Är ute på vift. Transsibiriska-Sydostasien-Nya Zeeland, ca 6-8 månader, start 14 september.
http://www.resedagboken.se
Användare: 170

söndag 31 maj 2009

Sommar och värmeslag.

I skrivande stund sitter jag utomhus, i en trädgårdsstol på vår balkong. Eller, med tanke på att det är markplan kanske det snarare kallas uteplats. Jag vet inte. Jag bryr mig inte så mycket. Vad som däremot betyder något är värmen. Sommaren har kommit, och det med besked. En fin helg har spenderats i Stockholm, och det med värme jag inte kan minnas när jag upplevde senast. Solen har verkligen varit påtaglig, och det är ironiskt nog under de mörkare timmarna som värmen blir som mest påtaglig. Natten till söndagen, klockan var inte ens halv tre och det hade redan börjat ljusna och vänt. På väg hem från tunnelbanan var det slående, sensommarvärme i maj. Somnade till fågelkvitter under en i övrigt ljusnande tillvaro. Vackert var det sannerligen, vet inte när det skedde senast. Sjukt, mindre än en månad kvar till midsommar, jag vet inte om det är något ovanligt med denna sena maj-värme (även om jag förstått att den är ovanligt intensiv), men jag antar att det hela helt enkelt rör sig om kontraster. Skillnaden märks mest då det i övrigt är kallt.

Helgen som helhet var förövrigt absolut guld, verkligen helt fantastisk. Fina konserter som avrundades med Billie the Visions dansanta pop på lördagsnatten, komplett tillsammans med trevligt häng med fina människor. Det är sånt som förlänger livslängden med decennier, har jag hört. Vips, så blev jag genast en aspirant på att fylla 3-siffrigt.


Hemma i Göteborg igen och med båda fötterna på jorden stundar efter ledig måndag endast arbetsdagar innan jag får min välförtjäna (ja, det vill jag faktiskt påstå. Jag har verkligen gjort mig förtjänt av denna semestern, som jag slitit i år. Jag unnar mig att känna mig semesterförtjänad) semester. Eller, en vecka ska jag ha först, sen en mellanvecka som jag kommer att söka ledigt för halva eftersom jag ska hem till midsommar, sen börjar det på riktigt, och så är det någon vecka hit och dit... Virrigt, det är vad det är. Splittrat. Inga 5 veckor i sträck här inte, nänä. Men först; 4 dagars jobb. Det borde jag överleva.

Inga kommentarer: