Är ute på vift. Transsibiriska-Sydostasien-Nya Zeeland, ca 6-8 månader, start 14 september.
http://www.resedagboken.se
Användare: 170

söndag 13 september 2009

Across the Universe

OBS!! Under det närmaste halvåret finns jag i huvudsak på www.resdagboken.se på användaren 170. Säg hej!!

I slutet av mars kände jag att det fick vara nog. Slut på tristess och leda, slut på vana. Jag fick idéer och visioner till en resa, något utöver det slentrianmässiga, utan en spikad rutt. En resa för att komma iväg, göra något nytt, något annat, och helt enkelt få lite perspektiv på tillvaron. Efter lite funderande och klurande bestämde jag mig för att kombinera drömmen om Nya Zeeland tillsammans med funderingarna på Transsibiriska, och att knyta ihop det hela med lite Sydostasien. Skrev på backpacking.se och presenterade mina planer. Fick napp. Avnappade. Dissade. Fick något på kroken. Lät det rinna ut i sanden. Till sist fick jag tag på Sven, som skrivit till mig. En renrasig Göteborgare, som hade liknande idéer som mig, frånsett NZ. Vi tog en fika, och beslöt att resa ihop nästkommande höst.

En underbar och fantatisk sommar har förflutit däremellan, lite för mycket kärlek och förälskelse mot vad jag planerat, men det är som det är. Läget just nu är således emotionellt rätt jobbigt just nu. Men dagen D kommer inte som någon överraskning. Det har varit en väldigt fin sommar, och inget som jag önskat bort på något sätt. Jag har verkligen mått genomgående bra denna sommaren, och det beror till allra största delen på en person. Tack för denna sommarn, som City skulle ha sagt det. Kommer på mig själv med att leta textrader, och finner förvånansvärt många rader som stämmer in på detta, på oss. Kliché måsåvara, men det är dig jag har att tacka för att denna sommaren blivit så fruktansvärt bra.

Imorgon vid ett möter jag Sven på stationen, och vid 17:00 är det vi som befinner oss på en färja som kastar loss. Det är nu det börjar. Jag bävar och längtar omvartannat. Lite lätt tom i hjärtat, men ja. Somligt händer utan att verka riktigt verka väldigt smart.

1 kommentar:

Martina sa...

Alltså fy faan vad jag är avundsjuk! Ta mig med tillbaka till NZ! Åh jag vill så gärna så det gör nästan lite ont. Men om 1,5 vecka får jag den bästa delen av nz på besök i min lägenhet.

Förövrigt vet jag inte om du gör något så värst nytt mot vad du brukar, att åka tåg är väl vardagsmat till tusen för din del? :P Nä men ärligt, det kommer att bli så fantastiskt. Njut av varenda dag, varenda minut. Och kom ihåg att höra av dig någon gång ibland upp hit till kalla Norge. Du är bäst! Awesome och helt smashing! Puss!