Never mind.

Okej, jag lat ratt deprimerad i det forra inlagget. Tanken var att objektivt reflektera over de senaste dagarnas intryck, och aven ifall jag finner Moskva ratt host-kyligt och inte alltfor gastvanligt har jag inte gatt och blivit gra. Bara lite gra, tagen av stunden, typ. Jag ar vid god vigor och gott mod. Jag ser fram emot att bege mig med taget osterut imorgon, faktum ar att jag fatt min dos av Moskva, trots min korta tid har. Lite for mycket host i luften misstanker jag, lite for nara hemma kanske. Har liksom gatt och taggat for transsibiriska sa lange att jag liksom nu star och hoppar i startblocken, spand pa att fa bege mig pa riktigt. Lar nog inte vara sa storslaget som jag forestaller mig, men jag ar fortfarande valdigt forvantansfull, just eftersom jag inte vet vad jag kan komma att forvanta mig. Ovissheten lockar nog, trots allt.

After all ar det ju helt och hallet pa min sida.