Med ringa 4 dagar kvar till Göteborgsvarvet känns det.. Spännande. Faktumet att jag sprungit knappt en mil totalt i år, och har varit förkyld längre än jag kan minnas (trots att jag slutat röka för mer än 7 månader sen) oroar mig skrämmande lite. Tanken på de negativa omständigheterna ägnar jag inte mer än en mental axelryckning, vilket troligtvis lär resultera i en fet fysisk baksmälla på lördag kväll/söndag, men det får jag ta då i sånafall. Jag lever fortfarande med den naiva inställningen att jag kommer ta mig runt lunkandes/joggandes/allt annat än gåendes. Jag klarade det sist (när jag dessutom var mer-än-fest-rökare), så varför skulle jag inte greja biffen nu? Äh, det blir fint. Jag var ute och ignorrerade förkylningen under en löprunda i Slottskogen igår kväll, kändes förvånansvärt bra faktiskt. Tuggar på S's uppmaning i mig en bit ingefära om dagen. Smakar helvete, gör förhoppningsvis gott mot min förkylning. Föga märkbara resultat hittills, men jag inbillar mig (också det naivt) att det hjälper.
Saker är väldigt förunderliga ibland. Så oberäknerligt hur och när man stöter på folk man senare låter komma under huden och in i ens liv, personer som man får för sig att släppa innanför de spärrar man vanligtvis hyser mot främmande människor. Och saker och ting blir aldrig lätta, livet blir aldrig en räkmacka. Allt jag kan göra är att leva i nuet. That's all there is for me.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
but what if i want my life to be a räkmacka! vavava?! allting vore så mycket enklare då! och förresten är jag förskräckligt dålig på att uppdatera mig, har jag märkt. och jag behöver höra av mig till dig, du saknas!
Skicka en kommentar