Om att uppskatta det lilla...

Vissa måste tydligen till andra sidan jorden för att förgylla vardagen. Det låter rätt så överdrivet ambitiöst, med tanke på att en annan klarar av detsamma enbart genom att räkna ner dagar till den stora etsningsdagen. Ja, torsdag är det faktiskt dags för dagen jag planerat inför så länge - jag ska pränta in bläck i huden. Göra ett medvetet ärr. Jag ska göra min efterlängtade tatuering. Nya Zeeland? Bah. Det räcker fint med att ta sig till en tatuerarstudio på Älvsborgsgatan.

Idag är det minsann tre veckor sedan jag rökte senast. TRE veckor! Jag har hört att de tre första veckorna ska vara värst, och... ja, jag skulle nog kunna påstå att de första tre veckorna varit värst hittills... Saker känns rätt så lätta, jag känner inte i närheten samma begär till en cigg som jag gjorde de första dagarna. Beroendet var en vana, en vana jag tycks ha gjort mig av med. Jag har festat flera gånger, och sitter med kollegor/kamrater/vänner/nya bekantskaper som röker, och jag tackar nej om jag blir erbjuden. Jag röker inte längre, och det känns jättebra.

Har haft drygaste jobbhelgen på länge. Har insett att jag har haft ytterst sparsamt med jobbhelger senaste månaderna, vilket är jävligt skönt. Har jobbat 10,5h (plus en timmes rast i mitten) både lördag och söndag, något som i efterhand känns väldigt skönt, men som under dagarna känts sådär. Jävla dubbla tågset, hade med mig mindre kaffe idag än jag borde ha haft, hade för lite extra igår, fick inte med mig nog mackor idag första vändan som jag ville, etc etc. Petitesser tycker du, javisst, men för en som är mitt uppe i skiten och som sliter för brödfödan genom tåget är det sånt som är rätt frustrerande och som man blir rätt utmattad av. Man får tas med ilskna kaffetanter som är bittra för att kaffet tagit slut, buttra ölgubbar som inte kan få en öl för att man just sålt den sista, danskar (jag trodde att alla fick lära sig att man inte ska prata med mat i munnen, men att ett helt land har missat det känns smått otroligt...) som förundras över att man bara har en "ostogskinksmörebröd" kvar (hur de räknar ska vi inte ens gå in på), och höstlovslediga småglin som förpestar ens tillvaro med sitt timslånga funderande över vad de vill ha (som ändå slutar med; efter att de frågat vad 18 olika saker kostat, att de köper en Menthos eftersom de inte har mer än 10 kronor. Idioter!), och barnvagnsmammor som vill ha gratis varmvatten till välling.

Förresten, nämnde jag att jag gillar mitt jobb?

Trots en personalansvarig som inte precis är top notch, trots besvärliga kunder, trots jävla SJ, trots en ovisshet för företaget efter nyår (jag blir ju hursomhelst kvar), trots det - bland kollegorna (och även tågvärdarna) finns det många guldkorn som gör varje arbetsdag till en fröjd. Nackdelen: Kanske lite väl många after work-öl än vad som är hälsosamt, och så var det ju orsaken till att jag började röka en gång - jag trivs på mitt jobb.

En sak är dock säker - Nya Zeeland kommer aldrig att bli så exotiskt som Göteborg är en lördagsnatt vid tretiden. Puss.