Sanning som smör smälter i rumstemperatur.

Kände det i luften idag. Började redan i morse. Dis i luften. Fuktig luft, skuggor i fjärran. Kvalmigt. Behagligt regn som rensade på vägen tillbaks från Kph. Regn när jag gick från tåget. Uppklarnande när jag gick från jobbet. Spårvagn.

Plötsligt kom det över mig, helt plötsligt. När jag klev av spårvagnen. Blöt gata. Kylig vind. Gråa moln. Hösten slog mig likt en knytnäve i ansiktet.

Jag har kommit att bli mer och mer kluven inför denna hösten. Mer och mer vet jag inte om jag tycker om den (det jag kommer att hinna uppleva av den) eller om jag föraktar den. Jag har ju verkligen lärt mig att mer och mer uppskatta hösten med allt vad den innebär, men självklart sitter många negativa tankar kvar. Återfall är något jag räknar med, höstens vemod har blivit något jag räknar med och accepterar. Men likväl, aldrig har jag nog varit så kluven till hur jag känner inför hösten som i år, och det min stundande resa till trots.

Antar att det har något att göra med hur jag ser på den kommande tiden, och inte årstiden. Tankarna och medvetenheten om nuet med allt vad det innebär förföljer mig. Jag glömmer bort det ibland, lite med flit. Försöker liksom sopa det under mattan, lämna det därhän, låta hjärnan och själen vila. Men det dröjer inte länge innan det hela kommer över mig, och plötsligt är jag mitt uppe i det hela igen. Man kan inte fly från den tid man lever i, lika lite som jag kan fly från framtiden. Jag kan fly från en fast tillvaro och jag kan fly slentrianen, precis som jag kan fly hösten (även om jag utan att dölja det verkligen hoppas få uppleva lite färgglada höstlandskap genom ett fönster på ett tåg på väg genom Sibirien). Ironiskt nog känns inte tillvaron alls lika präglad av slentrian och vana som när jag i våras bestämde mig för att bege mig ut i världen på äventyr. Eller; jag antar att jag nog har en tillvaro som är rätt vanemässig trots allt, skillnaden är att den inte märks lika mycket.

(Orden har skenat. Detta skulle bli kortfattat och eftertänksamt. Luddigt. Nu blev det istället långt och förvirrat. Heja.)

Om två dagar lämnar större delen av mitt bohag Göteborg. Om åtta dagar jobbar jag ombord på tåg för sista gången på vad jag misstänker är väldigt länge. Om nio dagar jobbar jag mitt sista arbetspass för nu. Om tio dagar lämnar jag Göteborg för en lång, lång tid. Om fjorton dagar överger jag min forna hemstad. Om sjutton dagar lämnar jag Sverige och Stockholm bakom mig, i riktning mot Helsingfors. Tiderna förändras.