Okej, kapaciteten för dagen är fortfarande rätt outnyttjad. Har lite pyssel på kvällskvisten jag tänkte effektivisera mig med, men ja - det blev lite käk och fotopromenad innan jag for tillbaks till Sverige igen. Det är rätt surt det där, att en dag som när den börjar gå mot sitt slut ändå, trots förutsättningarna, varit relativt okej kan förstöras så lätt. Självklart var sista kunden ett glatt pensionärpar som ville unna sig en varsin kopp kaffe. Eller förresten, bara halv kopp. Dessvärre tar vi samma pris oavsett man köper en halv kopp, en hel kopp, eller en hel kopp inklusive refill. Så ja, jag deklarerade lite försynt att Trettio kronor, tack och fick till svar ett Ursäkta?? och jag repeterade ännu en gång Trettio kronor, och fick efter en stunds Det var det värsta jag hört mina pengar och jag log och fick dåligt samvete, men intalade mig att jag agerat rätt, TROTS det faktum att det är två såna där mysiga människor som jag vill säga Säg tjugo kronor för det då, tack åt, men ja. Nej. Blä. Ett antiklimax till avslutning.
Det här klippet gjorde mig glad. Först, en lite för hög kille som dansar för sig själv till synes oregelbundet och utan takt någonstans. Seen that, no news. Några fulla killar gillar, och dansar fram till honom och tycks gilla att göra sig lustiga på danssnubben. Seen that, old news. Men sen... Alltså, jag asgarvar. Sjukt kul, verkligen.
Smilbandsgympa, som jag skulle ha uttryckt det på nanobloggen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar