 06 var våren då jag upptäckte David and the Citizens på riktigt.
Kaizers Orchestra var också mycket vår och sommar, också vad gäller konserter.
Sommaren och hösten har tillägnats Jens Lekman, vilken jag helt missat tidigare, något jag nästan skäms över.
Denna höst har förutom Jens varit mycket The Plan, Anna Ternheim (såklart, med hennes brillianta skiva) och Maia Hirasawa, höstens största upptäckt. Hon har spelat ett tag tillsammans med Annika Norlin, Ms. Hello Saferide, och är inte direkt ny. Annika brukar inleda deras konserter tillsammans med just Maia, där Maia står för sången i ett par låtar, som någon sort förbandsarrangemang. Jag gick och bad Maia efter spelningen med Hello Saferide på Storan i Gbg i höstas att få köpa hennes ep, och jag fick köpa en vackert hemmagjord demo, med blått papper med en massa krusiduller, samt "Till Per från Maia Hirasawa" skrivet på. Det kom att bli min musikkärlek från denna hösten, förutom Jens.

Hon ligger, trots det faktum att jag inte har mer än 6 låtar med henne, på en hedrande femtondeplats på min last.fm med totalt 188 lyssningar. Lyssnar i detta nu på hennes nya låt "And I found this boy" (på http://www.myspace.com/maiahirasawa), vilket inte är en fullt så avskalad låt som det tidigare materialet, men en mycket bra sång med mycket fart i. Den tjugoförsta mars är datumet som gäller, då släpper hon sin fullängdare, och jag tänker lägga beslag på den. Sådeså. På sistone har jag spelat mycket både vad det gäller Orup och Patrick Wolf, den senare vars skiva släpps imorgon.

Detta är några av de viktigaste skivsläppen enligt mig under den kommande tiden:

• 24/1 Shins - Wincing the night away
• 26/2 Patrick Wolf - The Magic Position
• 05/3 Slagsmålsklubben - Malmö Beach Night Party (singel)
• 07/3 Maia Hirasawa - And I found this boy (singel)
• 21/3 Maia Hirasawa - Though, I'm just me
• 02/4 The Concretes - Hey Trouble
• 11/4 Slagsmålsklubben - Boss for Leader
• Typ augusti - Kent - [okänd titel]

Shins skiva:http://www.megastore.se/template/next%2CProduct.vm?itemid=1634833
Patrick Wolf:http://www.megastore.se/template/next%2CProduct.vm?itemid=1655657
SMK singel: http://www.megastore.se/template/next%2CProduct.vm?itemid=1662652
Maia singel:http://www.megastore.se/template/next%2CProduct.vm?itemid=1656114
Maia album:http://www.megastore.se/template/next%2CProduct.vm?itemid=1657212
Concretes: [sida saknas]
SMK album: [sida saknas]

Vad gäller konserter under det kommande året har jag inte den blekaste. Det enda jag vet nu är Laleh i Borlänge fredag nästa vecka, irriterar mig fortfarande på att jag missade the Plan i fredags i Blge. Var tydligen en bra konsert... Annars stundar klubb PhoneMe i slutet av månaden med någon kass elektronisk akt.

Veckans bästa.

Veckans....

...artist:
Orup.

Måsåvara att folk tycker att han är sjukt överskattad, men kan man annat än älska killen efter denna videon (från Allsång på Skansen i somras, såg det när det sändes)

...låt:

Orup - Någon måste ha lagt nåt i min drink

Nya skivan är faktiskt riktigt bra, och jag gillar denna låt starkt. Är en av de lite mer rockiga låtarna. Denna ekar i mitt huvud i detta nu...

...radioprogram:

Sveriges radio P1:s 'På minuten'.

Ett program med många år på nacken, vilket är sjukt underhållande. En berättarstafett där deltagarna på en minut ska snacka om ett visst ämne i stil med "Därför drar jag vapen varje gång någon ger mig en komplimang", utan att upprepa sig, staka sig, tveka, flamsa till det eller lämna ämnet eller rummet. Sänds i P1 lördagar 15:03, och söndagar 8:30.

http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?ProgramID=1307

...lättnad:

Torsdag, 04:45 - inlämning av projektarbetet. Jävlar vad nöjd jag var. Nu väntar bara opponering och redigering så ska det lämnas in slutgiltigt i nästa vecka.

...nyhet (sorgebesked):

David and the Citizens har splittrats.

http://www.davidandthecitizens.com

...tradera:

http://www.tradera.com/auction/auction.aspx?aid=39512640 - Me want.

...YouTube:

De Involverte - Bris. Ett coverband på Kaizers Orchestra på deras första spelning. Måsåvara att de nästan överansträngt sig för att likna originalbandet, men jag tycker faktiskt det är mycket snyggt gjort.

...tidsfördriv:
http://onlinespel.nu/alfabetet.html

Jag suger på detta, men fanken vad det går att fastna i det...

Det var allt för denna veckan, nu sticker jag till Rättvik på konfirmationsläger. Trevlig helg!

Kreativiteten flödar.

Igår kväll:
Inatt: 04:45 - jag lämnade in mitt projektarbete. Lättnad.

Ikväll: (bilden ser konstig ut, det är ingen handväska, den är dubbelt så lång som bred)

...men jag tycker ändå att det är jävligt osympatiskt att åka till Åre när jag är kär.

Tack.

Tretton till tretton.

En månad har känts som en vecka. <3

Barndomsminnen.

Sveriges genom tiderna bästa barnprogram. Jag var rädd för Ika när jag var liten, men har kommit över det sen länge. Helt sjukt bra program.




(denna länk kunde inte visas i fönstret, men klicka på den för att se den underbara skelettdansen)
http://www.youtube.com/watch?v=6svXfpjRMGY
Jag överväger seriöst att göra en skelettdräkt, lära mig skelettdansen, samt springa runt med introlåten i bandaren på en festival i sommar. Jag är galen, jag vet. Men ack så roligt det vore.

Ett tidsfördriv.

Go to the music player of your choice and put it on shuffle. Say the following questions aloud and press play. Use the song titles as your answers.

How does the world see me?
Kristian Anttila - Åtminsone musik

Will I have a happy life?
Kent - Ingen kommer att tro dig

What do my friends really think of me?
Billie the Vision and the Dancers - I'm Pablo

Do people secretly lust after me?
Scissor sisters - Lovers in the backseat (Jaså det är där de håller till...)

How can I make myself happy?
Elliott Smith - Condor Ave.

What should I do with my life?
Lars Winnerbäck - Varning för ras (live)

Why should life be full of so much pain?
Peter, Bjorn and John - Tailormade

How can I maximize my pleasure during sex?
Orup - Indiedrottning (Det lär ju knappast vara en slump att Orup kommer upp här...)

Will I ever have children?
Iron & Wine - Promising light

Will I die happy?
Slagsmålsklubben - Kölhalning pågår (Åh, lyckligt alltså... Eh...)

What is some good advice for me?
Kent - 400 slag

What is happiness?
Bergman rock - Crack of dawn

What is my favourite fetish?
Vapnet - Kalla mig

How will I be remembered?
Kings of Convenience - I don't know what I can save you from

Livet. (det där som susar förbi medan man gör annat)

Det stämmer bannemig. Man har fanken inte tid att njuta av livet här inte. Man är alltid påväg någonstans. Upp ur sängen, ner för trappen, ner till bussen, in till stan, bort till Falun, över torget, bort till skolan, till lektioner, till rummet, till lunchen, från lunchen, tillbaks till skolan, till rummet, till lektioner, till rummet, stressa till bussen (trots att det går en jäkel var tionde minut), till Borlänge, över gatan, vänta på bussen, åka hem, gå från bussen, ända hem, in till datorn - sätt dig och skriv, förfan.
Närfan ska man ha tid att njuta? Jag sover, det är den lediga tid jag får. På helger får jag dessutom lite välbehövlig kvalitetstid med hon med stort H. Det är sånt bränsle som behövs. Men ändå, med en vecka kvar för deadline för inlämning av projektarbete, och jag har kanske gjort vadå - en tredjedel? Jag har brutalt mycket att göra, och skjuter undan allt annat tillsvidare, matten tar jag i sista perioden, programmeringen sen 2:an får göras nån helg i tidiga maj, planering, engagering, aktivering - degradering frå sjåfør til passasjer.

Om en vecka ska bannemig det där jävla projektarbetet vara färdigt för opponering, och då är det jag som skrattar. Då ska jag bannemig skratta hela vägen till banken.

Sommaren då? Jaadu, jag börjar inse att mina odds för Norge-jobben är små. Väldigt små. Självklart får jag hoppa in som extraarbetare på HL Display dagen efter att jag skickat in mitt CV och ansökan till Diplomis Norge - en viktig referens som jag inte kunde tillgodose mig.
_____

Och det här är en sån där dag.
Jag råkar slinka in på X's helgon, hoppsan, åh, har min vän skrivit till henne. Läser vad X har skrivit. Åhå. Ska du flytta hemifrån? Minsann. Var är jag i livet? Hur hade saker varit om X fortfarande funnits kvar?
Hon med litet h som jag möter i skolan flera gånger i veckan, som jag inte vill möta, som jag inte pratat med irl sen slutet av juli, då vi tog en frukost på McDonalds och diskuterade livet. Hon som av någon oförklarlig anledning ser sådär mörk ut i ögonen, mörka blickar, både till mig och andra. Möts blickarna är det mörkt mörker jag ser. Självklart sätter vi oss inne på mitt rum i 10 minuter och pratar med min vän. Så kul. Fuck.
Glider in på min gode väns helgon. Happ. X har skrivit att hon vill ha kalas nästa gång de ses. Jag missunnar inte, tvärt om. Men ändå.

Bitter? No, I just love to complain.

Kan inte tiden bara gå och det blir vår och jag och Marcus åker (förhoppningsvis) till London, det blir sommar och vår och varmt och jag slipper klagomål på dåliga skor och sockor i skorna och motorvärmare och sommar och studenten<3 och Norge och de stora pengarna och förhoppningsvis Roskildefestivalen och förhoppningsvis P&L och kärlek och värme och glädje och bort från lilla pittoreska Borlänge, och musiken finns där hela tiden och en vår av skivsläpp med Jenny Wilson och Patrick Wolf och Slagsmålsklubben och Laleh i Borlänge och besök från Afrika och ett FN-rollspel som planeras men typ riskerar att bli sådär och...

Fanken, jag vill ha sommar, jag vill ha tid att njuta av livet, fotografera. Föreviga.

Og når du har tapt kan ingen hjelpa deg
Når du har tapt, då står du for deg sjøl

I will follow you into the dark

Love of mine
some day you will die
But I'll be close behind
I'll follow you into the dark

No blinding light
or tunnels to gates of white
Just our hands clasped so tight
Waiting for the hint of a spark

If heaven and hell decide
That they both are satisfied
Illuminate the no's on their vacancy signs
If there's no one beside you
When your soul embarks
Then I'll follow you into the dark

Nej, jag har helt plötsligt inte blivit en man av stora ord.
Men denna låten är bra. Väldigt bra.
Som vi.

Jag vet fortfarande inte om jag vågar hoppas. Ja, jag har lurat mig själv för många gånger nu. Men den här gången känns det. Mycket. Mysigt. Mer. Bra. Det känns väldigt bra, och jag kan inte låta bli att hoppas, för just nu vill jag inget hellre. När jag är med dig, känns det som att allting kvittar. Du får mig lugn, varm och glad. Det är allt jag behöver. Jag samlar mod, och snart hoppas jag kunna ta steget ut. Flyga på gemensamma vingar. Säga oss, och inte du och jag. Jag hoppas, jag hoppas så innerligt, och ser framåt. Siktar man mot stjärnorna kanske man kan når trädtopparna.
Vill du sträcka dig efter stjärnorna med mig?

Måtte det vara på riktigt den här gången...

Följdfråga.

"vadå, är ni kära??"








Det kanske man är.
Faktiskt.

Någon sorts likgiltighet.

Jag orkar verkligen inte bry mig om skolarbete just nu. I allafall inte mitt eget. FN-rollspelet är jag gladeligen med och planerar, likaså besöket av Namibianer till detsamma. Men projektarbete? Matte? Tiskenarbetet? Psykologi? Jag orkar verkligen inte bry mig. Det drabbar ingen annan, därför blir det prio två. Ser allting bra på utan, ingen annan behöver lida, då är allt jättebra. Men det är det inte.... Jag känner mig apatisk till allt vad skolarbete heter, och orkar inte ta tag i någonting som inte rör någon annan en mig. Har jag en tydlig deadline, ett slutdatum då jag vet att det måste vara inne, då gör jag skiten.
Men som projektarbete - jag har en månad kvar - men jag har ingen motivation alls! Det känns bara jobbigt och tråkigt. Usch. Jag får ingenting gjort, och jag är bara likgiltig och apatisk och villa bara göra någonting annat, komma bort, inte tänka på skolan, inte tänka på matte, projektarbete eller Tisken. Usch. Jag har haft bättre kvällar.

Evig pint.

Jag gillar den här bilden. Den är Namibia.
(det är bra att det faktiskt finns människor i min vardag som gör det gråa mindre grått, och för att inte säga färgglatt. Tack. <3)

Beat this.

Jag och Gudrun.

Av någon anledning känns mina steg lite lättare.

Är jag glad? Ja, det är jag. Jag är glad.

Och varm.

Typ handlingsförlamninghet

Gosh. Fick reda på så sent som igår att jag har ca en månad på mig att göra klart mitt projektarbete, ett projektarbete jag knappt börjat på, känns det som. Eller, jag har suttit bra många kvällar och skrivit in intervjuer i ett dokument i datorn. Sju hela sidor i word, utan mellanrum, utan någon särskild ordning. Rakt av. Gosh, det var jobbigt.

MEN, nu ska jag börja analysera grejen också... Det kommer iofs bli lite intressant, men ändock - sånt jäkla arbete... Parallellt med mitt vanliga skolarbete. Suck. Jag tar mig inte tid för att djupdyka ner i saker. Jag skrapar bara på ytan känns det som, har så mycket att göra att jag inte känner att jag har tid att riktigt sätta mig in i saker. Som med matten, till exempel. Gah.

Och så kom den till sist - the cold swedish winter. Får se hur länge den här snön ligger kvar då?

Jag har tänkt tanken så många gånger - hur hade mitt liv varit idag om det inte hade hänt? Vem hade jag varit? Vad hade jag haft för värderingar? Jag vet faktiskt inte. Dock vet jag att saker och ting hade varit många gånger enklare. Jag hade haft kvar 2 väldigt nära vänner, jag hade obesvärat kunna stå mer rakryggad, istället för att ständigt gå med svansen mellan benen. Jag hade kunnat stå fullt ut för den jag är/var. Men samtidigt; om det inte hade hänt hade jag antagligen inte förändrats så mycket som jag faktiskt gjort under hösten. Kanske hade den jag var då likadan idag? Istället för att som nu, bryta ner mig själv och sen långsamt igen bygga upp mig själv igen, med en väldigt tung ryggsäck på ryggen, som är med mig vart jag än går.

Jag har fått ett hem,
Jag har fallit på plats
Jag har satt ihop mig själv
som en plastbyggsats
Men jag blyg inför ämnet,
därför ger jag mig av
Simulerar ett skäl
för att slippa alla krav

just när jag tror jag förstår


Äh.
Varför kan ingenting bli som man vill att det ska bli? Fanken.