..Mongoliet my ass, jag vill ha nya skivan!

Okej, jag vet att jag nog inte har så värst stor anledning att klaga. Jag vet. Jag har en hel del på plussidan av agendan, ett jävla äventyr, jag vet. Men likväl, jag kan inte undgå att bli lätt bitter och frustrerad när Kings of Convenience, som inte släppt något på 4 år, plötsligt bestämmer sig för att släppa nytt 2 veckor efter att jag lämnat Sverige. 2 oktober släpps nya skivan Declaration of Dependence, och jag vill ha, vill ha, vill ha. Blev uppmärksammad på detta genom startsidan, som glatt deklarerade att låten Boat Behind minsann var ny i Spotifyfamiljen. [ingenting] (som nu finns med 2 låtar på Spotify, HURRA!) behagade ju åtminstone släppa skivan på rätt sida av marginalerna. Fasen då.

Andra saker som jag i smyg (och lite utanför parantesens ramar as well, jag är inte så hemlighetsfull med min bitterhet) gnäller över att jag kommer att missa/få vänta alltför länge med att ta del av är exempelvis

• Emil Jensens höstturné
• bob hunds höstturné
• Retrospektivt: MARTIN KANN - en utställning som belyser den symbiotiska relationen mellan en svensk rockgrupp och deras formgivare.
• Nya lokalerna på (numer) gamla jobbet
• Fint folk

..och åtta saker jag inte kan komma på just nu. Självklart, jag är inte genomgående surbitter, mer - men åhhhh... - snarare än verkligen genomgående sur. Uppoffringar har jag hört är något att räkna med. Jag räknar med uppoffringar, har jag hört. Och tre dagar är snart. Och sex dagar är inte lika snart, men fortfarande - om SEX dagar är jag i full färd att bege mig abroad. Jag tycker på riktigt att den tanken är lite läskig, och kittlande spännande. Fast mest läskig just nu.