För någon vecka sedan var det dags för ytterligare teknikstrul. Min telefon, Nokia 5310 XpressMusic (bara namnet är skrattretande), fick för sig att kuka ur och inte vilja visa annat än svart på displayen. Fungerade brukligt annars, men sjukt frustrerande de gånger man fick sms. Så ja, efter några lånetelefoner och tillfälliga lösningar lämnade jag så in även denna på reparation ännu en gång. Drygt, men nödvändigt. Tack och lov är telefonen såpass ny att det inte kommer att kosta mig något att få den reparerad, men sjukt irriterande är det när jag slås hur beroende jag är av dessa formaliteter. Telefonen är verkligen O U M B Ä R L I G, samtidigt som jag inte kan förneka att det ändå finns en förnimmelse av något positivt i faktumet att man tvingas distansera sig från beroendet genom teknikstrul.
Behöver jag förresten ens nämna något om att lånetelefonen jag fick när jag lämnade in min egna på reparation inte går att ringa med, eftersom högtalaren är trasig? Nä, tänkte väl det...
Har insett att jag måste jobba mer med struktur i mitt liv. Jobbet främjar inte det hela, men för fysiskt och psykiskt välbefinnande måste jag skapa rutiner, goda vanor och ordning. Jag slås av det gång på gång, det är verkligen kaos och oordning som råder i mitt liv. Jag har utvecklat en förmåga att skjuta saker på framtiden aka skjuta upp till en ospecificerad tidpunkt annat än nu. Med det äventyrliga livet som stundar i höst måste jag se till att få ordning på tillvaron innan jag kan befria mig från den strukturerade tillvaron, för att inte ha fortsatt kaos. Rörigt rum tyder på en rörig tillvaro i övrigt, och dessvärre stämmer det alltför väl in på mig. Jag mår inte bra av kaos, jag vill ha struktur, rutiner och en fast punkt i tillvaron, fastän sammanhanget, omständigheterna och livets nyckfulla retfullhet talar emot det. Mitt val, mitt liv hellre än Ännu ett kval i mitt liv.
Först; uppladdning inför halvmara på lördag. 21 fucking kilometer med inte ens en mil i kroppen. Nu jävlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar