Ett löfte med en hake.

Lite flopp, sådär.
Åkte på fest igår, fastän jag avböjt pga förhinder. Förhindret var fortfarande, men jag hade jobbat färdigt och därmed avverkat det.

Midnattsloppet i staden, dåliga anslutningar, tror jag precis lyckades missa sista vagnen. Tänkte att det inte kunde skada, det var ju fest.

Åkte ut till Biskopsgården. Bekanta trakter, lång men bekant uppförsbacke. Förbi huset. Över parkeringen. Cykelväg. Ungdomsgäng ("tur att jag pratar i telefon, annars skulle jag blivit rånad och lemlästad"), avtagsväg. På chans. Ljud av bas genom skogen. Rätt. Hejhej, oj, hej. Förvånat och överraskat, 6 överförfriskade. 4 på vift för att röka på. Partytält, vattenpipa med slut folie, kol direkt på tobak. Mobilljus. Reggae jag aldrig hört, slut öl, slut snacks. Log och låtsades trivas.

Kanske skulle börja dra mig... Hejhej. Igen innan jag sticker, självklart. Vi styr upp något. Lång promenad tillbaks. Spårvagn, tänkte jag. Taxi, tänkte bilen som stannade. Förhandling. 150. 120 eller inte alls. 150. Inte alls. Invinkning. Hemma kvart över två.


Försvarsmekanismer, men jag vet inte. Jag vet inte. Känns lättare att låsa om mig och ta nyckeln med mig, hellre än att lämna en dörr på glänt. Inte lova alls hellre än inte hålla saker man lovat. Funderar om jag är hård, eller om jag gör det som är vettigast. Klarspråk. Tydligt och hårt. Samvete.

Tusen saker att göra, tusen saker jag inte gör. Trött, och trött på att aldrig vara utvilad.

Frukost.