Att våga lita på sina infall

Jag är en man av infall. Jag får infall rätt ofta, dock försöker jag att så ofta som det är möjligt att följa de tankar som slår mig istället för att bara slå tillbaka och strunta i tanken. Det finns ju ändå en anledning till att tanken slog en, inte sant? Då vore det ju dumt att avfärda ens egna idéer, vilket indirekt vore att skämmas för ens egna tankar. Så ja; många gånger är det banala saker, som foton. "Det där skulle vara en snygg bild" kommer jag ofta på mig själv med att tänka, varför jag bär kameran med mig i tid och otid. Eller bara spontana fotosessions.

Som typ egobildsfotosessioner. Rätt frekvent förekommande, på en bra hårdag, en stilig outfit, eller bara en härlig miljö runt omkring en.

Eller som den gången då jag serverade en tjej på tåget en eftermiddag den åttonde oktober, och på en servett skrev "Tanken slog mig, och jag brukar lita på mina infall. Du verkar trevlig, hör av dig om du känner för det. 070-xxxx.." Det är förövrigt enda gången jag gett ut mitt nummer på tågen (ganska imponerande med tanke på att det rör sig om närmare 1½ år, men jobb är jobb och ledig tid är något helt annat. Sådeså.

Galna infall är rätt frekvent förekommande, som när jag får för mig att klättra på hyllorna inne på lagret på TC, eller när jag får för mig att kommentera någon främmande persons outfit, bara för att.

Eller som i måndags kväll, då en tanke slagit mig flera gånger under några veckors tid åter slog mig, bestämde mig för att göra slag i saken, och inte tänka på hur det vore, om jag skulle, osv. Så efter 10,25 timmars arbete nästföljande dag satte mig pirrig på bussen och klev av vid Grönsakstorget. Tog mig till frisersalongen där jag brukar klippa mig, och satte mig tillrätta framför spegeln.
- Hur hade du tänkt dig?
- Av med allt.

Sagt och gjort, en halv decimeter hår kortare och en hundring fattigare spatserade jag nöjd ut i ett ruggigt Göteborg, och firade aftonen med att fynda/spendera lite väl mycket på Whyreds outlet på aftonen.


Idag var det sex timmar utbildning i SJ's helvetesmaskin som gällde. Kommer börja använda deras handdator inom några veckor, lite drygt att det nu kommer ta 4 gånger så lång tid att sälja en kopp kaffe mot vad det gjort tidigare, men jag antar att det är en vanesak. Man slipper skriva kvitton i allafall, men handdatorn är allt annat än snabb kan jag lova...

Och nu är jag hemma i ett snöigt Borlänge, och jag njuter till fulla drag. När man har en halvmeter snö utanför fönstret och skall tillbringa några dagar på hemmaplan, kan man vara annat än nöjd då? Tror bannemig inte det.

Imorgon blir det Klubb PhoneMe med Babian. Det blir festligt.