Triss i bra musik.

Tre stycken skivsläpp jag ser fram emot (och troligtvis kommer att köpa skiva med) innan jag sticker:

1: Theodor Jensen - Tough Love
Bara att lyssna på Songbird gör mig lätt lyrisk, som han skriver själv är detta ett steg ifrån hans vision om The Plan. Ändå känns det precis som ett steg i rätt riktning. Från att ha varit ett band till att ha blivit en duo, till att på Walk for gold vara bara Theodor Jensen är detta den slutgiltiga frigörelsen och solodebuten, mer eller mindre. Släpps idag, 2/9.

2: Fibes, oh Fibes! - 1987
Blev mer eller mindre betagen när jag först hörde This City's Got No Boulevards 2004, den sommaren, alla minnen. Liksom Deportees Arrest Me 'til It Hurts har den blivit något av ett signum för den sommaren. Första festivalbesöken, sommaren innan gymnasiet, och allt vad det innebar. Det var då. Nu gör Lovechild mig glad, och de andra låtarna som trillat upp på bandets myspace gör att jag knappt kan bärga mig tills jag får komma hem och förhoppningsvis upptäcka skivan på Spotify. Släpps idag, 2/9.

3: [ingenting] - Tomhet, Idel Tomhet
Efter att ha närapå hyllat sönder och överskattat Christopher Sander och [ingenting] kändes det väl inte mer än befogat att totalsåga spelningen på WOW. Den som lyste mest på scenen var inte med i bandet, och det kanske säger en del. Men oavsett hur trist ett band kan vara så kan jag inte låta bli att fortfarande gilla [ingenting] lika mycket för det, det är ärligt, naket, naivt och sant. Inte bara tomma ord skriven för en radioagenda, utan verkligen ord från hjärtat, om gud (eller?), osunt leverne och livet och kärleken och alltet. Förövrigt omöjligt att hitta på Myspace, såvida man inte går via Christopher Sander. Jag menar, nadazipp? Släpps 9/9.