Friskhetspoäng och fanskap

Jag gjorde det! Planen höll, jag överlevde och tog mig igenom 2009 års Göteborgsvarv, det största halvmaratonloppen i världen någonsin, springandes hela vägen. Tiden är ganska precis samma som förra året, 2:10:39 vilket inte är någon supertid, men med tanke på att jag inte kunnat springa mer än 15 km totalt inför loppet och att jag varit förkyld längre än jag kan minnas kändes det sjukt bra att gå i mål och överleva. Helskinnad, med stoltheten i behåll, och med målsättningen klarad i år också. 23557:e av över 50000. Iom att jag kommer att göra min resa i höst, och inte vet varesig hur länge jag blir borta eller vart jag kommer hamna när jag är hemma i Sverige igen, så kommer det inte att bli ett Göteborgsvarv #3 för min del 2010. Men det känns okej, jag har avverkat två (en gång är ingen, två är en vana) och har tagit mig helskinnad igenom båda, jag kan inte vara annat än nöjd.

Imorgon kommer jag agera co-driver tillsammans med Marcus far, som annars hade kört hela vägen hem med en körkortslös bror i bilen, men som nu får sällskap och slipper sträckköra. Bra grej, jag får lift, sällskap, kan lasta in en massa pickochpack som ändå måste hem till Borlänge, samt att jag kan bistå med lite bilkörning. Massflugsmäll! Bra grej.

I Borlänge kommer det åter att bli ett ryck med flytten, sjukt mycket att göra som alltid, men samtidigt så lär ju skiten göras... Är ledig till på torsdag lunch, men far nog tillbaks på onsdag eftermiddag, eftersom jag gärna vill ha lite riktig nattvila, samt komma ifrån Blge fortast möjligt... Känns verkligen som att jag har mindre och mindre att hämta i den staden, det känns mindre och mindre bra för var gång jag är där. Vet inte varför, men jag antar att det är mer eller mindre naturligt i takt med att vänner överger Falun/Borlänge, och efter denna studentkullen har jag än mindre som binder mig i mina forna hemtrakter. Rotlösheten när jag först flyttade utvecklade sig till en variant av ångest, och tycks nu slutligen ha blivit någon sorts ovilja och nästan avsmak för att åka "hem" till Borlänge. Lär knappast bli mer efter första juli.

Men det känns ändå fint, att någon åter odlar marken runt gården, att någon kommer att åter väcka jordbruket på Utendal 11 till liv. Att det dessutom är ekologiskt jordbruk som kommer att bedrivas känns verkligen vackert. Det finns hopp för framtiden.

..och du gör mig varm.